I närmaste samband med fattigvården st
lagen om oäkta barns underhåll. I Englan
likasom i Sverge är den af qvinnan angifn
barnfadren förbunden att gifva något visst i må
naden till barnets underhåll. För det mest
har det dock i England varit socknens fattig
kassa, som fått vidkännas denna utgift. Dett
har gått så långt, att om en lösakiig qvinn
haft 3 a 4 oäkta barn, har det varit ett mede
till fortune, att gifta sig med en sådan qvinna
Hon har då medfört i boet visst underhåll
socknem för hvarje barn, oeh detta underhå
har flerestädes varit så betydligt , ända till
shill. sterling för hvarje, att föräldrarne kunna
lefva i fullkomlig sorglöshet och lättja. Ocks
bar all blygsel öfver att lita lagra sig försvun
nit. Mr Warner i Bulkington i Warwickshir
berättar (se pag. 173) att bland de arbetand
klasserna hade 19 qvinnor af 20 varit rådd
före vigseln. Englands lagar rörande oäkta bar
äro, tvärt emot deras mening, en mäktig spor
re till oeftertanksamma giftermål och upphofve
till en afkomma, som existerar endast genom fat
tigtaxorna. Församlingarne få ofta nog betal
vigseln till presten. En qwnna med ett oakt
barn gör edgång, eller som det kallat i Eng
land, svär barnet till en alldeles oskyldig per
son, som, heldre än att gå i fängelse för bar
nets uaderhåll, gifter sig med henne och blir
sin ordning ett allmosehjon. En annan för fol
keis sedlighet icke mindre olycklig följd af des
sa lagar har varit, att den förnedrade qvinna
stundom gått till flera personer, den ene efte
den andre, och hotat dem stt med ed styrka
det de vore fäder tili det barn hon bar, deres
de icke ville gifva henne så och så mycket, oci
detta fräcka och skamlösa bedrägeri har oft
inbringat icke obetydliga summor. Med få ord
Englands fattiglagar och bastardy-lagar ha va:
rit en rik källa ull demoralisation , missnöj
och obelåtenhet.