tulet; samt slutligen, i den Norska frågan, att
vi, under försvar för konstitutions-kommitteens
betänkande, anmärkt angående ett par andra
skrifter i Norge att hvarje god sak kan bort-
skämmas genom öfverdrift af exalterade och
fantastiska hufvuden, men att sådant derföre icke
kunde förändra sakens natur, betraktad med lugn
padfning.
. Vi läre icke behöfva erinra någon med sund
tanka och slutförmåga försedd läsare, att hela
denna diatrib icke skulle bevisa något annat, än att
Minerva sjelf icke begriper hvad konseqvens vill
säga, så framt man icke kände, att alitsammans
endast är en taktik, som ingalunda är grundad på
hennes öfvertygelse; att hon tvertom ganska väl
inser, att Aftonbladet vet hvartut det vill; att det
just är denna öfvertygelse, som väcker hennes
största betänkligheter, och att det skulle in-
tressera henne och hennes primcipaler i hög
grad, om hon kunde göra en annan föreställ-
ning hos någon del bland sllmänheten plausibel.
, Sällan har man likväl sett ett mera lönlöst
ech otacksamt företag. Utom det att vi aldrig
på sätt Minerva yttrar, upptändt några rökof-
fer? våt Ludvig Eilip, äfven den tiden då han
bar den - gråa hatten, hafva vi, alltifrån den
vändpunkt i det nyare Fransyska systemet, då
Casimir Periers minister vidtog, alltid i afseen-
de på den såkallade justemilieupolitiken yttrat
oss i strängaste öfverensstämmelse med våra
grundsaiser. Det hade tvertom varit en brist
på konseqvens, om vi handlat annorlunda, och
berömt det retograda i det nuvarande Fransy-
ska systemet. Hvad de Spanska sakerma be-
teäffar, har det ganska säkert icke undfallit Mi-
nerva, ehuru hon icke låtsat förstå det, att vi.
uttryckligen angifvet vår åsigt, att de serskilda
Spanska Ministererna hvardera utgjerde endast
naturliga öfvergångslänkar ifrån ett absolut till
ett mera demokratiskt regerinossätt, och detta
af enahanda skäl som Whigs i England måste ännu
länge utgöra en öfvergångslänk mellan Torys och
de radikala, och som, i händelse reformernas
tid någongång skulle komma i Sverige, det lig-
ger i sakens natur att en öfvergång från en så
absolut konservatif och för en verklig parla-
snentarisk styrelse och en verkligt ministeriel
ansvarighet skuggrädd Rådgifvarepersonal, som
den närvarande, till radikala och demokratiska
grundsatser , icke i förening med sakernas lugna
gång eller usder vanhga förhållanden låter tän-
ka sig utan några mellanlänkar.
Att vi, likmätigt våra grundsatser, att ett
samhälles styrelse bör vara ett uttryck af fol-
kets behof och önskningar, tillhöra den rikt-
ning af tidsandan, som anser nationerna bö-
ra ega en verklig, icke blott en skenbar el-
ler låtsad, del i de offentliga ärenderna, hvad
lagstiftning, kontroller och Styrelsens ansvarig-
het beträffar; och att vi derföre funnit hvarje
steg som händelserna i Spanien gjort närmare
till detta mål, önskvärdt, deri ligger just ett
bevis för den konseqvens, som det kostar på
Minerva att erkänna.
Allrasämst har dock Minerva kommit ut med
sitt artiga försök att framställa våra anmärknin-
gar angående Norrmannen Henrik Viergeland
såsom härledda af fruktan för opinionen härstä-
des, ty man behöfver blott erinra sig att det
var Minervas bemödande att framställa det språk,
Vergeland för i sina flygskrifter, såsom ett ut-
tryck af det Norska folkets tänkesätt i all-
manhet, som föranledde oss att lemna en upp-
Jysning, hvilken visserligen var öfverflödig för
dem som käuna Kandidaten Vergelands position
i Norge. Ått vi genom detta inpass forekommo
Minervas stratagem, finna vi väl måtte hafva va-
rit henne lika okärt, som att vi i de Spanska
sakerna någonsin togo parti af Drottningen och
det Kongl. statutet emot Ferdinands despo-
tism och Minervas älskhng Dun Carlos, men
hvad vi ej förstå, det är huru hon sjelf kunnat
inbilla sig att någon skulle blifva dupe af så fö-
ga sammanhängande slutsatser och påståenden
som dem, med hvilka hon framkommit.
Låtom oss nu, eftersom vi kommit på ka:
pitlet konseqvens, se efter huru det står till
med Minervas egen konseqvens: vi mena icke
hennes konseqvens att nitälska för absolutis-
mens och DIon QCarloss återkomst i Spanien,
eller för Torypartiet i England och vår östra
grannes politik m. m:, ty i detta fall kan väl
ingen förebrå henne några afsteg från legitimi-
tetens läror utan huruvida hon i de serskilda
utgreningarna af samhällsläran och statskunska-
pen vidhåller eller verkligen vet, hvad som till-