hvad huset förmår; han måste äta det som re tar supaptiten , ty ban måste supa och drick mycket , i thy att dryckerna medföra ej blot största fortjensten, utan deras lifliga afsättnin; är ttllika ofta vilkoret för kredit bos tillverka ren. Han måste hålla tillgodo med smutsig kyffen, ty ofriga dryga kostnader tillåta ej der fattiga krögersken använda några på lokalen vid hvilken dessutom ofta krogsedeln är häftad han måste fördraga det uslaste sällskap; ha måste, litet emellan , bryta författningerne, t eljest blir han utan både mat och dryck oci hvila. Man är mycket belåten, om man tror at alia dessa olägenheter aflöpa utan olägenhet fö den arbetande klassens ekonomiska välstånd ; mar är mycket filantrop om man tror, att det sker uta: olägenhet för det moraliska, och att alla härun der förmå hålla sig obesmittade af verlden. Vi tillstå deremot, att den inrättning, som sät ter näringshållningen utom lagen, af os anses såsom en af grundorsakerna till det känd förhållande, att arbetarns daglön oupphörlig vandrar genom krogen, — Gud vet hvarthän — samt att barn och omyndig ungdom äro si mycket blottställda för krogens rete!ser och attentater af alla slag. Må mar derföre ställa skänknäringen unde lag , så att dess idkare må njuta frejd och kre di: till godo. Det är en orimlighet, alt, me dan en viss politisk värdighet blifvit tilldelac den , som frambringar en skoflick, eller er knappnål, har man deremot till polisens helo:e: dömt den, hvilken gästen, ofta utan val, korar till värd, åt hvilken han anförtror sin hels och af hvilken han begär husfrid. Ställe mar skänkn ngsy:ket under lag, så skall tidens hyfs. ning, och yrkenas framsteg stracka sig äfven til krogen, och menniskovännens tillsyn kunna folja arbetaren äfven dit, utan att tvingas al Ho garths nyfikenhet, och utan att erfara den ängs lan, som följer filantropen till fängelset.