ket eftersökt och betalas väl. Man ser tiusentals af dessa fattga Irländare på fälten och åkrarne i England; de vänja sig der vid regelmessig förtjenst; och häri ligger eu hufvudorsak till den förbätirrng, som småningom utvecklar sig i Irlands tillstånd. — Irländarens karakter och behof äro ögonskenligen äneu ej riktigt kända i England, och oviljan mot papismen, som till och med upplysta Engelsmän icke kunna göra sg fria ifrån, grundar sig på den oöfvervinnerliga fruktar för påfvens ioflytande och katholska kyrkans åsyftade preponderans. Man måste beständigt ihogkomma derna fördom, med hvilkem Engelsmannen uppruxit, för att kunna fatta huru en så upplyst, tänkande nation kan, kan låta leda sig till sådant blindt hat, till ett sådant onaturligt misshandlande af deras förtryckte medborgare; och om OConnell icke hade någon annan förijenst, så måste man dock medgifva honom den, att det lyckats hansståndaktighet att till större delen besegra fördomen mot hans betryckta fädernesland, och att för detsamma hafva väckt en sympathi hos engelska folket, som, sedan den en gång slagit rötter, icke mera så lätt kan utrotas, och, i förenieg med känsla för rättvisa och mensklighet, förr eller sednare måste leda till det sköna resultatet af en innerlig förbrödring mellan de båda folken. — Lika litat som man kan påstå sig känna England, när man blott varit i London, lika litet finner man en rigtig måttstock för bedömandet af Irland genom ett besök i Dublis. Nästan alla hutvudsiäder framvisa motsatser af rikedom och fattigdom, aflaster och dygder. I dalarne, på bergen, i kojorme måste mar vandra; endast der finner man folket, endast der ser man hvad det har , hvad det saknar. Söder om Dublin ligga ruinerne af Irlands fordna hufvudstad, långt fråm vägen i en djup dal, och lemninmgarne af 7 kyrker beteckpa det ställe, der den gamla kungastaden stått. Den som reser till VWexford, längs stranden, öfver det intagande Wicklow, den så oändligt sköna Avocadalen mot Arklow, der insurgenthärea blef tillintetgjord mot slutet af förra århundradet, den kan blett af spridda, usla kojer och dåliga byar ana hvilket elände, som bor längre in i landet. — Irland är nästan öfverallt bergigt. V) genomströfvade grefskapet Wicklow, som är så bekant för sin mnaturskönhet, och sedan vi passerat klipp-passet Scalp, kommo vi till den 21:årige Lord Powerscourts slott, hvilken unge ädling redan befinner sig bland antalet af de förnäme TIrländare, kallade Absenteges (frånvarande), som vid Seinens stränder och Neapels vik förslösa det guld, deras arrendatorer utpressat af de fattige Irländarne, och hvilkas fosterlandskärlek på sin höjd dritver dem under vinternöjena till St James, utan att det faller dem in, att det ringaste bekymra sig om eller efterse tillståndet på deras gods. Brist på komfort, och väl också fruktan , håller dem åratal aflägsnade från hemmet , tilldess denna frånvaro blifvit vana. Blott genom landsvägen skild från denne Toryistiske affallings park, står den store Currau Grattans anspråkslösa boning, det förra århundradets OConnell, och hvars son förfäktar hass landsmäns rättigheter i parlamentet. På sådana motsatser stöter man vid hvarje steg i detta af faktioner sönderslitna Jand , utan att den personliga friheten nånsin i ringaste grad lider af olikhet i åsigter (2) Der, i de vilda dalarne, i de djupa klyftorne vid sjöarne i Luggalla, var revolutionens härd i slutet af förra seklet, och dessa otillgängliga dalar blefvo först efter revolutionens qväfvande af regeringen förenade med hvarandra genom en militärväg , och tryggade genom vakthus. Ungefär en mil från denna väg stöter man på de första spåren af det 1400 år gamla Glendalough eller de sju kyrkorna, hvilket ställe var så bekant i Christendomens första tider, och dit nu sällan en resandes fot tränger. Omgifna af Wicklows vilda berg, djupt i den romantiska dalen, erbjuda lemningarne af de 7 kyrkorne en pittoresk anblick. Vi vandrade länge omkring bland de med murgrön och mosså öfvervuxna, ännu temligen fasta ruinerne, då en gammal man i en svart utnött, söndrig drägt, med möglig hatt, nedhängande svarta strumpor och trasiga skor, skyndade förbi oss, och försvann i en af de gamla kyrkornas gångar. Denna hemlighetsfulla syn rigtade vår uppmärksamhet ifrån de döda ruinerna till de lefvande, och vi följde detta antika orginal öfver de klippstycken, som blifvit lagda i floden för att 8 faan AR ARh adda Ann an vinlin cam ectark