REVY AF TIDNINGARNE. Ej för att inleda en tidningspolem k, utan för att berätta till hvilken ytteclghet de lofsjungande hurrabaserna för Norska Storthingets upplösning nu anse sig bragta, måste vi för Läsaren förtälja att de nu ändtligen retirerat in i Dagbladet. Våra Lasare i landsorterne torde kanske erinra, att nämnde, eljest oskyldiga blid, sedan länge utgör den besegrade kamarillans ultima ratio. Det är, för våra ultras, hvad dolken och giftet är för hetare länders succombersande legitimister, förtviflans yttersta tillflygt. I! faut sen prendre å la masse ropa de, och genast rättar sig det massiva Dagbladet, och slår sig manerligt på patronköket. Redan har den dundrande artikeln från Qvistofta i nämnde blad exhiberat sin råttsvansjagt och sin styckningstwaktat. I dag har huspredikanten och informatorn, som enligt hvad någon nyligen upplyste, är denstore Redaktören af Skånska Korrespondenten, deri erhållit ett hedersrum för ett dylikt snillefoster. Först låter berrälte redaktör veta att Norges mest ömtåliga intressen ej blifvit sårade, dess handel ej skadad, dess näringar ej förstörda, dess finanser ej bragta i oreda, dess innevånares frihet till person eller egendom ej kränkta af Sverige eller Svenska embetsmän. Hvem har någonsin hör: Norrmännen beklaga. sig öfver Sverige eller Svenska Emb tsmän, hvem har hört dessa sednare tilltänka någon berserksgång mot Norge? Men det är dock ett ämne till skryt för Sk. Korresp. och Degbladet att sådant icke skett. Sedan bladet med detta skryt sökt väcka sina läsares fariseiska stolthet, så begagnar det den, genom följande framställning af sina bekymmer: Frågan är då derom, att på ett bestämdt sätt fi veta, om Ledamöterne af Norska StorThinget äro ärligt smnade emot oss eller icke? om de göra anspråk på alt styra Sverge och dess Konung, eller om de öppet och redligt vilja sluta sig till föreningen, som tillskyndat det från ett Danskt Län till Konungarike förvandlade Norge mångfaldiga politiska, administrativa, finsnceiella oeh lagstiftningsfördelar? och slutligen om Sverge bör afstå från sina rättigheter, endast för att tilliredsställa några få personer, hvilkas orolighet utgör deras lif, och som dagligen nära sig af oreda och förvirring Sverge kan icke och hör icke längre lida. — Förstar läsaren hvad den stackars Korrespondenten lider! Hans qval äro så plågsamma, att, han utropar: Ett öppet förklaradt krig är tusende gånger bättre än detta beständiga tillstånd af ovisshet. Men hvad hindrar honom då att genast väpna sig och gifva sig åstad? För vår del hxfva vi alhid varit öfvertygade att hans åkomma bäst skulle botas med en kur ef-; ter Pharmacopea militaris. l FR a FA ES EN . a