gon enda upplysning derati ej behöft inhämtas utom Götheborgs stad; — att
personer onödigtvis blifvit inkallade och så godt som tvingade att emot: mig
uppträda som angifvare; — alt Kämners-Rätlten olagligen afslagit min hegäran
att få styrka på hvilket otillbörligt sätt man i fängelset sökt tvinga mig att
tvärt emot sanna förhållandet, föregifva det jag vore Handelsfirmans Bolagsman
I 8 Jas i Ssman,
och i sådan egenskap begära Cession, m. my och att Kämners-Rätten icke gif-
vit sig mödan att utreda, genom hvars åtgärd jag uti Konungariket Dännemark
blifvit arresterad, ehuvu, förutan en sådan utredning, en rättvis Domstol icke
: , t SE
. kan bedömma hvarken mun skyldighet att utor fängelset svara, ej beller i hvad
mån, och mot hvilka personer, reconventions-talan ägde rum. Jag har nämligen
fästat Kämners-Rättens uppmärksamhet derpå, att churnväl Actor, conformt
med hvad Landshöfdinge-Embetets till honom aflätne skrifvelse antyder, upp-
gifvit, det min arrestering i Danunemark skulle afpa skeit genom bemälte Em-
betet åtgärd, är det dock påtagligt, att denna åtgäfd icke grundat sig på den
ARANDA a SUS . SÅ S d
föregifna, 1 rättegången producerade, och till bemälte Embete först den 31 De-
5 . . D 5 T. 1 LK Oo 1 .
cember 1835 ingifne, af Hr Wijk med någreandra nadertecknade, ansökning derom,
enär de från Danska Autoritleterna inkomne, och för Kämners-Rätten produ-
ccrade Skrifvelser upplysa, det min arrestering verkställdes uti Odensce, kl. 6 5:
om morgonen nästpåföljande dag, eller den 1 Januari detta år; — ty, om än
Kandshöfdinge-Embetet verkligen hade den 31 December meddelt dess nu pro-
ducerade Resolution, och i följd deraf, nti skrifvelse till Kongl. Svenska Lega-
tionen i Köpenhamn begärt min arrestering, så är dat likväl alldeles omöjligt,
att denna skrifvelse kunnat komma Svenska Legationen i Köpenhamn tillhanda
så tidigt, att Legationen, i följd deraf, kunnat ntverka Kongl Danska Re-
geringens ÖOrdres, samt att Danska Autoriteterne kunnat; till åtlydnad af
samma Ördres, arrestera mig i Odensee inom kl. 65 på morgonen, dagen efter
den, då min arrestering blef hos Landshöfdinge-Embetet i Götheborg begärd.
Enär jag derjemte evinrat Kämners-Rätten derom, att denne Stads Dolice-
kammare, genom bifogade Protocollsutdrag den 4 sistl. Juli, förklarat sig icke
hafva ägt någon befattning i och för min arrestering , och Landshöfdinge-Em-
betet, genom äfven bifogade Protocollsatdrag den 14 sist. Mars tillkännagifvit,
att icke heller derstädes, före den 31 December 1835, några Protocoller blifvit
förde, elier beslut fattade i fråga om mig, så tyckes det väl hafva tillhört en
Laga Rättegångsordning, att förhållandet härvid blifvit utredt, och sålunda upp-
lyst på hvad sätt min arrestering verkligen tillkommit; ty det anstår icke en
Domstol att dömma efter handlingar och uppgifter, som påtagligen strida emot
det möjliga och således måste i ett eller annat afscense vara falska. Dessutom
är, det allmänt kändt, att Police-Gevakldigern Viotti redan samma dag som jag
från Götheborg afreste, och således innan ännu någon misstanke emot mig rim-
hgen kunnat uppstå, blef, försedd med: Landshöfdinge-Embetets Kurirpass, af.
färdad till Köpenbamn, och churuväl Dauska Police-Direktören icke föreviste
mig den Handling, på grund hvaraf arresteringen skedde, uppgaf han likväl sig
derom hafva från Götheborg erhållit reqvisition, hvarförntan jag icke heller kun-
nat i Dannemark oroas, cvär jag för min re8a genom bemälte Rike, var af Hans
Maj:t Konungen derstädes förpassad, och jag icke i något afseende brutit emot
Danska Lagarna, För öfrigt har Police-Direktören, uti skrifvelse om min ut-
lefverering, åberopat dess föregående skrifvelserx,; hvaraf alltså är
uppenbart; att en tidigare skrittvexling ägt rum , än den som blifvit vid Dom-
stolen producerad, Jag bestrider derföre icke sanningen at Landshöfdinge-Eria-
betets, genom Actor, inför Kämners-Rätten framställde uppgift, att arresteringen
i Odensee skett genom Konungens Befallningshafvandes åtgärd, ehuru den icke
grundar sig på någon ofliciel handling, eller på något, med behörig contrasigna-
tion vidtagit beslut, ty i sådant fall skulle, tvärt emot Landshöfdinge-Embetets
nu lemnade besked, både protocoll blifvit fördt, och beslut vara, fattadt före den
31 December ; men jag måste deremot antaga, att åtgärden utgått , icke från
Landshöfdinge-Embetet, utan från Landshöfdingen enskilt, ej heller på grund
af någon vrdentlig ansökning och dertill lämpad Lag, ntan endast på bnskildte
insinnationer och ett godtyckligt missbruk af Embetets makt och myndighet; —
elt förhållande, som för öfrigt icke synverligen väl cacheras, hvarken af det till
Police-Direktören i Köpenhamn afsände Silfverthekök, ej heller af de 3900 Rdr
som i Curatelsräkningen uti min Moders Konkurs afföres såsom utgifter ioch för
min reclamation.
Vederbörande må nu haft än aldrig så stort interesse utaf att fördölja
den rätta grunden för. min arrestering, så har likväl Kämners-Rätten ej deraf
bordt låta förhindra, sig att i ämnet anställa en Laglig undersökning, särdeles
som Kämners-Rätten derigenom sparat sig sjelf obehaget af en så uppenbar o-
sanning, som den dess, Utslag nu imnehåller, eller att jag, i grnad af Landshöf-
dinge-Embetets i Götheborg den 31 December fattade beslut, skulle dagen derpå,
kl. 65 på morgonen blifvit arresterad i Odensce, ehuru icke mindre än 50 mil
landväg, jemte Öresund och Stora Bält skilja dessa båda ställen från hvarandra,
och Landshöfdinge-Embetets beslut således icke en gång med dufvopost kunnat
så hastigt fortskaffas. — Möjligen skulle ock den rätta skriftvexlingen med Po-
lice-Direktören i Köpenhamn, om den, såsom Lagen fordrar , i dagsljuset fram-
tvingades, tillika upplysa hvarföre jag i Danmark allmänt ansågå såsom efter-
satt för någon politisk förbrytelse, ty det är sannolikt, att en falskeligen insi-
nuerafl uppgift derom skulle, vida mer än Jöftet om det sedermera förärade
Silfvertheköket, inverka på Danska Police-Direktörens tjenstfärdighet att angripa
en både efter: Svenska och Danska Lagarne behörigen färpassad resande, och
man är till och med berättigad att antaga tillvarelsen af. en sådan insinuation,
ända till dess vederbörande, medelst företeende af den hittills så sorgfälligt nn-
danhållne Arresterings-reqvisitionen, ådagalägger ett annat förhållande, — Ja!
äfven der mig nu så mycket till last förde omständighet , att de af mig med-
förde Böcker och handlingar, vid arresteringsaätgärden förkommit, skulle härige-
nom vunnit en närmare utveckling, ty jag bar anledning förmoda, att om icke
det paket, hvaruti desse .dokumenter voro förvarade, blifvit vid arresterings-
tillfället rakt utaf bortstulet, det i stället blifvit af någon, mig tillgifven person,
och i afsigt att dermed göra mig en tjenst, förstördt, 1 förmodan att deruti fun-
nits sådane politiske Handlingar, som för mig varit menlige, derest de kommit
i oblida händer; och till en sådan förstöring lemnades ganska godt tillfälle,
enär jag som arresterades just då mine effecter voro nerburne, och hästarne re-
dan spände för vagnen, directe från mitt rum affördes till fängelset; och deri-
genom förhindrades från all tillsyn. af så väl sakerne som vagnen, hvilken i min
frånvaro och först på eftermiddagen lärer blifvit inventerad, - —
Det skulle väl synas för mig nu vara likgiltigt att få Lagligen utredt
på hvad sätt förenämnde paket bortkommit, enär jag redan, så väl på Actors
som målsägandernes uppmaning dertill, fått inför Götheborgs Rådhus-Rätt ede-
ligen fästa och betyga, det ifrågavarande Documenter, på ett för mig okändt
sätt vådligen förkommit, och att jag med vett och vilja icke fördöljt någon en-
da af Konkursmassans tillhörigheter; men ehöoru genom denna edgång mine
uppgifter blifvit lagligen styrkte, och jag således, med anledning af-12 Cap. 25,
Haåndels-Balken, hvarken i ansvars- eller: ersättningsväg kan i denna affär vidare
tilltalas, är i alla fall förenämnde utredning för mig af ganska mycken vigt,
dels emedan jag önskar att få undanröjdt, äfven den minsta auledniug till be-
skuggning af mitt bandlingssätt, och dels emedan jag anser mig skyldig att, så
mål, ej heller af nit för de verklige Herrar Creditorernes sanna interesse.
Likaledes skulle det kunna anses för mig öfvertlödigt, att inför Kongl,
Hof-Rätten nu utveckla, hurao lagstridigt och partiskt Kämners- Rätten förfarit
äfven vid den hafvudsakliga pröfningen af detta mål, enär det torde för gifvet
få antagas, att Kongl, Hof-Rätten, i anseende till hvad redan är ådagalagdt, be-
näget upphäfver alla de åtgärder Kämners-Rätten hittills i målet vidtagit, och
sålunda icke för närvarande ingår uti hufvndsaklig pröfning af detsamma. Men
då jag icke på något sält förverkat min rättighet, alt såsom Svensk Medborgare,
samt dessutom bofast och Husägare i Götheborg, få på fri fot försvara mig, enär
Lagen uti 20 Cap. 7 S. Missgernings-Batken bestämmer, det ingen får häcktas
oförvunnen, och utan nppenbar missgerning, där han må gripas vch häcktas före,
samt 1 Cåp. 2 S. Straff-Balken likaledes bestämmer, att det blott är dråparen
och andre grofva missgerningsmän, som kunna genast på färsk gerning gripas
och i häckte sättas, så är det hufvudsakligen för att ådagalägga, det jag icke
rimligen kan ställas uti en sådan kategori, äfven som för att genom Kongkh
Hof-Rättens benägna åtgärd genast blifva försatt på fri fot, som jag nu anmär-
ker, om icke alla, åtminstone någon del af de många förvillelser , Kämners-
Rätten uli sitt definitiva Utslag tillåtit sig.
Härvid torde jag till en början få åberopa min till Kämners-Rätten in-
gifne och såsom Supplement till det 4:de Aftenbladet, den 15 Juni 1836, offent-
liggjorda Slutförklaring i målet, likasom vore den uti denna min Besvärsskrift
ordagrannt intagen,
Jag har deruti ådagalagt, att jag hvarken varit Handelsfirmans Bolagsman
eller Tjenstehjon, och att jag, långt ifrån att vara Cessionant, tvertom blifvit
genom numera Jaga kraftvunnen Dom frikänd från det Cessions-anspråk Kon-
kursmassans f. d. Administratorer emot mig framställt. — Kämners-Rättens eller
kauhända rättare sagt Hrr Ingelmans Ejsermans tillämpnir vr af Konkurslagen
i detta mål är således, för att nyttja det lindrigaste uttryck Rättegångs-BalRen
uti i. Cap. 12 S. tillåter, så uppenbart vårdslös eller oförständig, att
de derföre ej lagligen kvanaundgå detansvar af Embetets förlust och skade-ersätt-
ning m. m., som nämnde Lagrum för en vårdslös eller oförslåndig Domare be-
stämmer, — Sjelfva benämningen af Konkurs-Lag hade bordt upplysa dem, atta
den endast i Konkurser och emot oförmögne Gäldenärer vore tillämplig, och att
den, lika litet som andra Speciela Lagar, såsom Hof- och Krigs-Artiklarne, Sjö-
lagen m. im. har afseende på andra personer eller andra förhållanden än dem,
för hvilka den är ntgifven. För öfrigt hafva väl desse Rättens medlemmar bordt
känna, att tillämpning af Konkurslag alldraminst kan äga rum ,vid Kämners-
Rätt, der, enligt nn gällande Lagar, Konkursmål aldrig kunna förekomma —
och om de blott för ett ögonblick föreställt sig möjligheten deraf, att deras Ut-
slåg vunnit Laga kraft, och att jag, i brist af tillgång för gäldandet af de mig
dernti ålagde betalningar, blefve nödsakad göra Cession, så hade det väl icke
rimligen kunnat undfalla dem, hurnsom Konkursdomaren , hvilken endast det i
sådant fall tillhör att pröfva på hvad sätt mitt obestånd tillkommit, samt be-
stämma ansvaret derför, då hade af dem blifvit på förhand betagen all möjlig-
het alt utöfva ån sådan domsrätt, enär de, redan innan något obestånd vore
ifråga, dömt mig till det högsta ansvar en oförmögen Gäldenär någonsin kan å-
läggas, öch jag väl icke rimligen kunde för en och samma supponerad förbry-
telse dömmas 2:ne särskildte gånger. z
En rådfrågande blick uti Flintebergs Lagfarenhets-Bibliothek, 6:te Delen,
pag. 238, skulle dessutom upplyst dem, att redan 1794 blifvit af Högsta Makten
afgjordt, det Kohkurs-Lagens Straffbestämmelser ickeäro lämplige till andre än
Cessionanter, .
ts: Ebhuroväl Kämners-Rätten dömt mig skyldig till ansvar endast efter 43
EKonkurs-Lagen, eller såsom oförmögen Gäldenäry, hvilket dock jag nyss ådaga-
lagt mig icke vara, har den likväl, såsom grund för sitt beslut åberopat 18 Cap.
3 och 4 S4. Handels-Balken, ehuru dessa Lagrum endast handla om Ombuds-
män, och alldeles icke stå i något förhållande till Konkurslag , eller det straff
Kämners- Rätten för mig bestämt, såvida den icke ansett de deri förekommande
ord : plikta efter omständigheterna, kunna utän all urskiljning utsträckas till
hvilken straffbestämmelse som helst, och således äfven till urbota, af till och
med lifvets förlust.
Men då en så förvänd Lagtolkning icke kan inför någon upplyst Domstol
behöfva vederläggas, så kunde det äfven synas öfverflödigt att visa olämplig-
beten af sistnämnde Lagrum, i detta mål, om icke det särskilta votum en af
Kämners-Rättens Ledamöter afgifvit, dertill gåfve anledning, — Jag får derföre
i ödmjukhet omnämna, alt, på sätt jag uti förnt åberopade slutförklaring sökt
utreda, jag icke kan för mine åtgärder, såsom Ombud ,- vara någon annan än
min Hufvudman ansvarig eller redo skyldig, och att då denne Hufvudman tillika
är min moder, hennes rätt så mycket mindre kan emot hennes vilja öfvergå
till annan person, som äfven i svårare fall, eller sådana som 51 Cap. Missgern.
balken omnämner, Lagen öfverlemnat åt Föräldrarne sjelfve att nedlägga eller
åtala barnets förbrytelser, Jag får äfven i ödmjukket erinra, att, tvertemot
hvad Kämners-Rätten sanningslöst uppgifvit, hvarken min Moder öfverlåtit sin
rött i desta fall åt sina Creditorer, ej heller jag medgifvit mig vara till någon
annan än min Moder redovisning skyldig, och att, då min Moder uttryckligen
förklarat, det bon icke ägde anledning att vara missnöjd med mig, ännu mindre
kunde förebrå mig något bedrägligt eller vårdslöst förfarande, äfvensom att hon
vore. säker derpå, att jag skött affärerne efter bästa förstånd och öfvertygelse,
samt derföre uttryckligen afsagt sig allt deltagande uti Rättegången mot mig,
så är jag ock derigenom både lagligen och hehörigen dechargerad för min Om-
budsmannabefattning, serdeles som Creditorerne , äfven om de emot all rätts-
princip kunde tillegna sig den rätt min Moder, såsom min Hufvudman, till mig
äger, de likväl icke kunna betaga henne dess rätt som moder, att från en orätt-
vis förföljelse skydda sitt barn, ännu mindre tillegna sig större rätt, än den
hon sjelf äger, och hvilken, efter det hon inför Domstolen lemnat förenämnde
förklarande, måste anses emot mig hafva upphört, enär en moder, icke mera än
någon annan lärer vara berättigad, att emot bättre vett och vilja anställa åtal
emot en Syssloman, den hon redan förut en gång på oftanämnde sätt inför
sjelfva Domstolen, och således i laglig väg; dechargerat.— Jag har emedlertid, allt
detta oaktadt och endast för att ådagalägga redligheten uti mitt handlingssätt ,
inför Kämners-Rätten redovist de transactioner jag å min Moders vägnar in-
gått, och sålunda ådagalagt, att allt hvad jag å hennes vägnar uppburit, blifvit
i och för bandelsfirman användt, utan att jag deraf något för egen del tillgodo-
njutit, och det hör till de osanna uppgifterne uti Kämners-Rättens Utslag, att
jag bestridt Kämners-Rättens behörighet att granska samma redovisning, till
hvilken jag tvärtom erbjudit mig att förete behöriga verificationer, så snart
Kämners- Rätten förklarade sig vilja företaga samma granskving, samt jag åter-
fick de handlingar, som Konkursmassans f. d. Administratorer, utan min tillå-
telse, tillegnat sig vid en egenmäktigt anställd visitation 1 mine rum och min
pulpet, hvaraf alltså följer, då denna redogörelse ej af Kiämners-Rätten blifvit
granskad och sålunda dervid ingen oriktighet befunnen , Kämners-Rätten icke
heller ägt någon grund af Lag för dess yttrande, det de af mig öppburne pen-
ningar och varor icke kommit Handelsfirman C: H. Lidbäcks Enka Comp.
tillgodo; — och den omständighet, att jag å mig sjelf endoscrat3:ne af de köpte