sårade.
Turkiet.
Enligt underrättelser från Bucharest hade Si-
list-ias fullkomliga utrymmande af Ryssarne egt
rum d. 12 Sept., i närvaro af Fransyska och
Engelska agenter, hvilka hhfvit på det artigaste
komplimenterade, så väl af de afiågande, som
af den nya Furkiska fästningskommendanten.
Om orsakerna, som föranledde Ryska kabinet-
t:, att i frågan om Silistria gifva efter för
Englands remonstrationer, och rörande sjelfva
gången af underhandlingarne härom, berättar en
skrifvelse från Konstantinopel af den 6 Septem-
ber åtskilligt tänkvärdt och intressant. Att
Ryssland — heter det — var svårt att förmå
till detta steg, och hellre hade sett att krigs-
kostnadsersättringen ännu länge förblifvit oliqvi-
derad, är naturligt, emedan derna makt desto
mera måste söka att hålla sig uppe i den ställ-
ning den intagit i Onienten, som den ser sitt
inflytande på Turkiet och Persiear hotadt från
mer än ett håll. Redan förlid:n vinter erbö-
do ett Engelskt och ett Fransystt handelshus
Porten, att på ganska antagliga vilkor förskaffa
hence de fonder, som fordrades för att kunna
uppgöra liqviden med Ryssland. om krigskontri-
butionerna; de båda husen ville nemligen lemna
dessa summor al pari, mot 8 pCt. ränta, till dess
betalning följde. Underhandlingarne härom fördes i
största hemlighet, och voro redan nära sitt slut, då
ett rykte derom utkom bland allmänheten.
Man trodde att anbudet blott ostensibelt gjordes
af privata personer, men att det i sjelfva verket
förskref sig från vida högre källa ; hvarföre ock-
så från ett amnat håll Porten på det högsta af-
råddes att antaga anbudet, emedan man icke bor-
de skuldsätta landet, och Sultan dessutom bor
de hysa mera förtroende till Ryssland, som vo-
fe beredt att visa eftergifvenhet, och icke ville
sätta Porten i förlägenhet genom att pressera på
vppfyllandet af dess förbindelser. Följden här-
af blef, att underhandlingarne med de båda han-
de!lshusen förföllo utan 1esultat. Sedan denna sak
sålunda misslyckats , uppkom en håfiig jäsning
inom diplomatien i Konstantinopel; ifrån dein-
triger, som hittills hört till dagens ordning,
skred man nu till kraftiga demonstrationer, och
Frankrikes och Englands stegrace afundsjuka
väckte icke riuga farhågor för fredens upprätt-
hållande. Väl försäkrade amiral Roussin och
Lord Ponsonby, i tvenne till Porten ställda no-
ter, att det icke var deras hofs afsigt att handla
offensift, utan i händelse Ottomanniska rikets
oafhängighet antingen hemligen eller uppenbar-
ligen angreps; men den hotande ställning, som
dessa båda makter vid den tidpunkten intogo i
Medelbafvet, var icke egnad att lugna Ryss-
land, och lika litet kunde de båda ambassadö-
rernes förhållande ingifva denna makt förtroen-
de, emedan det såg ut som hade de beslutit
att sätta allt i rörelse, för att uppskaka Porten
ur dess lugn, väcka Sultans misstroende till hans
bundsförvandt, och att, i fall allt detta skulle
misslyckas, skrida till en blockad af Dardanell-
slotten, ja, till och med förstöra dem, för att på
Svarta hafvet bringa den Orientaliska frågan till
ett slutligt afgörande. Ryssland, som icke lät
insöfva sig af de fredliga tänkesätt Lord Pal-
merston kort derefter yttrade i Engelska parla-
mentet, väl vetande huru mycket en fiende är
att frukta, som upphör att hota och i stället
börjar att handla, rustade sig till strids, och
gjorde till och med mir af att kasta Ryska be-
sättningar i Dardanellslotten. Allt gaf anledning
att vänta en brytning, då plötsligt den Nordi-
ska makten fann för godt att gifva med sig, att
draga tillbaka till det inre af landet sina på
Krim och vid Pruth koncentrerade trupper,
och att till en del låta aftackla eskadern i Svarta
hafvet. Straxt derpå började de tvenne i strid
,inbegripna makternis att närma sig hvarandra,
och den bekanta konventionen afslöts i Kon-
stautinopel, i hvilken terminerne till krigskost-
nadsersättningens liqviderande bestämdes, och
sålnnda äfven tidpunkten för Silistrias utrym-
mande. Skulden är nu betald och Sihstria ut-
rymmes, Näpp-ligen skall dock denna fästnings
återlemnarnde till Turkarne — ett resultat, som
vunnits genom Englands krigiska demonstratio:
ner, och, eiter hvad somliga påstå, genom En.
gska penningar — gifva det nuvarande Brit-
tiska kabinettet tillräcklig garanti för Porten:
oathängighet och tryggheten af Englands intres-
sen i Orienten ; Englands nästa fordringar skol
komamma tillbaka till frågan om fri passage fö
dess krigsfartyg genom Dardanellssundet och Bos
AA Man sn -— Qä 2