dan, för nära ett år sedan, upphört att hafva rak-
stuga. Stockholm d. 21 Sept. 1836.
- - (Insändt.)
MÄRKVÄRDIGHETER FRÅN OCH EFTER
1834 OCH 1835 ÅRENS RIKSDAG, TILL
UPPLYSNING OCH RÄTTELSE VID EN
KOMMANDE.
Sjette styeket.
Om representiationsfrågan.
j (Slut fr. gårdagsbl.)
Af den uppfattuing, vi i det föregående upp-
ställt af nuvarande Riksstånden , foljer, att vi
väl kunna uppgifva den konklusion, konstitu-
tionsutskottet gjort, att i representationen, så-
dan den nu är, icke saknas rågot nationligt in-
tresse och element; men deremot måste vi be-
strida utskottets derpå grundade påstående, att
de, sammanflytande i ett helt, uttrycka folkvil-
jan. — Dertill fordras både annat och mera.
Ehuru vi icke ogilla principen af allmänna val
och således hylla den i fråga om bildandet af
en alldeles ny statsform, måste vi instämma med
konstitutionsutskottet deruti, att tillämpningen
af berörde prineip på Sverge icke kan ske, u-
ten såsom en följd af en revolution, man må
nu kaila den en reform eller något annat. Vi
stärkas i denna tro genom kännedom deraf,
att våra fyra stånd aldrig, i den lugna ordning
våra grundlagar medgifva, derpå ingå; och då
faran af en omstörtning, beredd upp- eller ned -
ifrån, är lika stor och så vådlig, att äfven det
bestående, ehuru dåligt, är bättre, återstår ej
annat än det, som utan mellankomst af en så-
dan våda kan tillvägabringas. Låtom oss der-
före undersöka, hvad den lugna pröfningen e-
gentligen vill. Utan tvifvel är det hufvudsakli-
gast att få valrätten och valbarheten utvidgad
samt, såsom en följd deraf, representationen sam-
mansatt af mån med insigter och, framför allt,
i besittning af allmänt förtroende. Dernäst att
sammanbringa alla representanmterne till gemen-
sam öfverläggning på en eller tvenne kamrar,
såsom enda möjliga sättet att förbättra och för-
korta arbetsordningen. - I nuvarande skick är
all i ett stånd använd sakkunskap och talare-
förmåga samt det genom båda spridda ljus öf-
ver elt ävme, för de öfrige trenne stånden all-
deles förlorad. De besiuta om försvarsverket,
utan att höra en militär, om läroverket, utan att
höra en lårare, om handeln, slöjder och sjö-
fart , utan att höra en deras idkare, om landt-
hushållning, utan att höra en jordbrukare.
Korrrektivet emot detta lyte har man velat up-
söka uti utskottsdebatterna; men huru ofull-
komligt är icke detta! Rådfrågom uppriktige
riksdagsmän, och viskole få erfara, att mången
af dem, om han före voteringen haft kännedom
af yttranden och upplysmngar , meddelta i an-
dra stånd, lemnat ett motsatt votum. Att tän-
ka sig, det våra riksstånd godvilligt skulle lem-
na all sin makt, i synuerhet så långe 114 f af
BR. F. står qvar, som med begreppet om riks-
stånd sammanbinder fördelar , serdeles, eller nu
mera nästan uteslutande, för presteståndet,
gränsar till det orimliga. Likaså att tro, dei
borgare- och bondestånden någonsin skulle upp-
offra något af sin nu egande representationsrätt,
för att vinna e!t slags pärskammare , samman-
satt, efver Grefve Björnsjernas förslag, af visse
af konungen utsedda adelsmän , Presidenterna i
Hofrätterna, Biskopar och Borgmästare i Stock-
holm och Götheborg. I sanning frestas man
att tro, det ett sådant förslag icke utgått från
den man, hvars namn det bär, eller ock att
det framkommit blott såsom eti skämt, då man
besinnar , att konungen för det närvarande väl kan
crgera nya adelsmän , men derföre ej uppväga
den äldre adeln, som tilläfventyrs kunde vilja
begagna sin sjeliständighet — att äfven alla de
i öfrigt föreslagna medlemmar i öfre kammaren
äro af konungen utnämnde , och att allmänna
opinionen om Biskoparna i Sverge , från äldre
tider, åtminstone icke upphöjt dem öfver alla
afidra medborgareklasser , utan alltifrån 1809
års riksdag, om icke längre tillbaka, önskat
. .- a . so 0 1. AMastkta Al I.
TT