BOKHANDELSBULLENTIN. HH:r Meilins Thomsons Museum , ett verk, som man en tid med ledsnad trodde sig finna gå alltmer och mer tillbaka, så i anseende till iniresse som utförandet af plancherna, har på de sedoare månaderna på ett ganska berömvärdt sätt åter repat sig. Det sista häftet, som hgger framför oss, förtjenar den bästa re-: kommendation. Denna väl meriterade mention. gäller isynnerhet crayonkompositionerna af den sig så kallande von Schlurfs, en konstnär, hvars skapelser ega det förunderligaste tycke af Herr Wahlboms, ja ända derhän, att vi, om det tillåtes oss, icke ett ögonblick draga i betänkande att förklara dessa båda herrar för en och samma person. Man har fästat förliten uppmärksamhet vid denna unga artist. Visserligea finger man i hans teckningar något litet för mycket af denna raskhet och oförbehållsamhet , som till någon del må vara konstarten tillständig, kort sagdt, litet von Schlurfs, om man får begagna ett så vågadt Svenskt-Tyskt ord, men det är alltid något genialiskt i det hela, om detta också, genom ett sådant alltför ogeneradt förfarande, icke i ordets strängaste betydelse kan kallas konstverk. Det är en genius at alldeles outtömlig rikedom och obegränsad mångsidighet. Det tyckes verkligen för denna artist vara sak samma i hvilket maner eller åt hvilket håll han arbetar, antingen han hemtar ämnena för sina kompositioner i Grekiska antiken eller bland vildarna i Sydhafvet, ur riddartidens historia eller — nataralhistorien. Vi ega härpå ett i vårt tycke ganska frappant exempel uti dettar sista häfte af Museum. Man lägge bredvid hvarandra de båda plancherna, föreställande, den ena ett par tempelriddare i fejd, den andra Haraforernas krigsdans på Moluckerna i Australien. Det är svårt att törestälia sig en större kontrast än den stolta, högtidliga positionen af denne riddare, som kastar handsken för den andres fötter, och dessa hoppande underliga figurer i den långa kedjan af dansande vildar. Det ligger lika mycket någonting imposant och romantiskt i den förra gruppen, som någonting humoristiskt i den andra, Wi förmoda att denna sednare teckning endast är en ifri kopia, men det är just sjelfva detaljerna, de mångfaldigt olika ställningarna af dessa hundradetals skuttande ben, som äro så putslustigt atförde, att man verkligen må le deråt. För öfrist utmärka sig dessa sednare häften framför de föregående, genom åtskilliga ganska vackra lithografierade vyer, såsom i detta sista en utsig! af Wadstena slott och en af Carlbergs. Vi hs alltid tyckt det vara skada, om utgifvarne skulje neglige:a ett företag, Som började under så vackra auspicier, och vi ha derföre med fignac omfattat wullfället att fåsta uppmärksamheten vic det, som det nu synes, motsat:a förhållandet. — De: af Hr Berg utgifna gravyrverket Kos. morama har med de i dessa dagar utkomn tjugunionde och trettionde häftena upphört. I från en mer än anspråkslös början hade dett verk på sisia tidem intagit ett aktningsvärdt rur bland företag af detta slag. De olyckligt famö sa kopparsticken af inhemsk fabrikation, hvar med de första häftena visade sigi det allmänna pade småningom helt och hållet blifvit utträngd