tokellet och attesten, iblazd medtager ett par dagar, serdeles vid misstankar på förgiftning, endast har rättighet att erhålla re riksdaler , så kan man just icke säga, att han har mycket! som uppmuntrar till en minutiös undersökning, då hans egen öfvertygelse icke säger hop. om att den är absolut nödvändig. Insändaren har aldrig varit hvad man kallar pekuniör, ännu mindre har han någonsin för vinnings skull upoffrat sin bättre öfvertygeise, men tror dock att äfven pligt-känslan hos embetsmannen förslöas, om icke ersättningen i någon mån står i förhållande till fordringarna. I Preussen t. ex. upgår läkarens arfvode för en medicolegal obduktion till omkring 235 Rdr Banko i vårt mynt, ch insändaren är öfvertygad, att man här skulle få se lika digra och fullständiga VISA REPERTA, som de, hvarmed Tysklands läkare förse domstolarna, om arfvodet här i riket någotuära vore detsamma. Man misstyde icke insändarens mening, och beskylle honom icke att ledas af vinningslystnad ! En embetsman, han må hafva sig ombetrodda mensklighetens vigtigaste angelägenheter, eller blott underordnade pligter, bör af staten så godtgöras, att han uppmuntras till ett strängt iakttagande af sina skyldigheter ; endast då kan det allmänna på honom med skäl hafva strånga fordringar. — För att bereda ett bättre lörhållande emellan läkares rättighet ech skyldigheter än hittills existerat, ingaf insändaren för ett par år sedan en petition till Kongl. Sundhetskollegium, undertecknad af en stor del af rikets läkarecorps, om erhillande af ea för närvarande tid och förhållanden lämpad läkaretaxa, i stället för den ännu gällande (af år 17773. Sedan samma petition legat gömd hos Kengl. Sundhetskollegium 4 och ett halft år, meddelades ett beslut i December månad förledet år, hvilket först i Meöj månad d. å. kungjordes petitionärerne genom annons i vår tidskrift för läkare, och hvari Kongl. Kollegium nekar sitt bifall härtill, af det skäl, attpetitionen icke fullständigt innehåller grunderna , hvarpå ett detaljeradt förslag till en taxa skulle stödja sig, eller det ersättningsbelopp, hvarpå den private läkaren gör anspråk för silt biträde.? Icke mindre märkvärdigt är Kongl. Kollegii utlåtande, rörande lakaren såsom embetsman, nemiigen, att dennes ersättning för embetsforrältninger icke bör anses utgöras endast af det för hvarje fall bestämda arfvode, utam att detsamma bör sökas i Väårliga löneinkomster , arfvoden, dagtraktamenten och skjutsersättringar odelade. Skulle det väl hafva anstått läkserne att franukomma med ett fullständigt förslag till en taxa, och är det icke just ett sådant bestämmande, hvarom man hos högsta läkareauktoriteten i riket anhållit? Har icke läkaren sin lön, utan afseende på om han under årets lopp har några s. k. embetsförrättningar eller icke? Kan en sådan person af I Rdr 16 sk. dagtraktamente, och skjutspenningar för 2 hästar inbespara någet som vore värdt att nämna, såvida han ieke vill göra sina embetsresor till fots, och spara in sina måltider? Insändaren, som författat förutnämnda petition, tillåter sig begagna detta tillfälle för att hemställa till dem af sina Herrar Colleger, som täckts biträda samma petition ), huruvida de vilja låta denna vigtiga fråga bero vid Kongl. Sunehetskollegii i saken afgifna utlåtande, eller ytterligare fullfölja densamma, genom att gifva petitionen en sådan form som Kongl. Kollegium äskar. Man skulle anse sig förbunden om man finge emotss en och annan yttrad menivg härom, åtföljd affullständigare grunder, hvarpå ett detaljsradt förslag till en taxa kunde stödja sig. Sådana upplysningar och förslager anhåller insändaren måtte blifva lemnade under kuvert till petitionärernas ombud, Herr Häradshöfding A. Möller 1 Stoekholm , med inneslutet bref till: författaren af petitionen, rörande läkare-taxan.