ta klandrade åtgärd, och min åtgärd, kan jag e
fatta, af skäl:
flan handlade år 1821, således före tillkom
sten af 1824 och 1833 års förordningar.
Jag handlade 1836, således sedan dessa förord-
ningar förbinda till efterlefnad.
Han hade att göra med ett subject, som do:
en långsam tynande död af inre orsak.
Jag hade att göra med ett, hvars dödssät
var hastigt och af yttre orsak.
Han ölef ålagd af domstolen förrätta ob-
duktion.
Jag påkallade detta åläggande, i händelse a
behof. —
Han äfventyrade att undersökning kunde bl
omöjlig genom likets förruttnelse.
Jag äfventyrade intet, ty ännu voro icke fy-
ratio timmar förflutne mellan dödsstunden oct
den då jag gaf attest.
Han ställde sig opinionen till nödvärn.
Jag ställer mig under lagens, pligtens, vettet:
beskydd.
Fårängt skulle anmärkaren söka en jury, blot
den består af hederligt folk, med någorlunds
omdöme, som vid ifrågavarande tall ofver mig
uttalar skyldig — vore än hela Nämnden onc
på de stackars småstadsläkarne.
Mitt lif, — makligt eller verksamt, tillhör de
samhälle, inom hvilket jag mer än 21 år oaf-
brutit vistats - döme detta gamhälle derom!
Denna dom torde vara tiliförhtligare än anmär-
karens, hvars bekantskap jag hoppas vara e
fullt så gammal. — Huru jag uppfyllt mia tjen-
stemannapligt, derom döme mina förmän, å
hvilkas bifall jag hittills fått glädja mig. —
Huru jag som kamrat uppfört mig, villne de
män, som med mig framgått, eller ännu fram-
gå på den föga afundsvärda praktiska: banan,
hvilka alla med sid vänskap och sitt förtroen-
de, utan afbroit, .Kedrat mig, och ännu hedrs
mig; och det gör mig ett nöje, att bland dessa
serskildt nämna Provincialmedikus Herr Å ses-
soren och Riddaren Westman. — Han förtje-
nar det loford anmärkarem ger honom. — An-
märkaren sjelf skulle icke fiana sig illa vid hans
undervisning.
Anledningen till denma tvist är tydligen
sökt — sökt på de ställen, der jag aldrig
träffats, der afund och skadebegar hafva sit
näste. — Vare detta mitt afsked till en anmär-
kare, som icke forsmått, att under anonymens
skygd, lika ovist som orättvist, söka kränka
hvad medborgaren har äyrbarast : silt goda ryk-
le. Jag ärnar med honom ej vidare strida.
— Vi nyttja för olika vapen.
Linköping den 12 Okt. 1836.
J. Aug. Shman.