INC CICIMNIDAP al vissa RUTPOTFal: UvODCE IOTOTSAKA, samt att, så vidt möjligt är, söka bereda sllmänt gagn med undvikande af enskilda förluster och olägnheter, vid berörde Riksdag, med tillämpning af RB. F. 89 f. i Nåder behagede till Rikets Ständer öfverlemna att frågan om Näringsfriheten i likhet med hvad angående lagfrågor ärl: stadgadt, gemensamt med Kongl. Maj:t afgöra, 1 hvilket afseende Kongl. Maj:t till Rikets Ständers pröfning tillika hänsköt de af en i Nåder förordnad komit författade underdåniga förslag till Handtverkareoch handelsreglementen samt till en författning angående gerningsmån på landet. Nu innehåller den åberopade 89 . RB. F. att Rikets Ständer i frågor om stiftande, förändring, förklaring och upphäfvande af lagar och författningar, som rikets allmänna hushållning röra, eller om grunderna för allmänna inrättningar af alla slag, icke ega att annat eller mera besluta, än att föreställningar och önskningar hos Kongl. Maj:t anmäla, och hvarå Konungen, sedan Statsrådet blifvit hördt, må göra det afseende han: för riket nyitigt finner, men att om Konungen vill öfverlemna åt Rikets Ständer att gemensamt! med honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, då bör dervid förfaras , gå dei sätt, som angående lagfrågor är stadgadt. Vidj behandlingen af dessa föreskrifver 87 . att hvarken Konungen, utan Rikets Ständers samtycke, eller Ständerna, utan Konungens, må någon ny lag! göra eller gammal afskaffa, och att i dessa frågor I 3 Ständers mening utgör Rikets Ständers ägor Antager man nu såsom grundlagsenligt, att me gan om näringsfriheten i sin helhet anses vara af så beskaffad ekonomisk natur eller kunna hänföras till egenskapen att röra allmänna husH hållningen, och att dea således äfven grundlagsenligt kunnat af Kongl. Moaj:t förvandlas till föremål för dess och Ständernas gemensamma afgörande, på sätt och i den ordning angående lagfrågor stadgadt är, måste det vara soiklart att då vid 1823 års riksdag 3 Riksstånd förenade sig om, af Kongl. Maj:ts Nidiga proposition i ämnet föranledde, förslag till förordningar om handtyverkerierne och om de handiverk, sem ji jan burskap få å landet idkas; så ock om dena landimannen förunnade handelsoch slöjdefrihet samt till serskild Handelsordning dessa förslag kunna och böra blifva gällande lagar, så vida! Konungen deråt lemnar sitt Nådiga samtycke ;; men deremot också i samma stund Konungen och 3 Riksstånd icke härom kunva blifva ense, j frågan måste stadna in statu quo. Vi skrifva! ej för dem hvilka strida för den sats, den wi; skulle anse omöjlig att framställa, om icke det. flera gånger skett både i tal, skrift och tryck, att nemligen skråordningen och dermed i oskiljaktigt sammanhang stående författningar äro att! betrakta såsom Borgareståndets, eller, som är duti samma, städernas privileg sier. Vi finna tveriom denna sats orimlig, då i berörde stadga ej ett; enda ord förekommer som dertill föranle sder; ) men deremot anse vi Borgareståndet ostridigt; hafva ett verkeligt många gänger upplifvadt pri I vilegium, eller de et att utgora ett riksstånd, och i ett annat eller det att städerna, emelian hvilkas och landimannens yrken alt ifrån äldre tider skillnad blifvit gjord, äga uteslutande rätt till idkande af vissa näringar och att vid sm rätt varda tryggade. Derom förvissar Kongl. i i Försäkringen den 23 Februari 1789, hvilken vid 1809 irs regementsförändring och genom de I deraf härledda nya konstitutionella förhållanden jicke kan anses undanröjd, utan tvertom genom Regeringsformens 114 . bekräftad samt icke leller rubbsd genom riksståndens ömsesidiga koncessioner, bestämde i Kongl. kungörelsen den 6 April 1818, de de: endast uttrycka en allmän rättighet till inträde i borgerliga näringar, I det är till: näringar 1 städerne, så vida begreppet af stad alliid varit förenadt med begreppet af Borgare. I förbigående frågas: hvaraf uigöIres de privilegier Ridderskapet och Adein samt Preståståndet äga, och på grund hvaraf, det förra ståndet, till exempel vid sista riksdagen licke ens ville eftergifva sin uteslutande rättighet att kalla husprester, oaktadt det bevistes att mehnliga följder deraf för prediko-embetet uppkommit, och Presteståndet aldrig medgifvit borttagandet af en enda prick, sow avtyderdeI ras rätt till åtnjutande af sin aflöning på ett sätt Isom ofta motarbetar den lära, som relhgionen bjuder och ståndet predikar: att vara måttliga och låta sig nöja? Jo! endast och allenast af Konunga försäkringar, ett eller annat tiotal äldre. Kan nu det ena ståndets pergamentsbrel med beståndet af 114 . RB. F. förstöras, så dT 4 .. 8 dT. a a 0 om oo FP NN te