talad i brottmål, men att jag deremot är in
vecklad i en Civil-rättegång, en ersättningsfrå
ga. Man bör vidare betänka, att det emot mi
åberopade lagrum, 19 kap. 2 Rättegångsbal
ken; icke i annor händelse förbjuder part a
under rättegång resa bort, än om han icke fö
sig ställer fullmäktig — — — och denna fö
reskrift har man så mycket mindre kunnat för
moda mig uraktlåta, som jag sedan sistlidae Ms
månad anförtrott min sak åt ombud.
Oanständigt och opassande, synnerligen at en
den der säger sig föra Hans Maj:ts och Kro
nans talan, anser jag det vara att i offentli
handling yttra t. ex.: det ådagalagdt blif
vit, satt motparten har orätt — då det är jus
derom som inför lagen tvistas! — Och oför
skämdt är att så yttra sig, då de enda dom:
slut, som i målet ännu finnas, säga motsat
sen. Sådant skrifsätt och sådan tilltagsenhet a!
gå domaren i förväg är värdigt Kongl. Krigskol
legii värda ombud och Advukatfiskal Nicola
Lindbergs samt den sak, han nu förer, (för a!
nyttja hans egna uttryck) emot den individ
z hvilkens hand, på Kongl. Maj:ts nådig
befallning, makten förflyttades från Riket
första Kollegium.
Detta uttryck förklarar, hvarföre sadelaffärei
slutligen blifvit sådan den pu är —!
Stockholm den 13 September 1836.
Åkerstein.