idinge-kmbetets befallin Lag och rättvisa, alt och bedömandet af det ätal, som på härvarande Land: ning blifvit emol mig anställt, så uppenbart afvinit fr: de derföre hos Kongl. Hof-Rätten blifvit, i stöd of a Map. 12 Y. RällegångsBalken lagligen tilltalade; — att under den Vid uf nära en hel månad, som Rättens Ordförande, efter ransaknings slut, haft bandliogarne, utonu att mict hos Domstolen föredraga, sakocf blifvit så begången , ait den cue af de tvänne äldre Kämners-Rättens Eedamöter, hvilka såsom kände för rättskaffåns män, man icke lärer kunnat bringa på de orätträdigas sbia, eller Herr Kämnären Borlind, blifvit utan afseende derå, att han hela tiden öfveryarit ransaknpingen och deltagit uti alla preliminära beslut y likväl vid föredragningen till EN lets afgörande den 7 sist. Juki, förmedelst ett fingeradt jär, skiljd från saken, hvarigenom pluraliteten öfyergått på motparticts sida, och att den andre af dessa Merrar Ledamöter, eller Merr Häradshöfdingen Icincke, sedan han med den ståndaktighet, som egnar hvarje Domare, hvilken stödjer sina beslut endast på egna kunskaper och egen öfvertygelse, undvikit de censkildte insinuationer och rådplägningar, som på sätt närlagde handlingar visa, Rättens Ordförande, i afsigt, den man lätt kan föreställa sig, utom Dortstol sökt tillvägabringa , blifvit så påskyndad med: sitt votum, att han derigenom lätt kunnat saknajtillräcklig tid, för att utur Protocoller af öfver 300 arks vidlyftighet, uppfatta en mera sanningsenlig berättelse af måldt, än den, som Kämners-Präses, i egenskap af målets föredragare, skeft och i flere afseenden sanningsvidrigt, uppställt , till grund för dess Lagstridiga Beslut. Men med kännedom. af detta förhållande bland sjelfva Domstolens Ledamöter, blifver det åter mindre besynnerligt, att finna den öfver mig tillställda Brottmålsransakningen utgöra en sammanfattning af nästan alla möjliga rättegångsfel, juridiska förvilielser och Lagstridiga beslut, hvilket jag nu: går att i ödmjukhet ådagalägga, då jag härmedelst i lika ödmjukhet fullföljer de af mig intra fatalia anförde besvär öfver Götheboörgs Kämners-Rätts den 1 sistl. Augusti afkunnade Utslag. Det vär sannolikt att Kämners-Rätten insett vådan utaf att låta nämnde sitt Utslag komma under rättvisa och oväldige Domares pröfning, och just af denna orsak afslagit min begäran om Besvärs-anvisping, ty någon grund dertill af Lag finnes icke, och har således ioke heller kunnat af Kämners-Rätten aåberopas. Kämners-Rätten har nämligen, uti det öfverklagade Utslaget, dömt mig skyldig till ansvar efter ett bestämdt Lagrnm, ehura den öfverlemnat åt den Domstol, som sist skulle dömma i målet,alt af detta ansvar göra tillämpningen. Likaledes har KämnersRätten dömt mig skyldig att betala flere af de skulder som uppgifvits tillhöra Handelsfirman Ci Lidbäcks Enka C:s Konkurs, äfvensom ålagt mig penningeböter, och öfver desse ålägganden kan alltså någon annan Domstol icke annorlunda än i ändringsväg komma att yttra sig, hvarförutan Kämners-Rätten ; churu blott Under-Domstol, föreskrifvit Rådhus-Rätten att upptaga och afgöra frågor, som Kämners-Rätten ansett icke höra till dess egen pröfning, ochisåledes utöfvat en makt, som knappast Kongl. Hof-Rätten, ehuru Rådhus-Rättens Öfver-domstol skulle hafva, tillåtit sig, cnär det måste bero på Rådbus-Rätten sjelf, att bedömma hvad som tillhör dess hehandling eller icke. Uti allt detta har Kämners-Rätten således sig slutligen utlåtit, så vidt den ansett sig kunna något ntlåtande deri meddela, utan att förbehålla sig någon vidare åtgärd vid målet. — Kämners-Rättens beslut kan följaktligen icke i hågon omständighet tilläggas egenskapen af UppskofszHom, utan måste ovilkorligen förblifva hvad det är, eller: dofinitift Utslag, hvaröfver, på sätt Lagen i 25 Cap. 5 S. Rättegångs-Balken tillåter, den missnöjde äger att hos Kongl, Hof-Rätten sig besvära. Med upphäfvande af Kämners-Rättens i afseende på hänvisningen meddeldte Beslut, torde alltså Kongl. Hof-Rätten finna rättvist anbefalla Kämners-Rätten, att en Laga besvärshänvisning wig meddela; men som genom denna omgång, mitt lidande, såsom häktad person, än ytlterligare skulle förlängas, så ock då något särskildt fullgörande icke lärer komma i fråga, samt jag med mincsiädiåjuka besvär, inom den i Lag föreskrifne tid, till Kol. Hof-Rätten inkommit, så anhåller jag att desamma må utan,en sådan återförvisning directe varda af Kongl. Hof-Rätten till pröfning upplagne. På lika olagligt sätt har Kämners-Rätten förfarit i frågan om jäf emot Kämnären G. Borlind. i --Protocollet för den 7 sistl. Juli upptager endast, det Herr Borlind, såsom Förmyudare för Supereargen Carl Malms omyndige barn, skulle vara Fordringsägare i C. Lidbäcks Enkas C:s Konkurs, att Kämners-Rättens Ordförande och öfrige Ledamöter hade sig ett sådant förhållande bekant, och att Hr Kämnären BorlinQ alltså ansågs jäfvig, i följd hvaraf han ock lemnade sin plats, samt att derefter Orföranden föredrog målet, hvilket till slutlig pröfning redan den 9 föregångne Jani blifvit öfverlemnadt. Vill man nu antaga, att Kämners-Rättens Ordförande icke mer än audroe med sundt förnuft begåfvade varelser, saknade motiv för sitt handlingssätt, och att följaktligen någon orsak måste finnas, hvarföre han låtit ett mål, som angår häktad person, emot all ordning och skick , hvila hos sig en bel månad, och ända till dess jälfvet emot Borlind på en gång framställdes och antogs, utan minsta åtgärd, så får man verkligen svårt att på Laglig väg upptäcka denna orsak ; ty då, enligt Kongl. Kungörelseå den 10 Februari 1810, jag endast under fingerad rubrik af bebräglig Bankrutör, kunnat från Konungariket Danmark reclameras , och det således ovilkorligen fordrades, det jag såsom sådan skulle dömmas, såvida Låndshöfdinge-Embetets reclamationsoch arresteringsåtgärd skulle erhålla något sken af laglighet, så synes dröjsmålet så mycket mindre erfordrats för Ordförandens votum; som dess resultat troligen var bestämdt, om icke förut, åtminstone genast vid ransakningens början, samt uppställningen deraf påtagligen röjer, det Ordföranden; som dessutom uuder den sex månaders långa rafisakningstiden haft Protocollerne hos sig, icke dervid behöft någon noggrannare kännedom af handlingarne, helst denna uppställning lärer skett så på höft, och som man torde få tillägga , så efter gehör, att Ordföranden ännu den 20 Juli, och alltså EVR ARV VA gg BEVARA TV RRfm te ARM D I u 14 dagar efter målets föredragning, var enligt sitt eget skriftliga erkännande , deruti så obeslutsam, att han behöfde, och derföre utbad sig att med andra Ledamöter, Herr Häradshöfdingen Meincke få derom särskildt rådgöra, hvaraf ock följt, att ban, churu tillika referent i målet, icke förrän den 29 Juli; och således 3:ne veckor efter föredragningsdagen, samt först 7 veckor efter ransakningens slut, inför Kämners-Rätten afgifvit sitt utlåtande. Lika litet var denna målets hvilotid erforderlig för upptäckten af det emot Herr fBorlind använde jäf, ty caligt hvad mnärlagde Handlig styrker, innehade Herr Borlind det till pretext begagfiade förmynderskapet redan den 14 Mars 1934, och alltså Jängt förr än målet cmot mig blef till KämnersRätten instämt, och då äfven dessförinnan Handelsfirman C-Lidbäcks Enka Comp. var stätld under Konkurs, synes påtagligen, att om jäfvet verkligen ansetts hinderligt för Herr Borlinds Pomarebefattning, så hade han redan vid Ransakningens början, och ej, såsom nu inträffat, först efter dess slut, :bordt från deltagande deri afhålla sig. För öfrigt .har Kämners-Rättens pluralitet, och deribland äfven Herr Borlind, genom Beslat den 17 sistl. Mars förklarat en fordran uti förenämnde Koskurs icke utgöra för a:ne då afbörde vittnen, Laga jäf, och hafva sålunda både Borlind och öfrige Ledamöterne då förkastat samma princip, som da nu lagt till grund för jäfvet emöt Borlind, hvaraf alltså måste följa, att åtminstone etidera af desse Kämners-Rättens 2:ne i rak strid emot hvarandra fattade. sedan han den 27 sistl. Maj lyckats förskaffa sig fullmakt från Herr Wijk, med AA Ro rd MR af hvad nu inträffat, RR Av ESYR RR VT SA RARA MSAVSRURA målets afgörande, hvilket då troligen blifvit ME ERE molsatsen cnär i brottmål de meningar gälla som lindrigast äro. — — Af detta KämnersRättens sätt att afgöra jäfsfrågan mot Herr Borlind, följer imedlertid, att jäfvet anlingen är lagligt, i hvilket fall hela ravsakningen är ogild, såsom af jäfvig Pomare handlagd, eller ock att jäfvet är olagligt, och i sådan händelse äfven Rätlens Utslag, säsom icke fattadt af alla de personer, hvilka ifrån början sulit 1 öfver målet, och hvilka, enligt tydlig föreskrift uti Konvgl. Brefvet den 9 Nov. 10g4, alla bordt uti slutliga alfgörandet deltaga; men då ett beslut, som ör gryodadt på ogild ransakning, icke kan vara fagligt, så ste i bada fallen följden blifva, Kongl, Hof-Rättens upphäfvande af åct öfrerklagade Utslaget Kämners-Rätten har förfarit orvigligt äfven deruti, alt den ransok: dömt, utan att den som saken drifvit, haft sakägarens Laga Fullmakt, äfvensom öfver sådana personers rätt, hvilka icke varit i målet hördå. i Härvid torde jag få erinra, att 15 Uap. 4 9. Rältegångs-Balken tydligeix bestämmer, det ingen får kära, eller svara för annan, innan han antiugen munteligen inför Rätten af Sakägaren dertill förordnad är, eler visar havs öppna bref derom med insegel, och uti 7 S. gamma Cap, och Balk, att i utla fullmakter bör nämmnas Domstolen, saken och inannen som den föra skall, så ock, att sakågaren vill nöjas åt det, som ombudsmannen deri gör och Täter. Af Protocollerne inhämtas, att på min den 18 sistl. Febrnari framställde anmärkning emot Herr vice Häradshöfdingen Cööks rättighet att föra Borgeniärernes talan, enär han vid Kämnhers-Rätten icke företedt någon fullmagt dertill, utan endast åberopat den han skall af Gode Männen erhållit och till RädhusRätten i ett annat mål inlemnat; Kämners-Rälten fann sig å denna anmärkning icke böra fästa något afscende, då så väl Gode Männen, som åtskillige vid ransakningstillfället den ar gsistl. Jannari tillstädesvarande Borgenärer uti C. Lidbäcks Enkas ä C:s Konkurs, skulle inför Rätten hafva förklarat, det de antagit Herr vice Häradsböfdingen Göök till deras Ombud. i i Nu lemnar likväl Kämners-BRättens Protocoll för den åberopade dagen, alldeles icke den ringaste upplysning derom, hvarken att Gode Männen, ellpr någon af Borgenärerne uppdragit åt flerr Göök att föra deras talan, ännu mindre att de, på sätt 7 8. 15 Cap. Rättegångs-Balken stadgar, förklarat sig vilja åtnöjas med hvad Herr Göök i saken åtgjorde el!er underlät, utan innehåller samma dags Protocoll i samma ämne, endast alt Gode Männen, så väl som öfrige närvarande Borgenärer vitsordade det af Herr Göök anmälte förhållande, nemligen att han skulle till Rådbus-Rätten här 1 staden hafva inlemnat en af Gode Männen åt honom utfärdad fullmakt, hvilken han derifrån då ännu ieke skall hafva återbekommit, och som detta viisordande icke rimligen kan iklädas egenskap af något ombudsmanna-uppdrag,-ännu mindre af något så beskaffadt godkärnande af Herr Gööks åtgärder, som sistnämnde Lagrum föreskrifver, hvilket äfven deraf blifver tydligt, att flere af Målsägarne, då, efter flerfaldige af mig gjorde påminnelser, de ändtligen blefvo i målet hörde, bestämdt inför Kämners-Rälten förklarade, det de alldeles icke anmodat Herr Göök att å deras vägnar föra talan, åfyensom att de icke hoeiler sjolfve deltagit i något åtal emot mig; så yrkar jag, att allt hvad Herr Göök i målet anfört, äfvensora att allt hvad i följd deraf under rangakningen förekommåt, må för nuit förklaras, och utgör alltså äfven denna omständighet ott ytterligare skäl för Kongl. Hof-Rätten, att ogilla Kämners-Rättens åtgärder i detta mål. — Men begäret att Jagstridigt behandla saken, synes nära bafva urartat ända till manie; såkedes har till exempel Herr Ingelman, uti sitt votum, som olyckligtvis penom jäfvet mot Borlind blifvit Kämners-Rättens beslut, dömt öfver betalningsrätten äfven för de personer, hvilka hbvarkeå sjelfve eller genom Ombud vårit inför Kämners-Rätten i målet höråe, Herr Ingelman har nämligen ålagt mig betal: till Grosshandlaren von Holten, för Bauck Dorkoop :,130 Rdr 19 sk. Banco, ehuru von Holten inför Kämners-Rätten förklarat, att han för cegen del icke ägde någon fordran, och Bauck Durkoop, som af samma fordran vore iunehafvare, hvarken sjelfve eller genom Lagligen befullmäktigadt ombud, varit vid Kämners-Rälten hörde, än mindre der framställt några påståenden, ty hvarken von Holten celler någon annan bar ens anmält, ännu mindre styrkt sig vara af Handelshuset Bauck Durkoop uppdragen att vid Kämners-Rätten å deras vägnar föra någon talan; likaledes hav Herr GC. F. Kjellberg blifvit tillerkänd af mig 1822 Rdr 10 sk. 6 rst. Rgs, ehuru ban inför Kämners-Rätten den 27 tistl. Maj förklarat, det ban afhändt sig sin fordran i C, Lidbäcks Enkas Comp:s Konkurs, att ban sålunda ej ägde något interesse uti förevarande ärende, samt derföre anhöll, att från målet varda skild, och sammalunda har Herr Ingelman fråndömt all betaluingsvätt för den fordran Grosshandlaren Häggh anmält, ehuru Herr Häggh både den 18 Febroari och g Juni detta år tiilkännagifvit, att innehafvaren af samma fordran icke var Herr Hägeh, utan Herr A, J: Northman i Mariestad, och oaktadt denne seduare icke blifvit i målet hörd; samt Herr Häggh inför Kämners-Rätten ytterligare bestridt sig vara sakägare i detta mål. — — Ett lika olagligt förhållande inträffar äfven med nästan alla de öfrige min Moders och dess Handelsfivmas fordringsögare, hvilka är Ingelman tilleller ifråndömt betalning af mig, ty Lhvarken hafva Handelsbolagen, G. Bergeudal Comp., D. Carnegie Comp., A. H, Ewers Comp., Lundströna och Svalin, 4. Brodelius Comp., samt Herrar Grossbandländerne VW. Malm, J. A. Westerberg, och numera Grossbandlanden L. Broddelius, hvilka Herr Ingelman förklarat oberättigade till ersättning af mig — ej heller bafta Herrar Commercee-Rådet och Riddar8n Wijk, J. Francke, C4 Janse, Mattson Braune och C. A. Holm Comp., hvilke Herr Ingelman tillagt en dylik ersättning, sjelfve inför Kämners-Rälten yrkat någon sådan, eller ens underställt deras fordringsrätt Kiämners-Rättens pröfning, ej heller har Häradshöfdingen Göök , några få bland dem, för hvilla han förut föregaf sig föra talan, framställt ä desse hans hnofvudmänners vägnar någre ersättningspåståenden, så att RådhusRätfen varit alldeles obehörig att med pröfuing af samtlige förenämnde personers botalningsrätt sig befatta. , : Nu kan väl icke rimligen finnas någon slörre domvilla, eller mera up penbar vårdslöshet hos en Domare, än den, att uti ett beslut inblanda personer hvilka nti målet icke varit parter, och således deruti hvarkeu kallade eller hörde, samt alt dömma öfver ämnan, hvilka hvarken blifvit instämde, eiler ens af Fordringsägarne eller något deras lagligen hefullmäktigade Ombud tunderställde Domstolens åtgärd, hvarföre, och churuväl de omständigheter , som jag redan förut anmärkt, lemna mer än tillräcklige skäl för Kongl, Hof-Rätten att annullera icke. allenast Kämners-Rättens Utslag, utan ock hela den i målet förda Ransakningen, jag i ödmjukhet åberopar äfven denna domvilla, såsom utgörande så uppenbara Rältegångsfel, att i stöd af tydlig Lag, 25 Cap: 21 S: Rättegångsbalken, Kämners-Rättens Utslag äfven derföre ogillas bör. Och för öfrigt är Ransakningen så ofullständig, och 1 vissa fall så oredig, all, om än emot hvad nu inträffar, uppenbara rättegångsfel icke varit begåhone, målet i alla fall troligen icke kunnat i dess närvarande skick af Kongl. Hof-BRätten pröfvas. Bland de många bevis, som härpå öppet framställa sig, och hvilka äfven, utan min erioran, icke lära undfalla Kongl. Hof-Rättens uppmärksanv het, för jag nu endast nämna, att, oaktadt beständige yrkanden derom från min sida, KämnersRätten icke en gångsdå vittnesmål varit i fråga, ålagt Aktor eller målsägan