dan i!ska, som hvarje närmande till en god sty
relse och alla dem, hvilka med någon framgån
arbeta på dess ernående. Om de kunde mörd
alia sådana med sina blickar, hvilken innerli
glädje det skulle vara för dem! Tmedlertid gö
ra de allt, hvad de kunna, med sin pestilentia
liska andedrägt: de äflas att förgifta deras nam
och rykte. Eho som framträder såsom nitälska
re för en god styrelse, honom kalla de en bof
som vill förstöra all styrelse och införa anarki
Eho som framställer styggelserna af en förskämt
ecklesiastik-inrättning, honom kalla de en atheis
och skulle gerna inbilla oss, att han är lika af
skydd af Gud, som af dem.
2 Det är ganska olyckhgt, då en stat äger in-
om sig en corps af fiender, sådan som denna.
Men då man begår den dårskapen att skänk:
en magt, som gör menniskor till deras medbor-
gares fiender, gör man imedlertid den störste
skadan genom bortgifvande af lagstiftningsmag-
ten, Så länge denna magt är väl ställd, finnes
något botemedel. Lagstiftningsmagtens bud är!
det högsta budet; och den kan sätta gränser för
utöfningen af all underordnad magt och hålls
den inom nyttans väg, åtminstone inom oskad-
lighetens. Men när lagstiftningsmagten lägges
deras hand, hvilka hafva fördel af att bruk:
henne till egaa ändamål, då går det hastigt och
oemots åndligt till missbruk och olyckor.
(Forts. e. a. v.)