BOKHANDELSBULLENTIN.
HH:r Meilins Thomsons Museum , ett
verk, som man en tid med ledsnad trodde sig
finna gå alltmer och mer tillbaka, så i anseen-
de till iniresse som utförandet af plancherna,
har på de sedoare månaderna på ett ganska be-
römvärdt sätt åter repat sig. Det sista häftet,
som hgger framför oss, förtjenar den bästa re-:
kommendation. Denna väl meriterade mention.
gäller isynnerhet crayonkompositionerna af den
sig så kallande von Schlurfs, en konstnär, hvars
skapelser ega det förunderligaste tycke af Herr
Wahlboms, ja ända derhän, att vi, om det til-
låtes oss, icke ett ögonblick draga i betänkan-
de att förklara dessa båda herrar för en och
samma person. Man har fästat förliten upp-
märksamhet vid denna unga artist. Visserligea
finger man i hans teckningar något litet för
mycket af denna raskhet och oförbehållsamhet ,
som till någon del må vara konstarten tillstän-
dig, kort sagdt, litet von Schlurfs, om man
får begagna ett så vågadt Svenskt-Tyskt ord,
men det är alltid något genialiskt i det hela,
om detta också, genom ett sådant alltför oge-
neradt förfarande, icke i ordets strängaste be-
tydelse kan kallas konstverk. Det är en genius
at alldeles outtömlig rikedom och obegränsad
mångsidighet. Det tyckes verkligen för denna
artist vara sak samma i hvilket maner eller åt
hvilket håll han arbetar, antingen han hemtar
ämnena för sina kompositioner i Grekiska an-
tiken eller bland vildarna i Sydhafvet, ur rid-
dartidens historia eller — nataralhistorien. Vi
ega härpå ett i vårt tycke ganska frappant exempel
uti dettar sista häfte af Museum. Man lägge
bredvid hvarandra de båda plancherna, förestäl-
lande, den ena ett par tempelriddare i fejd,
den andra Haraforernas krigsdans på Molucker-
na i Australien. Det är svårt att törestälia sig
en större kontrast än den stolta, högtidliga po-
sitionen af denne riddare, som kastar handsken
för den andres fötter, och dessa hoppande un-
derliga figurer i den långa kedjan af dansande
vildar. Det ligger lika mycket någonting im-
posant och romantiskt i den förra gruppen, som
någonting humoristiskt i den andra, Wi för-
moda att denna sednare teckning endast är en
ifri kopia, men det är just sjelfva detaljerna, de
mångfaldigt olika ställningarna af dessa hundra-
detals skuttande ben, som äro så putslustigt at-
förde, att man verkligen må le deråt. För öf-
rist utmärka sig dessa sednare häften framför de
föregående, genom åtskilliga ganska vackra li-
thografierade vyer, såsom i detta sista en utsig!
af Wadstena slott och en af Carlbergs. Vi hs
alltid tyckt det vara skada, om utgifvarne skul-
je neglige:a ett företag, Som började under så
vackra auspicier, och vi ha derföre med fignac
omfattat wullfället att fåsta uppmärksamheten vic
det, som det nu synes, motsat:a förhållandet.
— De: af Hr Berg utgifna gravyrverket Kos.
morama har med de i dessa dagar utkomn
tjugunionde och trettionde häftena upphört. I
från en mer än anspråkslös början hade dett
verk på sisia tidem intagit ett aktningsvärdt rur
bland företag af detta slag. De olyckligt famö
sa kopparsticken af inhemsk fabrikation, hvar
med de första häftena visade sigi det allmänna
pade småningom helt och hållet blifvit utträngd