at, som väckt mycken sensation. I Semlin oruka de österrikiska autoriteterne, naturligtvis f omsorg om sundhetstillståndet, att öppna alla ref. Vid sin dotters förmälning skref Sultan vå bref, ett till Konungen i Frankrike, ett till Konungen i England. De voro förseglade och omslagna med snören, såsom i österlanden brukas. För att förekomma deras öppnande i Semin, öfverlemnades de åt Österrikiska Internunnen i Konstantinopel. — Autoriteterne i Seralin respekterade dock hvarken Sultans sigiller, de cungliga utanskrifterna eller Baron von Stiärmers ordres; sigillerna brötos, silkessnörena afrefvos, orefven rökades, och österrikisk poststämpel slogs derpå. Hvad man sagt om händelsen i Paris, är icke bekant; förmodligen tål man alling af heliga alliansen. Men Lord Palmerston skickade brefvet till turkiske ambassadören i London, Nurri Effendi, oeh lät säga, att det unde hemskickas , emedan Lorden icke kunde öfverlemna åt sin herre ett bref, som såg så ut. D. 5 Aug. uppbrann totalt Dardanellstaden (förmodligen menas Gallipoli). Invånarnes antal utgjorde 20,000. Paschans residens var bland de första hus, som brunno. Hvad som kanske föranledde, att olyckan blef så total, var att autoriteterne icke hunno tänka på annat än att rädda krutmagasinet, hvari fanns en oerhörd massa krut. Till och med de undra batterierna i fästningen förstördes af elden.