och i synnerhet till de maximer, som bemöda l sig att helga henne, skall veta att uppskatta dy lika libeller efter deras sanna värde. Spanska nationen har i sjelfva verket, då hon fordrade och antog 1812 års konstitution aldrig trott, det hennes, genom denna författning proklamerade, suveränitet innebodde i någon korporasion eller myndighet, såsom det påståtts i några af dessa skrifter. National-suveräniteten beror alltid och oalbruiet på de af grundlagen för detta ändamål tillsatta myndigheter. Skulle vi väl emot denna suveräni.et vilja sätta en annan, som blott kan vara förderflig? Spaniorerne skola aldrig tro, att namnet Konunga-folket, som väl kande tilläggss en eröfrande republik lik den Romerska, äfven kan användas på en tveka att anklaga dem inför publiken.: Spanska nationen, fiende till oordningen ,: stitutiouel monarki. De skola aldrig tro, att det till national-suveränitetens bibehållande behöfs andfå medel, än konstitutionens jakttagande. Hvarje annan princip, :som man med pompösa fraser söker insmyga i den allmänna rätten, är anarkisk och förderflig. Slutligen skola Spaniorerne ej tro, att det under närvarande omständigheter, då det hvarken finnes en parmanent Cortes-deputation, eller ett statsråd, kunnat vara regeringen möjligt att organisera sig enligt grundlagens föreskrift. Vår nation har redan lärt att skilja friheten från anarkien; hon älskar friheten, men hon vet, det hon endast kan vara fri, med vilkor af lydnad för lagarna, hvilka garantera den allmänna ordningen och medborgarenas oberoende. Hon skall således aldrig sätta tro till de sofismer, hva-med man torde söka bedraga och förföra henne. För att rätt bedöma dessa ministrarnes åsigter, bör man likväl erinra sig deras ställning och de partier, hvaraf de omgifvas, ) både inom och utom landet. I Regeringens åtgärder hafva redan funnit tadlare i de offentliga bladen. Sålunda är Revista obelåten med den anbefallda uatskrifningen. af! 30.000 man, hvilken tidningen tror skall väcka missnöje i bela landet; och Castellano tadlar åtgärden ännu skarpare, men båda hufvudsakligen af det skäl, att penningar fattas till trappernas underhåll. Ingendera appger fimedlertid några bättre medel till de felande penningarnes anskaffande, än de Ministrarmne användt. Vådligare for dem, än detta slags opposition, är, att de Carlistiska banden icke blifvit kufvade eller förskräckia genom de sednaste händelserna, utan att Gomez, hvilken man nyss sagt vara slagen och vanmäktig, tvertom genom sitt framryckande mot hufvudstaden väckt oro och bestörtning derstädes. Madrids hofiidning innehåller en temmeligen oredig berättelse om denna expedition, hvaraf likväl så mycket kan inhemtas, att Carlisten väl ingentiog väsendtligt uträttat, men att de konstitutiouella trupperne också ingenting serdeles uträttat emot honom. Han har dragit sig tillbaka, och General Rodil har återvändt till Madrid. Denne sistnämnde bar således ännu icke begitvit sig till Norra Armäen. På Baleariska öarna har konstitutionen med mycken enthusiasm blifvit proklamerad, så snart underrättelse ditländt om hvad som skett i Malaga och Cadiz. Detta proklamerande var äfven här en följd af innevånarnes bestämdt uttalade fordran. Högst märkvärdigt är, att då Spanien knappt hunnit gifva sig en konstitution, som hon anser behofret fordra, vågar reaktionen redan söka motarbeta hennes vilja. I Valencia har, enligt den ministeriella tidningens uppgift, ett försök gjorts att förjaga Civil-guvernören, men hvilket misslyckats. I Sueca, en liten stad med 5000 invånare, hafva reaktionärerne haft bätire framgång. De hafva nemligen der afsatt municipalttetet och förklarat staden i belägrings-tillstånd. I hela trakten deromkring hafva domare och embetsmän tagit till flykten, och någon styrelse finnes derstädes icke. Man påstår till och med, att 12,000 insurgenter skola stå vid 3egorbe. Man bör likväl boppas, att deras seger blir af kort varaktighet. I Sydfransyska blad berättas, att Don Carlos skall ligga sjuk utan hopp; men det är ovisst, hvad trovärdighet denna uppgift förtjenar, 3kasom en annan, ait Drottaingen regentinnan skall ha skrifvit till honom, det hon ansåge honom som Spaniens enda räddare. Imedlertid a oo PS nm -