till del.
sig, att lika litet någon är fullkomlig inför kon-
Det ärZen sak, som man aldrig vill lära
stens domstol, som någon är fullkomligt rättfärdig
inför Gud. För öfrigt kan det ej vara särdeles in-
bjudande att befatta sig med publicisteriet, då man
betraktar den låga ståndpunkt, på hvilken publi--
cismen i vårt land för närvarande befinner sig.
Den missagtning, hvilken man hos oss hyser för
publicismen, är visserligen icke oförtjent. Den gräl-
sjuka, hvilken i en lång följd af år utgjort huf-
vuddraget i vårt lands publicism, har icke varit
Och
dessa trätor, för det mesta förda af tandlösa mun-
särdeles egnad att göra publicismen aktad.
nar, hafva icke ägt rum endast emellan de tvenne
partier, hvilka till följe af den grundton, hvilken
ljuder i deras politiska opinioner, måste vara hvar-
andras motståndare, utan man har förmärkt fejder
äfven inom de tvenne lägren, der de, hvilka bä-
ra samma uniform, oupphörligt arbeta på att för-
minska sina krafter genom öppna dråp eller lön-
liga mord å hvarandra. Den som vid sådane till-
fällen blott kommit ihåg satsen, divide et impe-
ra, kunde haft mycket att vinna, men äfven af
denna skicklighet har man ej sett spår. Felet är,
att uti publicismens stall ej finnas spiltor, hvar-
igenom vederbörande varit skiljde från hvarandra,
hvilket gjort, att de, hvilka varit bundne tillsam-
mans vid en krubba, hafva, till följe af en allt
för knapp fodertillgång, måst föda sig den ene på
den andres bekostnad, och deraf dessa eviga spark-
ningar. Huru mången gång har man icke med löje
sett skärmytslingarne emellan Stats- Tidningen,
Minerva, Journalen, och hur mången gång har
man icke med löje, blandadt med ledsnad, åskådat
fäktningarne emellan Argus, Dagligt Allehanda,
Aftonbladet m. fl., och senast den emellan Alle-
handa och Aftonbladet om Skildringarne och
de Norrska sakerne, som hotat att bli de s. k.
Liberala Tidningarnes Pultava. Så länge detta
tillstånd fortfar, skall icke publicismen förmå att
göra sig aktad, och under sådane omständigheter
skall ingen opinion mägta att tillkämpa sig seger.
En allmän vanmagt, så i politiskt som litterärt
hänseende, skall födas af detta bellum omnium in
omnes, och det politiska och litterära myntet skall
oupphörligt försämras blott genom krigsomkost-
nader.
Då vi nu åter draga ut i korståg emot de Sa-
racener, hvilka trampa på konstens helgade graf,
önska vi alltså ingenting högre, än att få förblifva
oantastade af dem, hvilka med oss strida under
samma baneår, ty af striden med dem stannar icke
segren inom lägret — den blir Saracenernes,
Den Kongliga Teatern öppnades åter, utan att
man förmärkte det några andra reformer vidtagits
än de, att afficherne blifvit försedde med tryckta
border, logerne afdammade och att man låtit stryka
salongs-taket. Hade man ej förut låtit så många
talanger stryka, så hade sannolikt den sistnämnde
reformen ej gjort epok — nu deremot, då blicken
så lätt distraheras från scenen på väggar och tak,
är det ganska väl att den kan på dessa hvila med
välbehag. Äfvenledes lärer olja, af bättre qvalitet
Man vet
hvilken stor rol oljan spelar i de Österländska
än den förr begagnade, vara anskaffad.
allegorierne, och med afseende härpå vilje vi hop-
pas att denna materiella allegori ville bevisa något.
Det påstås att fråga skall hafva varit om att
Thalia skulle öfverlåtas på passevolance åt Com-
pagnie-Cheferne vid den Kongl. Teatern, hvilket
skulle tillgått på så sätt, att de Kongliga och Stats-
anslagen, Teaterns inventarier och allt hvad der-
till hörer öfverlemnades åt Teater-personalen, hvil-
ken ägde att i allt styra och ställa som den
godt syntes, under förbehåll blott, att spektaklerne
Teatern, lika
cl a I Ta cv hävda MATA 21 nd ve
oafbrutet skulle fortfara, och att
med I andcartece tnatrarna
