dan, för nära ett år sedan, upphört att hafva rakstuga. Stockholm d. 21 Sept. 1836. (Insändt.) MÄRKVÄRDIGHETER FRÅN OCH EFTER 1834 OCH 1835 ÅRENS RIKSDAG, TILL UPPLYSNING OCH RÄTTELSE VID EN KOMMANDE. Sjette styeket. Om representiationsfrågan. j (Slut fr. gårdagsbl.) Af den uppfattuing, vi i det föregående uppställt af nuvarande Riksstånden , foljer, att vi väl kunna uppgifva den konklusion, konstitutionsutskottet gjort, att i representationen, sådan den nu är, icke saknas rågot nationligt intresse och element; men deremot måste vi bestrida utskottets derpå grundade påstående, att de, sammanflytande i ett helt, uttrycka folkviljan. — Dertill fordras både annat och mera. Ehuru vi icke ogilla principen af allmänna val och således hylla den i fråga om bildandet af en alldeles ny statsform, måste vi instämma med konstitutionsutskottet deruti, att tillämpningen af berörde prineip på Sverge icke kan ske, uten såsom en följd af en revolution, man må nu kaila den en reform eller något annat. Vi stärkas i denna tro genom kännedom deraf, att våra fyra stånd aldrig, i den lugna ordning våra grundlagar medgifva, derpå ingå; och då faran af en omstörtning, beredd uppeller ned ifrån, är lika stor och så vådlig, att äfven det bestående, ehuru dåligt, är bättre, återstår ej annat än det, som utan mellankomst af en sådan våda kan tillvägabringas. Låtom oss derföre undersöka, hvad den lugna pröfningen egentligen vill. Utan tvifvel är det hufvudsakligast att få valrätten och valbarheten utvidgad samt, såsom en följd deraf, representationen sammansatt af mån med insigter och, framför allt, i besittning af allmänt förtroende. Dernäst att sammanbringa alla representanmterne till gemensam öfverläggning på en eller tvenne kamrar, såsom enda möjliga sättet att förbättra och förkorta arbetsordningen. I nuvarande skick är all i ett stånd använd sakkunskap och talareförmåga samt det genom båda spridda ljus öfver elt ävme, för de öfrige trenne stånden alldeles förlorad. De besiuta om försvarsverket, utan att höra en militär, om läroverket, utan att höra en lårare, om handeln, slöjder och sjöfart , utan att höra en deras idkare, om landthushållning, utan att höra en jordbrukare. Korrrektivet emot detta lyte har man velat upsöka uti utskottsdebatterna; men huru ofullkomligt är icke detta! Rådfrågom uppriktige riksdagsmän, och viskole få erfara, att mången af dem, om han före voteringen haft kännedom af yttranden och upplysmngar , meddelta i andra stånd, lemnat ett motsatt votum. Att tänka sig, det våra riksstånd godvilligt skulle lemna all sin makt, i synuerhet så långe 114 f af BR. F. står qvar, som med begreppet om riksstånd sammanbinder fördelar , serdeles, eller nu mera nästan uteslutande, för presteståndet, gränsar till det orimliga. Likaså att tro, dei borgareoch bondestånden någonsin skulle uppoffra något af sin nu egande representationsrätt, för att vinna e!t slags pärskammare , sammansatt, efver Grefve Björnsjernas förslag, af visse af konungen utsedda adelsmän , Presidenterna i Hofrätterna, Biskopar och Borgmästare i Stockholm och Götheborg. I sanning frestas man att tro, det ett sådant förslag icke utgått från den man, hvars namn det bär, eller ock att det framkommit blott såsom eti skämt, då man besinnar , att konungen för det närvarande väl kan crgera nya adelsmän , men derföre ej uppväga den äldre adeln, som tilläfventyrs kunde vilja begagna sin sjeliständighet — att äfven alla de i öfrigt föreslagna medlemmar i öfre kammaren äro af konungen utnämnde , och att allmänna opinionen om Biskoparna i Sverge , från äldre tider, åtminstone icke upphöjt dem öfver alla afidra medborgareklasser , utan alltifrån 1809 års riksdag, om icke längre tillbaka, önskat . .a . so 0 1. AMastkta Al I. TT