Påskdagen skulle predikoprofvet afläggas. Un-
der denna årstid torde en resa öfver fjellen sy-
nes äfventyrlig och afskräckande äfven för mån-
gen, hvilken eljest kunde hafva godt öga till ett
Pastorat; men hvad aktade jag besvärligheterna
af en ökenvandring, som hade Canaan i sigte?
Ett par dagar före Palmsöndagen var jag rustad
till affård och begaf mig med godt mod och
lika god matsäek mot Norden. Redan hade
jag ock kommit till öfre stranden af Siljan, in-j:
nan ännu någon särdeles olägenhet störde den l:
ljufva föreställningen af min lycka; men pål
Mora Gästgifvaregård, Noret, der jag nedsjuukit
i skötet af en anvist helmbädd, för att sofvande :
fortsätta hvad jag äfven vakande drömde, oro-
ades jag af ett dansande sällskap, som, efter
musiken af sina egna skära röster, flögo kring
golfvet, och understundom äfven öfver den slum-
rande gjorde sina lätta språng. J början tyckte
jag mig hvila i mitt nya herdatjäll, omdansad
af Eifvor, men vaknade småningom ur förvil-
leisen och upptäckte oförmodade — en mängd
rottor, som varit lägrade i halmen. Bestört
sprang jag upp, och med denna upptäckt var
det, som mitt glada mod blifvit något litet ned-
stämdt, som en blomma bleknat 1 mitt dröm-
da Paradis.
Ifrån Mora kunde sommarsågen ännu icke
befaras, utan nödgades jag köra elfven. änskönt
isen var svag. Också brast den en gång sön-
der och jag hade varit förlorad, om icke den
raska hästen ur vaken sprungit opp med slä-
den och frälsat mig från Sjöfruns kalla famn.
Jag kom nu till Asarne i Elfdalen, hvarifrån
jag sllenast hade ett skjutshåll till Särna kyrka;
dock var detta icke kortare än 6 mil och gick
igenom en obebodd skogsmark. Skjutsbonden
kom derföre med en stor käppskrinda , fullastad!
med hö och försedd med åtskilligt husgeråd,
såsom kokkittel, stekpanna, träflaskor, skinn-!
maisäck, yxa o. s. V., en försigtighet, som jag:
secermera kom att värdera, ehuru den nu, så- 1
sem eit förebud af en långsam färd, icke beha-
gade mig mera än bondens första fråga: skä du!
proiva tä Skrullprest? ) I den sköna Idyll
jag redan på förhand målat af mitt herdelit i
Särna, föll ordet Skrullprest såsom en svart
plump, och för mig, som endast tänkt på Thyr-
sis och Coridon, klingade detta namn vidrigt.
Jag svarade emedlertid ja, begar mig åter på;
väg, och hade färdats omkring en half mil ige-
nom inhägnade egor, då 6.mila skogen vidtog.
Nu höll skjutskarlen med hästen, tog af sig sin
vintermössa, föll på knä vid vägen, och gjorde
tyst en lång bön. På min fråga om anledningen
till denna andaktsöfning, svarade han det vara sä-
krast att befalla sig i Guds hand, innan man gaf sig
ut på denna skog. Och jag erfor detsnart sjelf, mer
än en gång i fara att följa strömmen? af
uppsvällda forssar eller begrafvas 1 djupet af upp-
lösta snömassor. Ånnu en gång förvånade mig!
bonden med ett annat företag, Han fattade ;
plötsligen yxan, och såg sig betänksamt om-
kring emellan de ofantligt stora, men glestj
vexande mastträden. Jag trodde någon ur idet
uppskrämd björn vera i grannskapet, men fick
till mia tröst veta, det min hederlige körsven
endest sökte ett skapligt träd till qvällsbrasa
vid det nära belägna hvilstället, dit vi ankom-
mo kl. 10 på qvällen. Detta herberge var icke
bygdt efter någon mästares ritning: der funnos
icke fönster, dörren vände sig på vidjor i stället
för gångjern, och innanredet bestod af en i
hörnet uppstapplad gråstensmur med öppet rök-
fång, framför hvilken lafvar, lika arresternas
britsar, utbredde sig för de resandes trötta lem-
mar. Före vår ankomst var redan huset upp-
taget af snarkande bönder, men med min köra-
res handfasta biträde fick jag rum emellan ett
par barskra? Norgesfarare och somnade lugut,
sedan jag hunnit förjaga en känsla af vemod,
som det hemska stallet och den högst otrefliga
omgifningen mig ingåfvo. Dagen derpå fort-
sattes resan, under en förnyad pröfning af far-
ligheter, och Skärthorsdags-eftermiddagen upp-
nådde jag det mål, hvarpå mina tankar och
förhoppningar alltsedan barndomen varit med
synnerligt välbehag riktade,
Jag stod på Särna prestgård med blicken
hvälfd öfver de nya föremålen, och talade i
mitt hjerta: Är det här som jag skall utveckla
en herdes anspråkslösa, men kärleksrika lif?
Ar det på dessa höjder, i dessa dalar jag skall
föra min egen bjord? OQO! jag tänkte mig detta
ställe så skönt med blommor och bäckar, med
enfald och oskuld! I en leende däld, framför
me Rn KA mm fd re Vers