Påskdagen skulle predikoprofvet afläggas. Under denna årstid torde en resa öfver fjellen synes äfventyrlig och afskräckande äfven för mången, hvilken eljest kunde hafva godt öga till ett Pastorat; men hvad aktade jag besvärligheterna af en ökenvandring, som hade Canaan i sigte? Ett par dagar före Palmsöndagen var jag rustad till affård och begaf mig med godt mod och lika god matsäek mot Norden. Redan hade jag ock kommit till öfre stranden af Siljan, in-j: nan ännu någon särdeles olägenhet störde den l: ljufva föreställningen af min lycka; men pål Mora Gästgifvaregård, Noret, der jag nedsjuukit i skötet af en anvist helmbädd, för att sofvande : fortsätta hvad jag äfven vakande drömde, oroades jag af ett dansande sällskap, som, efter musiken af sina egna skära röster, flögo kring golfvet, och understundom äfven öfver den slumrande gjorde sina lätta språng. J början tyckte jag mig hvila i mitt nya herdatjäll, omdansad af Eifvor, men vaknade småningom ur förvilleisen och upptäckte oförmodade — en mängd rottor, som varit lägrade i halmen. Bestört sprang jag upp, och med denna upptäckt var det, som mitt glada mod blifvit något litet nedstämdt, som en blomma bleknat 1 mitt drömda Paradis. Ifrån Mora kunde sommarsågen ännu icke befaras, utan nödgades jag köra elfven. änskönt isen var svag. Också brast den en gång sönder och jag hade varit förlorad, om icke den raska hästen ur vaken sprungit opp med släden och frälsat mig från Sjöfruns kalla famn. Jag kom nu till Asarne i Elfdalen, hvarifrån jag sllenast hade ett skjutshåll till Särna kyrka; dock var detta icke kortare än 6 mil och gick igenom en obebodd skogsmark. Skjutsbonden kom derföre med en stor käppskrinda , fullastad! med hö och försedd med åtskilligt husgeråd, såsom kokkittel, stekpanna, träflaskor, skinn-! maisäck, yxa o. s. V., en försigtighet, som jag: secermera kom att värdera, ehuru den nu, så1 sem eit förebud af en långsam färd, icke behagade mig mera än bondens första fråga: skä du! proiva tä Skrullprest? ) I den sköna Idyll jag redan på förhand målat af mitt herdelit i Särna, föll ordet Skrullprest såsom en svart plump, och för mig, som endast tänkt på Thyrsis och Coridon, klingade detta namn vidrigt. Jag svarade emedlertid ja, begar mig åter på; väg, och hade färdats omkring en half mil igenom inhägnade egor, då 6.mila skogen vidtog. Nu höll skjutskarlen med hästen, tog af sig sin vintermössa, föll på knä vid vägen, och gjorde tyst en lång bön. På min fråga om anledningen till denna andaktsöfning, svarade han det vara säkrast att befalla sig i Guds hand, innan man gaf sig ut på denna skog. Och jag erfor detsnart sjelf, mer än en gång i fara att följa strömmen? af uppsvällda forssar eller begrafvas 1 djupet af upplösta snömassor. Ånnu en gång förvånade mig! bonden med ett annat företag, Han fattade ; plötsligen yxan, och såg sig betänksamt omkring emellan de ofantligt stora, men glestj vexande mastträden. Jag trodde någon ur idet uppskrämd björn vera i grannskapet, men fick till mia tröst veta, det min hederlige körsven endest sökte ett skapligt träd till qvällsbrasa vid det nära belägna hvilstället, dit vi ankommo kl. 10 på qvällen. Detta herberge var icke bygdt efter någon mästares ritning: der funnos icke fönster, dörren vände sig på vidjor i stället för gångjern, och innanredet bestod af en i hörnet uppstapplad gråstensmur med öppet rökfång, framför hvilken lafvar, lika arresternas britsar, utbredde sig för de resandes trötta lemmar. Före vår ankomst var redan huset upptaget af snarkande bönder, men med min körares handfasta biträde fick jag rum emellan ett par barskra? Norgesfarare och somnade lugut, sedan jag hunnit förjaga en känsla af vemod, som det hemska stallet och den högst otrefliga omgifningen mig ingåfvo. Dagen derpå fortsattes resan, under en förnyad pröfning af farligheter, och Skärthorsdags-eftermiddagen uppnådde jag det mål, hvarpå mina tankar och förhoppningar alltsedan barndomen varit med synnerligt välbehag riktade, Jag stod på Särna prestgård med blicken hvälfd öfver de nya föremålen, och talade i mitt hjerta: Är det här som jag skall utveckla en herdes anspråkslösa, men kärleksrika lif? Ar det på dessa höjder, i dessa dalar jag skall föra min egen bjord? OQO! jag tänkte mig detta ställe så skönt med blommor och bäckar, med enfald och oskuld! I en leende däld, framför me Rn KA mm fd re Vers