öde gjorde en sällsam kontrast mot den för-
skräckelse det nyss väckt i grannskapet. Om
aftonen då dess rytande hörts, hade alla van-
drare skyndat, att återväcda till staden: Hyä-
nor och schaksaler i trakten, hvilkas tjut är den
vanliga aftonmusiken omkring Oran, upphörde
vördsamt för tvexne dagar, och allt var, emot
vanligheten, tyst som grafven.
Följande dagen råkade jag den Spanska pre-
sten. Ursäkta mig, sade han, att jag icke
helsade på er i går; men jag måste öfvervara
en schakals död.?
Verkligen, min Pater? Nå, jag vill hoppas
att Ni funnit Er rovad??
Hvad, road? Jag bar till honom vår heliga
religions sorgliga tröst.
Verkligen !
Ja visst, och jag kan försäkra Er, att han
dog som en ångerfull kristen, i trots af sitt
oordentliga lefnadssätt.
För knäfveln, Ni roar Er att skämta, mio
padre; men schakalerna äro ju schakaler, och
Ni kan icke begära af dem, att de skola un-
derkasta sina passioner ett förnuftigt kreaturs
lefnadsreglor.
Den här var begifven på dryckenskap, och
när han såg, att en annan schakal hade pen-
ningar, slog han ihjel honom, för att taga hans
mynt och köpa bränvin.
Hvad är det för historiå Ni berättar för
mig om schakaler, som har penningar, som kö-
pa bränvin, och dö som gode kristne !
Här började min Spanior att skratta: Hvad,
vet Ni då inte, att alla soldater af lätta infan-
teriet hafva fått öknamnet schakaler?
I anlednireg häraf bör jag omtala, att jag köpt
en schakal, men en på fyra fötter, och icke
en på två, hvilken sistnämnde förmodligen fått
sitt tillnamn af Infanteriets gula revärer och
epåletter, hvilkas färg något liknar schakalens.
En Arab sålde åt mig detta djur. Det är helt
ungt; dess vackra gula hud, dess blå ögon och
dess svans, som var i beständig rörelse, intogo
mig till dess fördel, men ännu mer dess tunga,
hvilken slickade mina häcder, likasom för att
anropa mitt beskydd. Det finnes ingen Enka
i de tre förenade Konungarikena, som kan älska
sin knähund ömmare, än jag älskar min lilla
schakal.