idinge-kmbetets befall-
in Lag och rättvisa, alt
och bedömandet af det ätal, som på härvarande Land:
ning blifvit emol mig anställt, så uppenbart afvinit fr:
de derföre hos Kongl. Hof-Rätten blifvit, i stöd of a Map. 12 Y. Rällegångs-
Balken lagligen tilltalade; — att under den Vid uf nära en hel månad, som
Rättens Ordförande, efter ransaknings slut, haft bandliogarne, utonu att mict
hos Domstolen föredraga, sakocf blifvit så begången , ait den cue af de tvänne
äldre Kämners-Rättens Eedamöter, hvilka såsom kände för rättskaffåns män,
man icke lärer kunnat bringa på de orätträdigas sbia, eller Herr Kämnären
Borlind, blifvit utan afseende derå, att han hela tiden öfveryarit ransaknpin-
gen och deltagit uti alla preliminära beslut y likväl vid föredragningen till EN
lets afgörande den 7 sist. Juki, förmedelst ett fingeradt jär, skiljd från saken,
hvarigenom pluraliteten öfyergått på motparticts sida, och att den andre af
dessa Merrar Ledamöter, eller Merr Häradshöfdingen Icincke, sedan han med
den ståndaktighet, som egnar hvarje Domare, hvilken stödjer sina beslut endast
på egna kunskaper och egen öfvertygelse, undvikit de censkildte insinuationer
och rådplägningar, som på sätt närlagde handlingar visa, Rättens Ordförande,
i afsigt, den man lätt kan föreställa sig, utom Dortstol sökt tillvägabringa ,
blifvit så påskyndad med: sitt votum, att han derigenom lätt kunnat saknajtill-
räcklig tid, för att utur Protocoller af öfver 300 arks vidlyftighet, uppfatta en
mera sanningsenlig berättelse af måldt, än den, som Kämners-Präses, i egenskap
af målets föredragare, skeft och i flere afseenden sanningsvidrigt, uppställt , till
grund för dess Lagstridiga Beslut. Men med kännedom. af detta förhållande
bland sjelfva Domstolens Ledamöter, blifver det åter mindre besynnerligt, att
finna den öfver mig tillställda - Brottmålsransakningen utgöra en sammanfatt-
ning af nästan alla möjliga rättegångsfel, juridiska förvilielser och Lagstridiga
beslut, hvilket jag nu: går att i ödmjukhet ådagalägga, då jag härmedelst i lika
ödmjukhet fullföljer de af mig intra fatalia anförde besvär öfver Götheboörgs
Kämners-Rätts den 1 sistl. Augusti afkunnade Utslag.
Det vär sannolikt att Kämners-Rätten insett vådan utaf att låta nämnde
sitt Utslag komma under rättvisa och oväldige Domares pröfning, och just af
denna orsak afslagit min begäran om Besvärs-anvisping, ty någon grund dertill
af Lag finnes icke, och har således ioke heller kunnat af Kämners-Rätten aåbe-
ropas. Kämners-Rätten har nämligen, uti det öfverklagade Utslaget, dömt mig
skyldig till ansvar efter ett bestämdt Lagrnm, ehura den öfverlemnat åt den
Domstol, som sist skulle dömma i målet,alt af detta ansvar göra tillämpningen.
Likaledes har Kämners- Rätten dömt mig skyldig att betala flere af de skulder
som uppgifvits tillhöra Handelsfirman Ci Lidbäcks Enka C:s Konkurs, äfven-
som ålagt mig penningeböter, och öfver desse ålägganden kan alltså någon an-
nan Domstol icke annorlunda än i ändringsväg komma att yttra sig, hvarför-
utan Kämners-Rätten ; churu blott Under-Domstol, föreskrifvit Rådhus-Rätten
att upptaga och afgöra frågor, som Kämners-Rätten ansett icke höra till dess
egen pröfning, ochisåledes utöfvat en makt, som knappast Kongl. Hof-Rätten,
ehuru Rådhus-Rättens Öfver-domstol skulle hafva, tillåtit sig, cnär det måste
bero på Rådbus-Rätten sjelf, att bedömma hvad som tillhör dess hehandling
eller icke. Uti allt detta har Kämners-Rätten således sig slutligen utlåtit, så
vidt den ansett sig kunna något ntlåtande deri meddela, utan att förbehålla sig
någon vidare åtgärd vid målet. — Kämners-Rättens beslut kan följaktligen icke
i hågon omständighet tilläggas egenskapen af UppskofszHom, utan måste ovil-
korligen förblifva hvad det är, eller: dofinitift Utslag, hvaröfver, på sätt Lagen
i 25 Cap. 5 S. Rättegångs-Balken tillåter, den missnöjde äger att hos Kongl,
Hof-Rätten sig besvära. Med upphäfvande af Kämners-Rättens i afseende på
hänvisningen meddeldte Beslut, torde alltså Kongl. Hof-Rätten finna rättvist
anbefalla Kämners-Rätten, att en Laga besvärshänvisning wig meddela; men
som genom denna omgång, mitt lidande, såsom häktad person, än ytlterligare
skulle förlängas, så ock då något särskildt fullgörande icke lärer komma i fråga,
samt jag med mincsiädiåjuka besvär, inom den i Lag föreskrifne tid, till Kol.
Hof-Rätten inkommit, så anhåller jag att desamma må utan,en sådan åter-
förvisning directe varda af Kongl. Hof-Rätten till pröfning upplagne.
På lika olagligt sätt har Kämners-Rätten förfarit i frågan om jäf emot
Kämnären G. Borlind. i
--Protocollet för den 7 sistl. Juli upptager endast, det Herr Borlind, såsom
Förmyudare för Supereargen Carl Malms omyndige barn, skulle vara Fordrings-
ägare i C. Lidbäcks Enkas C:s Konkurs, att Kämners-Rättens Ordförande
och öfrige Ledamöter hade sig ett sådant förhållande bekant, och att Hr Käm-
nären BorlinQ alltså ansågs jäfvig, i följd hvaraf han ock lemnade sin plats,
samt att derefter Orföranden föredrog målet, hvilket till slutlig pröfning redan
den 9 föregångne Jani blifvit öfverlemnadt.
Vill man nu antaga, att Kämners-Rättens Ordförande icke mer än audroe
med sundt förnuft begåfvade varelser, saknade motiv för sitt handlingssätt, och
att följaktligen någon orsak måste finnas, hvarföre han låtit ett mål, som an-
går häktad person, emot all ordning och skick , hvila hos sig en bel månad,
och ända till dess jälfvet emot Borlind på en gång framställdes och antogs, utan
minsta åtgärd, så får man verkligen svårt att på Laglig väg upptäcka denna
orsak ; ty då, enligt Kongl. Kungörelseå den 10 Februari 1810, jag endast under
fingerad rubrik af bebräglig Bankrutör, kunnat från Konungariket Danmark
reclameras , och det således ovilkorligen fordrades, det jag såsom sådan skulle
dömmas, såvida Låndshöfdinge-Embetets reclamations- och arresteringsåtgärd
skulle erhålla något sken af laglighet, så synes dröjsmålet så mycket mindre
erfordrats för Ordförandens votum; som dess resultat troligen var bestämdt, om
icke förut, åtminstone genast vid ransakningens början, samt uppställningen
deraf påtagligen röjer, det Ordföranden; som dessutom uuder den sex månaders
långa rafisakningstiden haft Protocollerne hos sig, icke dervid behöft någon nog-
grannare kännedom af handlingarne, helst denna uppställning lärer skett så på
höft, och som man torde få tillägga , så efter gehör, att Ordföranden ännu den
20 Juli, och alltså
EVR ARV VA gg BEVARA TV RRfm te ARM
D
I
u
14 dagar efter målets föredragning, var enligt sitt eget
skriftliga erkännande , deruti så obeslutsam, att han behöfde, och derföre ut-
bad sig att med andra Ledamöter, Herr Häradshöfdingen Meincke få derom
särskildt rådgöra, hvaraf ock följt, att ban, churu tillika referent i målet, icke
förrän den 29 Juli; och således 3:ne veckor efter föredragningsdagen, samt först
7 veckor efter ransakningens slut, inför Kämners-Rätten afgifvit sitt utlåtande.
Lika litet var denna målets hvilotid erforderlig för upptäckten af det emot
Herr fBorlind använde jäf, ty caligt hvad mnärlagde Handlig styrker, innehade
Herr Borlind det till pretext begagfiade förmynderskapet redan den 14 Mars
1934, och alltså Jängt förr än målet cmot mig blef till Kämners- Rätten instämt,
och då äfven dessförinnan Handelsfirman C-Lidbäcks Enka Comp. var stätld
under Konkurs, synes påtagligen, att om jäfvet verkligen ansetts hinderligt för
Herr Borlinds Pomarebefattning, så hade han redan vid Ransakningens början,
och ej, såsom nu inträffat, först efter dess slut, :bordt från deltagande deri af-
hålla sig. För öfrigt .har Kämners-Rättens pluralitet, och deribland äfven Herr
Borlind, genom Beslat den 17 sistl. Mars förklarat en fordran uti förenämnde
Koskurs icke utgöra för a:ne då afbörde vittnen, Laga jäf, och hafva sålunda
både Borlind och öfrige Ledamöterne då förkastat samma princip, som da nu
lagt till grund för jäfvet emöt Borlind, hvaraf alltså måste följa, att åtmin-
stone etidera af desse Kämners-Rättens 2:ne i rak strid emot hvarandra fattade.
sedan han den 27 sistl. Maj lyckats förskaffa sig fullmakt från Herr Wijk, med
AA Ro rd MR
af hvad nu inträffat,
RR - Av ESYR RR VT SA RARA MSAVSRURA
målets afgörande, hvilket då troligen blifvit
ME ERE
molsatsen
cnär i brottmål de meningar gälla som lindrigast äro. — — Af detta Kämners-
Rättens sätt att afgöra jäfsfrågan mot Herr Borlind, följer imedlertid, att jäfvet
anlingen är lagligt, i hvilket fall hela ravsakningen är ogild, såsom af jäfvig
Pomare handlagd, eller ock att jäfvet är olagligt, och i sådan händelse äfven
Rätlens Utslag, säsom icke fattadt af alla de personer, hvilka ifrån början sulit
1
öfver målet, och hvilka, enligt tydlig föreskrift uti Konvgl. Brefvet den 9 Nov.
10g4, alla bordt uti slutliga alfgörandet deltaga; men då ett beslut, som ör
gryodadt på ogild ransakning, icke kan vara fagligt, så ste i bada fallen följ-
den blifva, Kongl, Hof-Rättens upphäfvande af åct öfrerklagade Utslaget
Kämners-Rätten har förfarit orvigligt äfven deruti, alt den ransok:
dömt, utan att den som saken drifvit, haft sakägarens Laga Fullmakt, äfvensom
öfver sådana personers rätt, hvilka icke varit i målet hördå. i
Härvid torde jag få erinra, att 15 Uap. 4 9. Rältegångs-Balken tydligeix
bestämmer, det ingen får kära, eller svara för annan, innan han antiugen
munteligen inför Rätten af Sakägaren dertill förordnad är, eler visar havs
öppna bref derom med insegel, och uti 7 S. gamma Cap, och Balk, att i utla
fullmakter bör nämmnas Domstolen, saken och inannen som den föra skall, så
ock, att sakågaren vill nöjas åt det, som ombudsmannen deri gör och Täter.
Af Protocollerne inhämtas, att på min den 18 sistl. Febrnari framställde
anmärkning emot Herr vice Häradshöfdingen Cööks rättighet att föra Borgeniä-
rernes talan, enär han vid Kämnhers-Rätten icke företedt någon fullmagt dertill,
utan endast åberopat den han skall af Gode Männen erhållit och till Rädhus-
Rätten i ett annat mål inlemnat; Kämners-Rälten fann sig å denna anmärk-
ning icke böra fästa något afscende, då så väl Gode Männen, som åtskillige vid
ransakningstillfället den ar gsistl. Jannari tillstädesvarande Borgenärer uti C. Lid-
bäcks Enkas ä C:s Konkurs, skulle inför Rätten hafva förklarat, det de antagit
Herr vice Häradsböfdingen Göök till deras Ombud. i i
Nu lemnar likväl Kämners-BRättens Protocoll för den åberopade dagen,
alldeles icke den ringaste upplysning derom, hvarken att Gode Männen, ellpr
någon af Borgenärerne uppdragit åt flerr Göök att föra deras talan, ännu
mindre att de, på sätt 7 8. 15 Cap. Rättegångs-Balken stadgar, förklarat sig
vilja åtnöjas med hvad Herr Göök i saken åtgjorde el!er underlät, utan inne-
håller samma dags Protocoll i samma ämne, endast alt Gode Männen, så väl
som öfrige närvarande Borgenärer vitsordade det af Herr Göök anmälte förhål-
lande, nemligen att han skulle till Rådbus-Rätten här 1 staden hafva inlemnat
en af Gode Männen åt honom utfärdad fullmakt, hvilken han derifrån då än-
nu ieke skall hafva återbekommit, och som detta viisordande icke rimligen kan
iklädas egenskap af något ombudsmanna-uppdrag,-ännu mindre af något så be-
skaffadt godkärnande af Herr Gööks åtgärder, som sistnämnde Lagrum föreskrif-
ver, hvilket äfven deraf blifver tydligt, att flere af Målsägarne, då, efter fler-
faldige af mig gjorde påminnelser, de ändtligen blefvo i målet hörde, bestämdt
inför Kämners-Rälten förklarade, det de alldeles icke anmodat Herr Göök att
å deras vägnar föra talan, åfyensom att de icke hoeiler sjolfve deltagit i något
åtal emot mig; så yrkar jag, att allt hvad Herr Göök i målet anfört, äfvensora
att allt hvad i följd deraf under rangakningen förekommåt, må för nuit för-
klaras, och utgör alltså äfven denna omständighet ott ytterligare skäl för Kongl.
Hof-Rätten, att ogilla Kämners-Rättens åtgärder i detta mål. — Men begäret
att Jagstridigt behandla saken, synes nära bafva urartat ända till manie; såke-
des har till exempel Herr Ingelman, uti sitt votum, som olyckligtvis penom
jäfvet mot Borlind blifvit Kämners-Rättens beslut, dömt öfver betalningsrätten
äfven för de personer, hvilka hbvarkeå sjelfve eller genom Ombud vårit inför
Kämners-Rätten i målet höråe, Herr Ingelman har nämligen ålagt mig betal:
till Grosshandlaren von Holten, för Bauck Dorkoop :,130 Rdr 19 sk. Banco,
ehuru von Holten inför Kämners-Rätten förklarat, att han för cegen del icke
ägde någon fordran, och Bauck Durkoop, som af samma fordran vore iune-
hafvare, hvarken sjelfve eller genom Lagligen befullmäktigadt ombud, varit vid
Kämners-Rälten hörde, än mindre der framställt några påståenden, ty hvarken
von Holten celler någon annan bar ens anmält, ännu mindre styrkt sig vara af
Handelshuset Bauck Durkoop uppdragen att vid Kämners-Rätten å deras
vägnar föra någon talan; likaledes hav Herr GC. F. Kjellberg blifvit tillerkänd
af mig 1822 Rdr 10 sk. 6 rst. Rgs, ehuru ban inför Kämners-Rätten den 27
tistl. Maj förklarat, det ban afhändt sig sin fordran i C, Lidbäcks Enkas
Comp:s Konkurs, att ban sålunda ej ägde något interesse uti förevarande ärende,
samt derföre anhöll, att från målet varda skild, och sammalunda har Herr
Ingelman fråndömt all betaluingsvätt för den fordran Grosshandlaren Häggh
anmält, ehuru Herr Häggh både den 18 Febroari och g Juni detta år tiilkänna-
gifvit, att innehafvaren af samma fordran icke var Herr Hägeh, utan Herr A,
J: Northman i Mariestad, och oaktadt denne seduare icke blifvit i målet hörd;
samt Herr Häggh inför Kämners-Rätten ytterligare bestridt sig vara sakägare i
detta mål. — — Ett lika olagligt förhållande inträffar äfven med nästan alla
de öfrige min Moders och dess Handelsfivmas fordringsögare, hvilka är Ingel-
man till- eller ifråndömt betalning af mig, ty Lhvarken hafva Handelsbolagen,
G. Bergeudal Comp., D. Carnegie Comp., A. H, Ewers Comp., Lundströna
och Svalin, 4. Brodelius Comp., samt Herrar Grossbandländerne VW. Malm,
J. A. Westerberg, och numera Grossbandlanden L. Broddelius, hvilka Herr In-
gelman förklarat oberättigade till ersättning af mig — ej heller bafta Herrar
Commercee-Rådet och Riddar8n Wijk, J. Francke, C4 Janse, Mattson Braune
och C. A. Holm Comp., hvilke Herr Ingelman tillagt en dylik ersättning,
sjelfve inför Kämners-Rälten yrkat någon sådan, eller ens underställt deras
fordringsrätt Kiämners-Rättens pröfning, ej heller har Häradshöfdingen Göök ,
några få bland dem, för hvilla han förut föregaf sig föra talan, framställt ä
desse hans hnofvudmänners vägnar någre ersättningspåståenden, så att Rådhus-
Rätfen varit alldeles obehörig att med pröfuing af samtlige förenämnde perso-
ners botalningsrätt sig befatta. , :
Nu kan väl icke rimligen finnas någon slörre domvilla, eller mera up
penbar vårdslöshet hos en Domare, än den, att uti ett beslut inblanda personer
hvilka nti målet icke varit parter, och således deruti hvarkeu kallade eller
hörde, samt alt dömma öfver ämnan, hvilka hvarken blifvit instämde, eiler
ens af Fordringsägarne eller något deras lagligen hefullmäktigade Ombud tunder-
ställde Domstolens åtgärd, hvarföre, och churuväl de omständigheter , som jag
redan förut anmärkt, lemna mer än tillräcklige skäl för Kongl, Hof-Rätten att
annullera icke. allenast Kämners-Rättens Utslag, utan ock hela den i målet
förda Ransakningen, jag i ödmjukhet åberopar äfven denna domvilla, såsom ut-
görande så uppenbara Rältegångsfel, att i stöd af tydlig Lag, 25 Cap: 21 S:
Rättegångsbalken, Kämners-Rättens Utslag äfven derföre ogillas bör. Och för
öfrigt är Ransakningen så ofullständig, och 1 vissa fall så oredig, all, om än
emot hvad nu inträffar, uppenbara rättegångsfel icke varit begåhone, målet i alla
fall troligen icke kunnat i dess närvarande skick af Kongl. Hof-BRätten pröfvas.
Bland de många bevis, som härpå öppet framställa sig, och hvilka äfven, utan
min erioran, icke lära undfalla Kongl. Hof-Rättens uppmärksanv het, för jag nu
endast nämna, att, oaktadt beständige yrkanden derom från min sida, Kämners-
Rätten icke en gångsdå vittnesmål varit i fråga, ålagt Aktor eller målsägan-