I närmaste samband med fattigvården st lagen om oäkta barns underhåll. I Englan likasom i Sverge är den af qvinnan angifn barnfadren förbunden att gifva något visst i må naden till barnets underhåll. För det mest har det dock i England varit socknens fattig kassa, som fått vidkännas denna utgift. Dett har gått så långt, att om en lösakiig qvinn haft 3 a 4 oäkta barn, har det varit ett mede till fortune, att gifta sig med en sådan qvinna Hon har då medfört i boet visst underhåll socknem för hvarje barn, oeh detta underhå har flerestädes varit så betydligt , ända till shill. sterling för hvarje, att föräldrarne kunna lefva i fullkomlig sorglöshet och lättja. Ocks bar all blygsel öfver att lita lagra sig försvun nit. Mr Warner i Bulkington i Warwickshir berättar (se pag. 173) att bland de arbetand klasserna hade 19 qvinnor af 20 varit rådd före vigseln. Englands lagar rörande oäkta bar äro, tvärt emot deras mening, en mäktig spor re till oeftertanksamma giftermål och upphofve till en afkomma, som existerar endast genom fat tigtaxorna. Församlingarne få ofta nog betal vigseln till presten. En qwnna med ett oakt barn gör edgång, eller som det kallat i Eng land, svär barnet till en alldeles oskyldig per son, som, heldre än att gå i fängelse för bar nets uaderhåll, gifter sig med henne och blir sin ordning ett allmosehjon. En annan för fol keis sedlighet icke mindre olycklig följd af des sa lagar har varit, att den förnedrade qvinna stundom gått till flera personer, den ene efte den andre, och hotat dem stt med ed styrka det de vore fäder tili det barn hon bar, deres de icke ville gifva henne så och så mycket, oci detta fräcka och skamlösa bedrägeri har oft inbringat icke obetydliga summor. Med få ord Englands fattiglagar och bastardy-lagar ha va: rit en rik källa ull demoralisation , missnöj och obelåtenhet.