gon enda upplysning derati ej behöft inhämtas utom Götheborgs stad; — att personer onödigtvis blifvit inkallade och så godt som tvingade att emot: mig uppträda som angifvare; — alt Kämners-Rätlten olagligen afslagit min hegäran att få styrka på hvilket otillbörligt sätt man i fängelset sökt tvinga mig att tvärt emot sanna förhållandet, föregifva det jag vore Handelsfirmans Bolagsman I 8 Jas i Ssman, och i sådan egenskap begära Cession, m. my och att Kämners-Rätten icke gifvit sig mödan att utreda, genom hvars åtgärd jag uti Konungariket Dännemark blifvit arresterad, ehuvu, förutan en sådan utredning, en rättvis Domstol icke : , t SE . kan bedömma hvarken mun skyldighet att utor fängelset svara, ej beller i hvad mån, och mot hvilka personer, reconventions-talan ägde rum. Jag har nämligen fästat Kämners-Rättens uppmärksamhet derpå, att churnväl Actor, conformt med hvad Landshöfdinge-Embetets till honom aflätne skrifvelse antyder, uppgifvit, det min arrestering i Danunemark skulle afpa skeit genom bemälte Embetet åtgärd, är det dock påtagligt, att denna åtgäfd icke grundat sig på den ARANDA a SUS . SÅ S d föregifna, 1 rättegången producerade, och till bemälte Embete först den 31 De5 . . D 5 T. 1 LK Oo 1 . cember 1835 ingifne, af Hr Wijk med någreandra nadertecknade, ansökning derom, enär de från Danska Autoritleterna inkomne, och för Kämners-Rätten produccrade Skrifvelser upplysa, det min arrestering verkställdes uti Odensce, kl. 6 5: om morgonen nästpåföljande dag, eller den 1 Januari detta år; — ty, om än Kandshöfdinge-Embetet verkligen hade den 31 December meddelt dess nu producerade Resolution, och i följd deraf, nti skrifvelse till Kongl. Svenska Legationen i Köpenhamn begärt min arrestering, så är dat likväl alldeles omöjligt, att denna skrifvelse kunnat komma Svenska Legationen i Köpenhamn tillhanda så tidigt, att Legationen, i följd deraf, kunnat ntverka Kongl Danska Regeringens ÖOrdres, samt att Danska Autoriteterne kunnat; till åtlydnad af samma Ördres, arrestera mig i Odensee inom kl. 65 på morgonen, dagen efter den, då min arrestering blef hos Landshöfdinge-Embetet i Götheborg begärd. Enär jag derjemte evinrat Kämners-Rätten derom, att denne Stads Dolicekammare, genom bifogade Protocollsutdrag den 4 sistl. Juli, förklarat sig icke hafva ägt någon befattning i och för min arrestering , och Landshöfdinge-Embetet, genom äfven bifogade Protocollsatdrag den 14 sist. Mars tillkännagifvit, att icke heller derstädes, före den 31 December 1835, några Protocoller blifvit förde, elier beslut fattade i fråga om mig, så tyckes det väl hafva tillhört en Laga Rättegångsordning, att förhållandet härvid blifvit utredt, och sålunda upplyst på hvad sätt min arrestering verkligen tillkommit; ty det anstår icke en Domstol att dömma efter handlingar och uppgifter, som påtagligen strida emot det möjliga och således måste i ett eller annat afscense vara falska. Dessutom är, det allmänt kändt, att Police-Gevakldigern Viotti redan samma dag som jag från Götheborg afreste, och således innan ännu någon misstanke emot mig rimhgen kunnat uppstå, blef, försedd med: Landshöfdinge-Embetets Kurirpass, af. färdad till Köpenbamn, och churuväl Dauska Police-Direktören icke föreviste mig den Handling, på grund hvaraf arresteringen skedde, uppgaf han likväl sig derom hafva från Götheborg erhållit reqvisition, hvarförntan jag icke heller kunnat i Dannemark oroas, cvär jag för min re8a genom bemälte Rike, var af Hans Maj:t Konungen derstädes förpassad, och jag icke i något afseende brutit emot Danska Lagarna, För öfrigt har Police-Direktören, uti skrifvelse om min utlefverering, åberopat dess föregående skrifvelserx,; hvaraf alltså är uppenbart; att en tidigare skrittvexling ägt rum , än den som blifvit vid Domstolen producerad, Jag bestrider derföre icke sanningen at Landshöfdinge-Eriabetets, genom Actor, inför Kämners-Rätten framställde uppgift, att arresteringen i Odensee skett genom Konungens Befallningshafvandes åtgärd, ehuru den icke grundar sig på någon ofliciel handling, eller på något, med behörig contrasignation vidtagit beslut, ty i sådant fall skulle, tvärt emot Landshöfdinge-Embetets nu lemnade besked, både protocoll blifvit fördt, och beslut vara, fattadt före den 31 December ; men jag måste deremot antaga, att åtgärden utgått , icke från Landshöfdinge-Embetet, utan från Landshöfdingen enskilt, ej heller på grund af någon vrdentlig ansökning och dertill lämpad Lag, ntan endast på bnskildte insinnationer och ett godtyckligt missbruk af Embetets makt och myndighet; — elt förhållande, som för öfrigt icke synverligen väl cacheras, hvarken af det till Police-Direktören i Köpenhamn afsände Silfverthekök, ej heller af de 3900 Rdr som i Curatelsräkningen uti min Moders Konkurs afföres såsom utgifter ioch för min reclamation. Vederbörande må nu haft än aldrig så stort interesse utaf att fördölja den rätta grunden för. min arrestering, så har likväl Kämners-Rätten ej deraf bordt låta förhindra, sig att i ämnet anställa en Laglig undersökning, särdeles som Kämners-Rätten derigenom sparat sig sjelf obehaget af en så uppenbar osanning, som den dess, Utslag nu imnehåller, eller att jag, i grnad af Landshöfdinge-Embetets i Götheborg den 31 December fattade beslut, skulle dagen derpå, kl. 65 på morgonen blifvit arresterad i Odensce, ehuru icke mindre än 50 mil landväg, jemte Öresund och Stora Bält skilja dessa båda ställen från hvarandra, och Landshöfdinge-Embetets beslut således icke en gång med dufvopost kunnat så hastigt fortskaffas. — Möjligen skulle ock den rätta skriftvexlingen med Police-Direktören i Köpenhamn, om den, såsom Lagen fordrar , i dagsljuset framtvingades, tillika upplysa hvarföre jag i Danmark allmänt ansågå såsom eftersatt för någon politisk förbrytelse, ty det är sannolikt, att en falskeligen insinuerafl uppgift derom skulle, vida mer än Jöftet om det sedermera förärade Silfvertheköket, inverka på Danska Police-Direktörens tjenstfärdighet att angripa en både efter: Svenska och Danska Lagarne behörigen färpassad resande, och man är till och med berättigad att antaga tillvarelsen af. en sådan insinuation, ända till dess vederbörande, medelst företeende af den hittills så sorgfälligt nndanhållne Arresterings-reqvisitionen, ådagalägger ett annat förhållande, — Ja! äfven der mig nu så mycket till last förde omständighet , att de af mig medförde Böcker och handlingar, vid arresteringsaätgärden förkommit, skulle härigenom vunnit en närmare utveckling, ty jag bar anledning förmoda, att om icke det paket, hvaruti desse .dokumenter voro förvarade, blifvit vid arresteringstillfället rakt utaf bortstulet, det i stället blifvit af någon, mig tillgifven person, och i afsigt att dermed göra mig en tjenst, förstördt, 1 förmodan att deruti funnits sådane politiske Handlingar, som för mig varit menlige, derest de kommit i oblida händer; och till en sådan förstöring lemnades ganska godt tillfälle, enär jag som arresterades just då mine effecter voro nerburne, och hästarne redan spände för vagnen, directe från mitt rum affördes till fängelset; och derigenom förhindrades från all tillsyn. af så väl sakerne som vagnen, hvilken i min frånvaro och först på eftermiddagen lärer blifvit inventerad, — Det skulle väl synas för mig nu vara likgiltigt att få Lagligen utredt på hvad sätt förenämnde paket bortkommit, enär jag redan, så väl på Actors som målsägandernes uppmaning dertill, fått inför Götheborgs Rådhus-Rätt edeligen fästa och betyga, det ifrågavarande Documenter, på ett för mig okändt sätt vådligen förkommit, och att jag med vett och vilja icke fördöljt någon enda af Konkursmassans tillhörigheter; men ehöoru genom denna edgång mine uppgifter blifvit lagligen styrkte, och jag således, med anledning af-12 Cap. 25, Haåndels-Balken, hvarken i ansvarseller: ersättningsväg kan i denna affär vidare tilltalas, är i alla fall förenämnde utredning för mig af ganska mycken vigt, dels emedan jag önskar att få undanröjdt, äfven den minsta auledniug till beskuggning af mitt bandlingssätt, och dels emedan jag anser mig skyldig att, så mål, ej heller af nit för de verklige Herrar Creditorernes sanna interesse. Likaledes skulle det kunna anses för mig öfvertlödigt, att inför Kongl, Hof-Rätten nu utveckla, hurao lagstridigt och partiskt KämnersRätten förfarit äfven vid den hafvudsakliga pröfningen af detta mål, enär det torde för gifvet få antagas, att Kongl, Hof-Rätten, i anseende till hvad redan är ådagalagdt, benäget upphäfver alla de åtgärder Kämners-Rätten hittills i målet vidtagit, och sålunda icke för närvarande ingår uti hufvndsaklig pröfning af detsamma. Men då jag icke på något sält förverkat min rättighet, alt såsom Svensk Medborgare, samt dessutom bofast och Husägare i Götheborg, få på fri fot försvara mig, enär Lagen uti 20 Cap. 7 S. Missgernings-Batken bestämmer, det ingen får häcktas oförvunnen, och utan nppenbar missgerning, där han må gripas vch häcktas före, samt 1 Cåp. 2 S. Straff-Balken likaledes bestämmer, att det blott är dråparen och andre grofva missgerningsmän, som kunna genast på färsk gerning gripas och i häckte sättas, så är det hufvudsakligen för att ådagalägga, det jag icke rimligen kan ställas uti en sådan kategori, äfven som för att genom Kongkh Hof-Rättens benägna åtgärd genast blifva försatt på fri fot, som jag nu anmärker, om icke alla, åtminstone någon del af de många förvillelser , KämnersRätten uli sitt definitiva Utslag tillåtit sig. Härvid torde jag till en början få åberopa min till Kämners-Rätten ingifne och såsom Supplement till det 4:de Aftenbladet, den 15 Juni 1836, offentliggjorda Slutförklaring i målet, likasom vore den uti denna min Besvärsskrift ordagrannt intagen, Jag har deruti ådagalagt, att jag hvarken varit Handelsfirmans Bolagsman eller Tjenstehjon, och att jag, långt ifrån att vara Cessionant, tvertom blifvit genom numera Jaga kraftvunnen Dom frikänd från det Cessions-anspråk Konkursmassans f. d. Administratorer emot mig framställt. — Kämners-Rättens eller kauhända rättare sagt Hrr Ingelmans Ejsermans tillämpnir vr af Konkurslagen i detta mål är således, för att nyttja det lindrigaste uttryck Rättegångs-BalRen uti i. Cap. 12 S. tillåter, så uppenbart vårdslös eller oförständig, att de derföre ej lagligen kvanaundgå detansvar af Embetets förlust och skade-ersättning m. m., som nämnde Lagrum för en vårdslös eller oförslåndig Domare bestämmer, — Sjelfva benämningen af Konkurs-Lag hade bordt upplysa dem, atta den endast i Konkurser och emot oförmögne Gäldenärer vore tillämplig, och att den, lika litet som andra Speciela Lagar, såsom Hofoch Krigs-Artiklarne, Sjölagen m. im. har afseende på andra personer eller andra förhållanden än dem, för hvilka den är ntgifven. För öfrigt hafva väl desse Rättens medlemmar bordt känna, att tillämpning af Konkurslag alldraminst kan äga rum ,vid KämnersRätt, der, enligt nn gällande Lagar, Konkursmål aldrig kunna förekomma — och om de blott för ett ögonblick föreställt sig möjligheten deraf, att deras Utslåg vunnit Laga kraft, och att jag, i brist af tillgång för gäldandet af de mig dernti ålagde betalningar, blefve nödsakad göra Cession, så hade det väl icke rimligen kunnat undfalla dem, hurnsom Konkursdomaren , hvilken endast det i sådant fall tillhör att pröfva på hvad sätt mitt obestånd tillkommit, samt bestämma ansvaret derför, då hade af dem blifvit på förhand betagen all möjlighet alt utöfva ån sådan domsrätt, enär de, redan innan något obestånd vore ifråga, dömt mig till det högsta ansvar en oförmögen Gäldenär någonsin kan åläggas, öch jag väl icke rimligen kunde för en och samma supponerad förbrytelse dömmas 2:ne särskildte gånger. z En rådfrågande blick uti Flintebergs Lagfarenhets-Bibliothek, 6:te Delen, pag. 238, skulle dessutom upplyst dem, att redan 1794 blifvit af Högsta Makten afgjordt, det Kohkurs-Lagens Straffbestämmelser ickeäro lämplige till andre än Cessionanter, . ts: Ebhuroväl Kämners-Rätten dömt mig skyldig till ansvar endast efter 43 EKonkurs-Lagen, eller såsom oförmögen Gäldenäry, hvilket dock jag nyss ådagalagt mig icke vara, har den likväl, såsom grund för sitt beslut åberopat 18 Cap. 3 och 4 S4. Handels-Balken, ehuru dessa Lagrum endast handla om Ombudsmän, och alldeles icke stå i något förhållande till Konkurslag , eller det straff KämnersRätten för mig bestämt, såvida den icke ansett de deri förekommande ord : plikta efter omständigheterna, kunna utän all urskiljning utsträckas till hvilken straffbestämmelse som helst, och således äfven till urbota, af till och med lifvets förlust. Men då en så förvänd Lagtolkning icke kan inför någon upplyst Domstol behöfva vederläggas, så kunde det äfven synas öfverflödigt att visa olämpligbeten af sistnämnde Lagrum, i detta mål, om icke det särskilta votum en af Kämners-Rättens Ledamöter afgifvit, dertill gåfve anledning, — Jag får derföre i ödmjukhet omnämna, alt, på sätt jag uti förnt åberopade slutförklaring sökt utreda, jag icke kan för mine åtgärder, såsom Ombud ,vara någon annan än min Hufvudman ansvarig eller redo skyldig, och att då denne Hufvudman tillika är min moder, hennes rätt så mycket mindre kan emot hennes vilja öfvergå till annan person, som äfven i svårare fall, eller sådana som 51 Cap. Missgern. balken omnämner, Lagen öfverlemnat åt Föräldrarne sjelfve att nedlägga eller åtala barnets förbrytelser, Jag får äfven i ödmjukket erinra, att, tvertemot hvad Kämners-Rätten sanningslöst uppgifvit, hvarken min Moder öfverlåtit sin rött i desta fall åt sina Creditorer, ej heller jag medgifvit mig vara till någon annan än min Moder redovisning skyldig, och att, då min Moder uttryckligen förklarat, det bon icke ägde anledning att vara missnöjd med mig, ännu mindre kunde förebrå mig något bedrägligt eller vårdslöst förfarande, äfvensom att hon vore. säker derpå, att jag skött affärerne efter bästa förstånd och öfvertygelse, samt derföre uttryckligen afsagt sig allt deltagande uti Rättegången mot mig, så är jag ock derigenom både lagligen och hehörigen dechargerad för min Ombudsmannabefattning, serdeles som Creditorerne , äfven om de emot all rättsprincip kunde tillegna sig den rätt min Moder, såsom min Hufvudman, till mig äger, de likväl icke kunna betaga henne dess rätt som moder, att från en orättvis förföljelse skydda sitt barn, ännu mindre tillegna sig större rätt, än den hon sjelf äger, och hvilken, efter det hon inför Domstolen lemnat förenämnde förklarande, måste anses emot mig hafva upphört, enär en moder, icke mera än någon annan lärer vara berättigad, att emot bättre vett och vilja anställa åtal emot en Syssloman, den hon redan förut en gång på oftanämnde sätt inför sjelfva Domstolen, och således i laglig väg; dechargerat.— Jag har emedlertid, allt detta oaktadt och endast för att ådagalägga redligheten uti mitt handlingssätt , inför Kämners-Rätten redovist de transactioner jag å min Moders vägnar ingått, och sålunda ådagalagt, att allt hvad jag å hennes vägnar uppburit, blifvit i och för bandelsfirman användt, utan att jag deraf något för egen del tillgodonjutit, och det hör till de osanna uppgifterne uti Kämners-Rättens Utslag, att jag bestridt Kämners-Rättens behörighet att granska samma redovisning, till hvilken jag tvärtom erbjudit mig att förete behöriga verificationer, så snart KämnersRätten förklarade sig vilja företaga samma granskving, samt jag återfick de handlingar, som Konkursmassans f. d. Administratorer, utan min tillåtelse, tillegnat sig vid en egenmäktigt anställd visitation 1 mine rum och min pulpet, hvaraf alltså följer, då denna redogörelse ej af Kiämners-Rätten blifvit granskad och sålunda dervid ingen oriktighet befunnen , Kämners-Rätten icke heller ägt någon grund af Lag för dess yttrande, det de af mig öppburne penningar och varor icke kommit Handelsfirman C: H. Lidbäcks Enka Comp. tillgodo; — och den omständighet, att jag å mig sjelf endoscrat3:ne af de köpte