blifva bysatt, och under tiden tagit i sitt för-
var och förskingrat hennes saker. En kakel-
ugasmakarehustru, vid namn Landberg, som hon
alldeles tjust med sina konstgrep, så att denna
icke kunnat vara ifrån henne, har berättat åt-
skilligt om huru äfven mycket bättre folk blif-
vit narrade på penningar och dyrbarheter. Åt
en mamsell Emilie Ramen har hon lofvat en
ung och vacker krachanerad fästman med
plymagerad hatt, för hvilket Ramen gifvit
Sohlberg en Riksdaler, men nu, då Sohlberg
fått krypa i kurran, befsrade Ramen, att fäst-
mannen jemväl torde krypa i skrinet. Käl-
larmästaren på källaren Nya Malmens har hon
narrat att lägga en gång en död orm, och en
annan gång en lefvande, i kakelugnen, samt att,
i ändamål att ditlocka gåster, stänka smält svaf-
vel kring golfven i rummet och urin på käl-
larborder, o. s. v. Hon har således varit en
komplett och utstuderad bedragerska, hvilket
hon också numera sjelf erkänt,
f— OR —L— -L eeeeeeheheee