INC CICIMNIDAP al vissa RUTPOTFal: UvODCE IOTOTSAKA, samt
att, så vidt möjligt är, söka bereda sllmänt gagn
med undvikande af enskilda förluster och olä-
gnheter, vid berörde Riksdag, med tillämpning
af RB. F. 89 f. i Nåder behagede till Rikets
Ständer öfverlemna att frågan om Näringsfrihe-
ten i likhet med hvad angående lagfrågor ärl:
stadgadt, gemensamt med Kongl. Maj:t afgöra,
1 hvilket afseende Kongl. Maj:t till Rikets Stän-
ders pröfning tillika hänsköt de af en i Nåder för-
ordnad komit författade underdåniga förslag till
Handtverkare- och handelsreglementen samt till
en författning angående gerningsmån på landet.
Nu innehåller den åberopade 89 . RB. F. att
Rikets Ständer i frågor om stiftande, förändring,
förklaring och upphäfvande af lagar och författ-
ningar, som rikets allmänna hushållning röra,
eller om grunderna för allmänna inrättningar af
alla slag, icke ega att annat eller mera besluta,
än att föreställningar och önskningar hos Kongl.
Maj:t anmäla, och hvarå Konungen, sedan Stats-
rådet blifvit hördt, må göra det afseende han:
för riket nyitigt finner, men att om Konungen
vill öfverlemna åt Rikets Ständer att gemensamt!
med honom något afgöra, som rikets allmänna
styrelse rörer, då bör dervid förfaras , gå dei
sätt, som angående lagfrågor är stadgadt. Vidj
behandlingen af dessa föreskrifver 87 . att hvar-
ken Konungen, utan Rikets Ständers samtycke,
eller Ständerna, utan Konungens, må någon ny lag!
göra eller gammal afskaffa, och att i dessa frågor I
3 Ständers mening utgör Rikets Ständers ägor
Antager man nu såsom grundlagsenligt, att me
gan om näringsfriheten i sin helhet anses vara
af så beskaffad ekonomisk natur eller kunna
hänföras till egenskapen att röra allmänna hus-
H
hållningen, och att dea således äfven grundlags-
enligt kunnat af Kongl. Moaj:t förvandlas till fö-
remål för dess och Ständernas gemensamma af-
görande, på sätt och i den ordning angående lag-
frågor stadgadt är, måste det vara soiklart att
då vid 1823 års riksdag 3 Riksstånd förenade
sig om, af Kongl. Maj:ts Nidiga proposition i
ämnet föranledde, förslag till förordningar om
handtyverkerierne och om de handiverk, sem ji
jan burskap få å landet idkas; så ock om dena
landimannen förunnade handels- och slöjdefrihet
samt till serskild Handelsordning dessa förslag
kunna och böra blifva gällande lagar, så vida!
Konungen deråt lemnar sitt Nådiga samtycke ;;
men deremot också i samma stund Konungen
och 3 Riksstånd icke härom kunva blifva ense, j
frågan måste stadna in statu quo. Vi skrifva!
ej för dem hvilka strida för den sats, den wi;
skulle anse omöjlig att framställa, om icke det.
flera gånger skett både i tal, skrift och tryck,
att nemligen skråordningen och dermed i oskilj-
aktigt sammanhang stående författningar äro att!
betrakta såsom Borgareståndets, eller, som är dut- i
samma, städernas privileg sier. Vi finna tveriom
denna sats orimlig, då i berörde stadga ej ett;
enda ord förekommer som dertill föranle sder; )
men deremot anse vi Borgareståndet ostridigt;
hafva ett verkeligt många gänger upplifvadt pri I
vilegium, eller de et att utgora ett riksstånd, och i
ett annat eller det att städerna, emelian hvilkas
och landimannens yrken alt ifrån äldre tider
skillnad blifvit gjord, äga uteslutande rätt till
idkande af vissa näringar och att vid sm
rätt varda tryggade. Derom förvissar Kongl. i
i Försäkringen den 23 Februari 1789, hvilken vid
1809 irs regementsförändring och genom de
I deraf härledda nya konstitutionella förhållanden
jicke kan anses undanröjd, utan tvertom genom
Regeringsformens 114 . bekräftad samt icke
leller rubbsd genom riksståndens ömsesidiga kon-
cessioner, bestämde i Kongl. kungörelsen den
6 April 1818, de de: endast uttrycka en all-
män rättighet till inträde i borgerliga näringar,
I det är till: näringar 1 städerne, så vida begrep-
pet af stad alliid varit förenadt med begreppet
af Borgare. I förbigående frågas: hvaraf uigö-
Ires de privilegier Ridderskapet och Adein samt
Preståståndet äga, och på grund hvaraf, det
förra ståndet, till exempel vid sista riksdagen
licke ens ville eftergifva sin uteslutande rättighet
att kalla husprester, oaktadt det bevistes att
mehnliga följder deraf för prediko-embetet
uppkommit, och Presteståndet aldrig medgifvit
borttagandet af en enda prick, sow avtyderde-
I ras rätt till åtnjutande af sin aflöning på ett sätt
Isom ofta motarbetar den lära, som relhgionen
bjuder och ståndet predikar: att vara måttliga
och låta sig nöja? Jo! endast och allenast af
Konunga försäkringar, ett eller annat tiotal äl-
dre. Kan nu det ena ståndets pergamentsbrel
med beståndet af 114 . RB. F. förstöras, så
dT 4 .. 8 dT. a a 0 om oo FP NN -
te