REVY AF TIDNINGARNE.
Ej för att inleda en tidningspolem k, utan för
att berätta till hvilken ytteclghet de lofsjungan-
de hurrabaserna för Norska Storthingets upplös-
ning nu anse sig bragta, måste vi för Läsaren
förtälja att de nu ändtligen retirerat in i Dag-
bladet. Våra Lasare i landsorterne torde kan-
ske erinra, att nämnde, eljest oskyldiga blid, se-
dan länge utgör den besegrade kamarillans ulti-
ma ratio. Det är, för våra ultras, hvad dolken
och giftet är för hetare länders succombersande
legitimister, förtviflans yttersta tillflygt. I! faut
sen prendre å la masse ropa de, och genast
rättar sig det massiva Dagbladet, och slår sig
manerligt på patronköket.
Redan har den dundrande artikeln från Qvis-
tofta i nämnde blad exhiberat sin råttsvansjagt
och sin styckningstwaktat. I dag har huspre-
dikanten och informatorn, som enligt hvad
någon nyligen upplyste, är denstore Re-
daktören af Skånska Korrespondenten, deri
erhållit ett hedersrum för ett dylikt snillefoster.
Först låter berrälte redaktör veta att Norges mest
ömtåliga intressen ej blifvit sårade, dess handel
ej skadad, dess näringar ej förstörda, dess fi-
nanser ej bragta i oreda, dess innevånares frihet
till person eller egendom ej kränkta af Sverige
eller Svenska embetsmän. Hvem har någon-
sin hör: Norrmännen beklaga. sig öfver Sverige
eller Svenska Emb tsmän, hvem har hört
dessa sednare tilltänka någon berserksgång mot
Norge? Men det är dock ett ämne till skryt för
Sk. Korresp. och Degbladet att sådant
icke skett. Sedan bladet med detta skryt
sökt väcka sina läsares fariseiska stolthet, så
begagnar det den, genom följande framställning
af sina bekymmer:
Frågan är då derom, att på ett bestämdt
sätt fi veta, om Ledamöterne af Norska Stor-
Thinget äro ärligt smnade emot oss eller icke?
om de göra anspråk på alt styra Sverge och
dess Konung, eller om de öppet och redligt
vilja sluta sig till föreningen, som tillskyndat
det från ett Danskt Län till Konungarike för-
vandlade Norge mångfaldiga politiska, admini-
strativa, finsnceiella oeh lagstiftningsfördelar? och
slutligen om Sverge bör afstå från sina rättighe-
ter, endast för att tilliredsställa några få perso-
ner, hvilkas orolighet utgör deras lif, och som
dagligen nära sig af oreda och förvirring Sver-
ge kan icke och hör icke längre lida. —
Förstar läsaren hvad den stackars Korrespon-
denten lider! Hans qval äro så plågsamma, att,
han utropar: Ett öppet förklaradt krig är
tusende gånger bättre än detta beständiga
tillstånd af ovisshet. Men hvad hindrar ho-
nom då att genast väpna sig och gifva sig åstad?
För vår del hxfva vi alhid varit öfvertygade att
hans åkomma bäst skulle botas med en kur ef-;
ter Pharmacopea militaris. l
FR a FA ES EN . a