Turkiet. Dea 4 Sept. kommer attstå ris-
ad med gyllene bokstäfver i Seraljens annaler.
Om morgonen nämnde dag lät Sultan kalla till
sig de förnämste bland Cadis och Favorit-oda-
iskerna, med tillsägelse att han hade någonting
af hög vigt alt förkunna dem. Sedan han i
corihet omtalat de serskilda reformer, han infört
vid sitt hof och i sitt rike, försäkrade han da-
merna, att han redan sedan många år tillbaka
lifligt. känt nödvändigheten af att befria könet
från de fjetirar, i hvilka en barbarisk sedvänja,
gruadad på löjliga föreställningar och föråldrade
fördomar, hittills hållit det. Atskilliga orsaker,
hufvudsakligen af politisk natur, hade likväl än-
da hittills hindrat honom ifrån attgifva verklig-
het åt denna sin önskan. Väl hade han be-
frist dem från anförarens för eunmuckerne de-
Ipotiska makt, tillåtit dem att mottaga besök, ja,
till den grad trotsat allmänna tänkesättet, att
han tillårit dem, midt på ljusa dagen i öppna
båtar och blott lätt beslöjade, fara ifrån vinter-
till sommar-residenset, på hvilken nyhet mån-
gena, annars frisinnad, bland de rättrogne stött
sig. Men nu hade han beslutat att befria dem
från den beständiga inspärrning inom palatsets
murar, till hvilken de hittills under hela deras
lif varit dömda, och att då och då bevilja dem
ett nöje utom hus. Hädanefter kunde de, så
ofta de hade lust att besöka någon af de all-
männa spatserplatserna vid Bosforen, utan fruk-
tan underrätta honom om sin önskan, ty han
skulle göra sig ett nöje af att uppfylla den. Den
glada sensation, som dessa sultans ord väckte
hos hans sköra auditorium, var obeskriffig; da-
merna kastade sig för hans fötter och fuktade
dem med tårar af den innerligaste tacksamhet.
Ett par minuter efter detta glada budskap voro
de redan ombord på sin med 14 kraftfulla rod-
dare bemannade bark, som med pilens snabb-
hei sköt fart mot Hunkiar TIskelesai. I den
vackra kiosken vid Tokat gjorde de sig en glad
och munter dag, ända till dess kullarnes för-
längda skuggor påminde dem, att det var hög
tid att återvända hem. Så förtjusta voro de öf-
ver denna dagens nöje, att de, efter återkom-
sten till palatset, så länge bestormade Sultan
med böner, till dess han lefvade , att de den
6 Sept. åter skulle få fara till Tokat. Denna
reform inom Harem, i förening med de förän-
dringar , som föregått i qvinnornas i Orienten
sociala tillstånd under de sista tolf åren , kan
anses såsom en vigtig omständighet, emedan den
ger sannolikhet åt hoppet att se ett af de
största hindren häfvet för civilisationens fram-
gång i Levanten, nemligen qvinnornas utesiu-
tande från sällskapslifvet.