de, idkade handiverk, och kunde betala plikten, som felet genom arresteringen, skulle då praliminariter straffas med fördubblad hårdhet emot egenskapen deraf, och vida strängare, än det acsvar lagen derå stadgat. I frågan om påföljden för Hr Nybelin yttrar köranden i slutet : Miu hustru är vansinnig — Detta enda ord väcker begreppet om vidden af hennes, min och barns fullkomliga olycka. Jag vill här ej tala om lidandet för en hel hfstid, helst denna sjukdom, om den än kan mildras, så lätt återkommer, i följd af intryck, som tiden ej förmår att utplåna; och ej om en förstörd huslig lycka, i hvilka fall en ersättning ej är möjlig ; men hvilken oordning i mitt hus, och mina, affärer uppkommer väl ej häraf? Min hustru, i stället att gagna genom en o-dzuingsfull verksamhet, skall nu antingen inlösas på ett hospital, eller vaktas af legde: personer, som ej få lemna henne. Med hänsigt härtill, och, under anhållan om stämning å Herr Kyrkotogden Nybelin, får jag ödmjukast yrka: 1.o Att ban för olaga arrestering måtte straffas efter 20 kap. 7 4. Missgerningsbslken, jemförd med Kongl. förordningen 1799, samt plikta för våldsamt skakande, knuffningar, svordomar och oqvädinsord. 2:o Kannas skyldig att med 3000 Rdr Bko ersätta min hustrus och mitt lidande, förluster af arbetsförmåga för henne, visserligen ej godtgjord med denna betalning, och kostnaden till hennes vårdande m. m. som serskildt skall specific2ras. 3:o Ersätta mig efter räkning för utgiften till rättegången, uti hvilken jag förbehåller mig öppen talan äfven i anseende till den härmed gemenskap egsnde frågan: Om Hr Nybelin, som gifvit talande bevis derom, att han ej kan beherska sig sjelf, och ej fäster vigt vid pligten emot andra, kan bibehållas vid sin tjenst. S. G. Sundqvist.