ve Cronhjelm, Herr Amiralen alltså måtte tillfrågas, hvilken af desse nu Hr Grefvens ifrågavarande yttrande angått. Härvid infoll Juris-Doktorn Lindblad, att då Hr Amiralen redan förklarat, att han icke underkastar sig några försök till aftvingande af vidare förklaring än som skett, de måtte vara inqvisitoriska eller ej, så kunde något besvarande å Hr Grefvens sida ej eller nu följa aå Krigs-Fiskalens sednaste framställning. Herr Lagmannen Rhodin begärde nu, att Premier-Lojtnanten Lilljehöök måtte ullfrågas, huruvida han ansåg sig kunna i laglig väg bevisa att Hr Contre-Amiralen Grefve Croustedt med dess yttrande atseit Premier-Löjtnanten. Premier-Löjtnanten sade att han icke kunde förete några sådane bevis, men att han, i foljd af de anledningar han skriftligen anfördt, ågt skäl att förmoda och tro, att Hr Grefve Cronstedt åsyftat honom med det hafde yttrandet; dock ville eller kunde han icke lagligen åstadkomma någon bevisning derom; ty då hade hans skrift icke endast innehållit en fråga, utan begäran om åtal. He Lagmannen Rhodin fann, attt nigra med lag öfverensstämmande åtgärder ej fionas att förmå Hr Amiralen till vidare förklaring, och ansåg derföre förhöret slutadt, men hemställde, att då Hr Amiralens beskyllning mot ett af de i detta mål afhörda vitnen likväl återstod emot dem gemensamt, handlingarne måtte öfverlemnas till Krigsfiskalsembetets vidare utlåtande. Herr Grefve Cronstedt enförde nu ytterligare skrifdigen: I anledning af Premier-Lieutenanten K. A. Liljehööks förklaring, rörande hans vrängda framställningar och falska citater ur mitt skriftlige yttrande till Krigs-rätttens protokoll den 2:dra sistlidue Juni, far jag erinra, att densamma svårhgen lärer kunna anses nöjaktig, då Hr Liljehöoök icke uppgifvit andra skäl för sitt förfarande häru:innan, än att det skett för tidens och korthetens vinnande, emedan han fann mina af honom anmärkta yttranden för vidlyftiga att ordagrannt citeras, samt att de sålunda tillkomna och af mig såsom falska och vrängda anmärkta citationerna voro nödvändiga för att bevisa hans befogenhet att fästa sig vid det af mig mot elt i v. Schantziska målet -edeligen afhördt vittne gjorda tillmäle? — såsom han behagar kalla mitt yttrande derom. Hr Liljehöök medger således, att han mås: citera mina ord på sätt som skett, d. v. s. falskt, för att sedermera på grund deraf kuana framträda med den icke tvetydiga anklagelsen: emot mig, att mi yttrande innefattade för en officers heder kränkande tillmälen.? Jag åberopar i afseende härpå, hvad jag yrkat uti min skrift den 4:de sisthdne Augusti, afsägande mig likväl allt deliagande uti den skriftväxling eller de mundilga förhör, som kunna bli en följd häraf emelian Krigs-fiskalen och Hr Liljehöok. Härmed var förhöret slutadt och Krigs HofRätten beslöt, såsom förut är nämndt, at lemna handlingarne till Krigsfiskalsembetet.