Kanner Fransmannen. I hvilketdera lallet Som heldsi, torde det måhända intressera våra läsare att se huru Herr Statsministern porträtterar sina landsmän. Aktor börjar sin replik med en framställning huru han uppfattar de närvarande fenomenerna inom samhällslifvet 1 Norge. Det förhåller sig, sager han, visst icke så som defensor antagit, att alla menskliga handlingar röra sigien cirkel, och att det öde som väntar allt vårt sträfvande, är att den ena generationen skall nedrifva hvad den andra uppbyggt. Man kan erkänna, att af en allvis försyn en oöfverstiglig gräns blifvit satt för menskhga anlagens verkningskrets, men utan att derföre behöfva öfverjexuna sig åt hopplösa och mörka grubblerier, so n skulle hela vår verksamhet vara ett tomt gyckel, som icke lemnar efter sig något verkligt gaga för menskligheten, och utan att betvilla att hvarje sant ädel handling förer oss närmare vår bestämmelse: fullkomligheten, sål: vid: dödligheten kan tillegna sig densamma. När deremot defensor utveckiar att utvertes och materiel:a garantier icke äro tillräckliga för menmskans verksamhet, så kunna vi icke neka sanmngen deraf: af hjertat instämma vi i detta yttrande. Tidens tecken äro icke alltid hos oss de glädjefullasie. Gerna ställa vi oss vid defenusors sida och dela hans ifver och hans kraftansträngaing, när han framträder till manlig strid mot de vanartade foster af våra fria och herrliga institutioner, som röja sig i lättsinnighet, oförskämdhet oeh fräckhet — vi känna id c E I I t t l I l ! 1 1 l L ! det alla, de finnas, vi märka dem, och höral icke så sällan deras hesa röster, och se dem framställa sin panna af jern i dagen; men vi glömma ej, och tro oss böra återkalla det i defensors minne, hvad han sjelf antager och vi helt och hållet instamma i, att dessa onda andar blott genom invertes och andliga vapen fullkomligen kunna bekämpas, att de endast genom utbredande af religionens och upplysningens strålar kunna fullkomligen bortmanas; och vi öfvergifva bonom derföre helt och hållet, när han genom statsknep och maktspråk, eller dylika vapen, tänker utföra striden, eller utstråcker dessa enskilta fel till hela nationen. Faran är icke heller af den beskaffenhet, som defensors uppkettåde fantasi förespeglar honom. Taflan liknar icke originalet; de mörka och tjockt anlagda färgerne dölja de sanna dragen och utsigtens verkliga beskaffenhet. Lemna vi dessa höjder, som blott äro byggda på inbillningens rörliga skyar. och betrakta ställningen från verklighetens fasta ståndpunkt, får saken ett helt annat utseende; vi fiana då att taflan har så väl sin ljusa som mörka sida. — Under det landet mer och mer genom flitiga händer odlas, till näring för en tilltagande folkmängd, och skogarne efterhand vika undan till de höga åsar, fjordar och på våra vidsträckta kuster, och gifver lif åt alla näringsgrenar — haadel och handtverk räcka hvarandia handen, och bidraga ömsesidigt till inbördes fördel, allmänt välstånd och förökande af landets hbjelpmedel. Under det alla näringsgrenar på detta sätt trifvas, och man öfverallt gör ansträngningar för att, såvidt ett förstandigt afseende på landets särskilta förhållanden medgifver det, tillegna sig de uppläckter och förbättringar, som den märkvärdiga tid, i hvars händelser vi blifvit kallade att deltaga, så rikligen medfört, sparas ingen ansträngning för att efter hand ordna landets hela inre verksamhet vill ett harmoniskt helt, under lagar, som giva skydd åt alla. Nitiska och redliga embetsmän handhafva lag och rätt i hvarje del för att lemna rum för åker och äng, glider kölen fredligt från hamn till hamn i våra djupa af riket; konster och vetenskaper understödjas så vidt tillgångarne medgifva, och dess idkare tilläggas öfverallt förtjent aktning och heder. Om nu under en sådan ställning enskilta persone., för elka afsigter, söka att störa den allmänna lyckan — till en del till och med utan afsigter, och utan ait veta hvarken hvad de vilja eller hvad de göra — andra möjligtvis taga fel om medlen, som de tro sig böra använda för uppnående af afsigter, som i sig sjelfva äro berumvärda, eller några af verklig skadeglädje, lättsinnighet eller andra oädla passioner lägga hinder i väger för det allmänna bästa, och göra de styrande besvär — så är likväl icke staten derföre stadd i fara eller bragt till afgrundens brädd — ännu mindre kan det gillas, om -—TT