Article Image
9 88 RET RNE Pe sv va v Vv MVSASASS UR EPN ISSESAL 11 mm I URV bj J d ogrundad. Måhända komme Republiken aldrig till stånd blott derföre, att kapitlet om löneregleringen vore så svårt att redigera. Så länge vid Teatern ej finnes ett sådant lejon om hvilket Fiesco talar för sina sammansvurne, så länge torde det vara rådligast att bibehålla de institutioner, hvilka förefinnas. De auspicier, under hvilka den Kongliga Teatern åter öppnats, äro ej missgynnande, åtminstone hvad Lyriska Scenen beträffar. Tvenne utmärkta Artister, Hr Sällström och M:lle Mathilda Ficker, hafva återvunnits för denna scen. Ehuru dessa begge Artister tillhöra olika skolor, hör man dem dock rätt gerna tillsamman, särdeles i den Franska Opretten, hvilken utgör föreningsbandet emellan den Italienska och Tyska Teater-musiken. Vi vilje härmed likväl icke säga, att man företrädesvis bör välja Franska Opretter, ty just derföre att de äro mellanting och sakna bestämd karakter, kunna de svårligen äga ett högt musikaliskt värde, utan nämna Franska Opretten blott exempelvis såsom den i hvilken Hr Sällströms och M:lle Fickers sång-karakterer närmast sammansmälta. För att bevisa detta, hafva vi ett färskt exempel till hands. I Barberarn i Sevilla lemnade M:lle Ficker ingenting öfrigt att önska, och måhända skulle samma förhållande varit med Hr Sällström, i fall han tillhört Ttalienska skolan. I Herolds Marie återigen, uti hvilken skolan är för begge lika gynnande, voro de jemngoda. Föreställer man sig åter M:lle Ficker som Agatha i Friskytten, så skulle otvifvelagtigt öfvervigten ligga på Hr Sällströms (Max) sida. Pomonas årstid var redan långt framskriden, och M:lle JViderberg hade ännu icke hörts utaf. Man undrade billigt häröfver. Ändteligen kom Armide med sitt trollspö, och utförde väl sin rol af enchanteresse, i detta ords dubbla bemärkelse. Vi taga oss återigen friheten fästa TeaterStyrelsens uppmärksamhet på en Sångare, hvilken vi tro skulle bli ganska användbar, om man egnade mera omsorg åt hans musikaliska bildning. Det är Hr Håkansson). Det är verkeligen skada, ff Den dement fa Z7 and olotn uvanrernantautian an Af rr EV VFVUVIL BR FRA helt och hållet i lägervall. ALLVAR MEL RER ena va WIR MAR HH RV Att Kongl. Teatern gjort några acquisitioner Sång-scenen, har icke försports. En tro vi emedler att den med lätthet och utan särdeles stor pekun uppoffring, kunde göra. Vi tro oss hafva nän Det är M:lle Magito, en af Hr Dj ströms sujeter. Vid Teatern finnes för närvaran derom förr. enligt vår tanka, icke en sådan stämma, M: Widerbergs äfven inberäknad. Klang, renhet, f lighet och naturlig ledighet äro der förenade, oc hennes föredrag saknar visst icke uttryck. Hyv konsten ännu der försummat, kunde lätt återtag Sångerskans sjelfva namn antyder att Italicns Operan skulle bli hennes egentliga fält. Det förljudes att Teater-Styrelsen är betär uppå att under innevarande saison sätta upp f) nya Sångpieser, nemligen le Pråe aux Clercs, Herold; VEclair, af Halevy; Des Adlers Horst, Gleser; och Robert le Diable, af Meyerbeer. C den förmår verkställa detta, så gör den sig ost digt högst förtjent af alla Musikvänners erkäns Bedrages hoppet att få se dessa Pieser, så Törlo visserligen Allmänheten mycket, men Styrels ändå mer. Lyriska Scenen är den, hvilken bör ligga n mast Styrelsens hjerta, och handhafves den v så skänker man villigt efter mycket af de fordri gar man äger af den Dramatiska. Äfven för de na scen äro utsigterne emedlertid mera gynnar än de voro vid det förra spelårets början. Fruar Eriksson och Frösslind hafva under tiden åter : gått i tjenstgöring, och om man vågar på det f delagtigaste sätt tyda Herr och Fru Torslows qv blifvande i hufvudstaden öfver vintern, så gjo man sig förhoppning om att åter få se dem Vi skulle tilltro Hr Torslow äga en hög tanka om, och för stor kärlek till konsten : scenen. att afhålla sig ifrån templet derföre, att man gång der sålde dufvor och dref köpenskap? den nära slocknade elden kan åter flamma uj men den göre det ej om icke den vårdas af vis prester. — Äfven Hr Malmström lärer stanna qv Det vare I sannine a för hätida am man Sundic

1 oktober 1836, sida 7

Thumbnail