SIR DU ann ScanNarc ars handelser visat, al
jag icke alldeles rigtigt bedömt den Norska op
t positionen, så lärer dock ingen förnuftig Norr
man kunna missbilliga den ton och det språk
Jsom råda i nyss anförde stråf.
Au jag äfvenväl i de artiklar om Norge.
hvilka s:dermera i tidningen Granskaren influ-
tit, iaktagit den hofsamhet i fr. mställningssättet
som jag ansett för en oeftergiflig pligt, då frå-
ga varit om en nation den jag i dess eget land
haft tillfälle på nära håll betrakta, hvars histo-
riska minnen och redbara karakter jag lärt vär-
dera och högakta, hvars vigtigaste iwtresssen
ändtligen jag önskar att anse oskiljaktiga ifrån
mitt fåderneslands, är min fullkomliga öfverty-
gelse. Det har således varit mig högst ovän-
tadt, att uti Aftonbladet för d. 17 dennes få
läsa följande stråf.) Ofverflödigt hade ock
besväret varit, om han bechagat erinra sig
de plumpa och råa hotelser, hvarmed aflid-
ne Granskaren och Stockholms tidning trak-
terade Norrmännen vid samma tid, då den
stora demonstrationen gjordes i anledning
af den 17 Majs firande i Norge.?
Ehuru säker jag tror mig vara, att icke haf-
va förtjent denna betänkliga förebråelse, nekarjag
dock ej, att ju ett lapsus calami kunnat, hos mig
som hos andra, föranleda till ett förhastande i
uttryck , hvilket kan klandras, och hvarföre
jag bör ansvara, eller i slikt fall vill jag likväl
blifva med facta och icke med Iösa angifvrelser
öfverbevist.
Hos tit. får jag således anhålla, att uti något
af de snart utkommande Åftonblad bestämdt
och ordagrant måtte citeras de :stråfer ur Gran-
skaren, emet Norge, som kunna kallas råa cch
plumpa; då det sedermera på publiken ankom-
mer att bedömma , huruvida det är jag eller
tit. som i detta afseende missbrukat yttrande-
rätten. Det är min rättighet att fordra denna
upplysning af tit. och jag hoppas, atttit. ej ne-
kar mig den, såvida ieke tlt. vill anses såsom
den der u:an skäl och genom en grundlös an-
gifvelse velat skada mig inför opinionen. Den-
na explikation å tit. sida är i dennoa stund så
mycket nödvändigare, som det spända förhål
landet emellan Sverge och Norge, hvilket for
närvararde, ty värr, eger rum, gör det högst
angeläget för hvar och en som haft eller har
befattning med något redaktionsbestyr, att från
sig hvälfva misstankan och förebråelsen, att ge-
nom obetänksamma eller stötande tidningsartik-
lar i någon mån hafva varit vållande till detta
menliga förhållande. Stockholm den 24 Ok-
tober 1836.
Utgifvaren af förra tidningen Granskaren.
Det lärer icke undfalla Läsaren, att om vi, för
att efterkomma hvars och ens önskniuagar, som
behagar fordra att vi skola hafva till hands ett
register på allt det otyg, som stått att läsa i
Granskaren och dess Consorter, skulle företa-
ga oss att gräfva igenom alla de numera rara
årgångarna af detta blad, om vi ock ägde dem,
så skulle föga tid för andra ämnen återstå. Vi
kunde således, med vissheien derom, att Gran-
skarens karakter och ton varit så kända af he-
la allmänheten, att minnet deraf icke behöfde
uppfriskas genom citationer, gerna nöja oss med
anmärkningen, att frågan i Aftonbladet icke var
om Granskarens yttranden angående Stor-Tin-
get, uian om firaudet af den 17:de Maj, och
att det således föga förändrar saken, om
Granskaren framdragit några vid ett tillfälle
yttrade granna fraser åt Storthinget, när
hela riktningen af dess polemik i all-
mänhet var ställd emot Norrmännen. I allt fall
tro vi oss kunna lofva, att icke blifva skyldige
evismingen för hvad vi yttrat angående den mi-
nisteriella pressens och servilismens ton emot
Norrmannen vid åtskilliga wllfällen, då frågan
rört deras sympathier såsom ett fritt och sjelt-
ständigt folk. Ait minnet härutinnan icke he-
drsger oss, det kunna många af våra läsare vits-
orda. Detta hindrar oss likväl icke att erkän-
na, det Gransksren icke på sin tid gick så långt
i nonsens och oanstämdighet, som Minerva, Gö-
rheborgs Dagblad, Samilaren ech Informatorn i
Skånska Korrespondenten nu för tidea, och han
fiener häruti vår villighet ait göra honom all
rättvisa.
) Här var fråga om en insändare i Stockh.
Dagbl. som påstär , att de Svenska tidningar-
na icke förnärmat Norrmännen: en lucka,
den Aftonhladet påstått att insändaren nu
2 ee -. 1 1 ee on .
a ar ch