sket da Ae md ene OC JOHANSSON, Samt Iorre
Drängen Lindqvist. Upptäckten af stölden ha-
de skett genom Tobakshandlaren Wallberg, som
är boende i förenämnde hus och, då han af
en händelse passerat igenom förstugau till för-
sta våningen, som hyres af Hr OÖiverste Lund-
stedt, funnit dörrarna på glänt, hvilket genast
förefallit Hr Waliberg besynnerligt, då ÖOfverste
Lundstedt varit bortrest från staden, och nyck-
larne till rummen lemnade i Wallbergs vård.
He Wallberg sprang genast ut på gatan, der
han varseblef Asplund och Johansson, förande
med sig ett stort knyte, hvarefter Hr Wallberg
med biträde af några personer från grannskapet
anställde jagt efter dem gränden utföre mot
Klara sjö, och oaktadt de icke allenast kastade
ifrån sig knytet utan afven, för att latta sig,
plockade ur fickorna åtskilligt, som de inneha-
de, blefvo de vid Munklägersgatan slutligen
fasttagne och införde på en krog. Den tredje,
eller Lindqvist, hade nära på kommit andan,
derigenom att han, som låtsade ej vara i de
andre begges sällskap, helt lugn blef en åskå-
dare till deras efterjagande, och till och med
bland annat folk kom in på krogen, dit tjuf-
varne blifvit införde. Men då upptäcktes det,
att Lindqvist hade på sig Ofverste Lundstedts
hatt, hvilket föranledde, att han fick göra kam-
raterna sällskap till häktet.
Man må likväl icke tro, att de tilltalade vil-
le kännas vid något kamratskap. Asplund och
Johansson skyllde på Lindqvist och denne på
de förra, likväl först sedan målet blifvit öfver-
lemnadt till Domstol; ty i Polisen hade Lind-
qvist erkänt, att han ensam dyrkat upp dör-
rarne och begått stölden, samt att knytet, som
Asplund och Johansson haft i sina händer,
blifvit af Lindqvist uadangömdt i portgången till
huset, der desse förmodligen träffat på detsam-
ma. Inför KämnaersRätten förklarade Lindqvist
åter, att denna hans uppgift vore alldeles sap-
ningslös, och att han hvarken begått stölden
eller varit med derom, utan först efteråt på ga-
tan af Asplund och Johansson emottagit den
hatt som röjde honom, äfvensom en syrtut,
hvilken han, då larm uppstod, behöndigt smu-
git ifrån sig.
Johansson och Asplund påstodo deremot, att
Lindqvist talat mera sanning i Polisen, än inför
Domstolen. De begge hade sig ej något bekant
om stölden. Kunytet hade de, i öfverensstäm-
melse med Lindqvists uppgift i Polisen, träffat
på i portgången, och deras afsigt, då de togo
detsamma , hade endast varit att bära det till
närmaste polisbetjent, enär de kunde förmoda,
att alltsammans var tjufgods. .
Lindqvist vidhöll sin sednare utsago. Den
falska bekännelsen bade Asplund och Johansson
förledt honom att göra, genom föreställningar,
att Lindqvist. som ej tilförene varit dömd för
stöld, skulle i alla fall komma lätt ifrån saken,
hvaremot de andre begge, såsom redan förut
straffade, troligen skulle blifva skickade på fast-
ning. Men efteråt fann nu Lindqvist, att den-
na hans hjelpsamhet gick för långt, och att
det vore bättre att freda sin egen rygg från spö,
än hjelpa vännerna från fästningen.
Fyra personer, som biträdt vid de tilltalades
fasttagande, hördes härefter såsom vittnen, hvar-
vid en mängd omständigheter kommo i dagen,
hvilka visa, huru föga Johanssons och Asplunds
uppgift, att de funnit sakerne i portgången och
ämnat lemna dem till polisbetjeningen, förtjenar
trovärdighet.
Icke nog att Johansson burit knytet, som in-
nehöll en mängd klädespersedlar, utan han hade
jemväl haft på sig Öfverste Lundstedts stöflor
och i fickan en stulen guldmedaljong med collier.
Asplund hade omkring halsen en stulen silkes-
shavlett, i fickorna ett par silfverstakar och til
och med i munnen undandolde ett par silfver-
penningar, hvarjemte han kastat ifrån sig tvänne
dyrkar.
Emot Lindqvist förebragtes ock bevisning, at
han utkommit ifrån huset, der stölden skett,
sällskap med de andra begge, samt att han, ut-
om rocken och haiten, innehaft ytterligare af de
stulna ett cirkelbestick och en vest.
Domstolen fästade icke heller serdeles afseea-
de på de invändningar, som af de tilltalade blif
vit gjorde, utan dömde dem alla tre att för mec
samnad hand begången inbrottsstöld, Lindqvis
första och de öfrige begge andra resan, hvarde
ra straffas med 40 par spö, undergå kyrkoplik
och dessutom, Asplund och Johansson serkildt
två års tid hållas till arbete å Landskrona fästning
vt om oo Ar PP La sussAR I AA IA Pe