talad i brottmål, men att jag deremot är in vecklad i en Civil-rättegång, en ersättningsfrå ga. Man bör vidare betänka, att det emot mi åberopade lagrum, 19 kap. 2 Rättegångsbal ken; icke i annor händelse förbjuder part a under rättegång resa bort, än om han icke fö sig ställer fullmäktig — — — och denna fö reskrift har man så mycket mindre kunnat för moda mig uraktlåta, som jag sedan sistlidae Ms månad anförtrott min sak åt ombud. Oanständigt och opassande, synnerligen at en den der säger sig föra Hans Maj:ts och Kro nans talan, anser jag det vara att i offentli handling yttra t. ex.: det ådagalagdt blif vit, satt motparten har orätt — då det är jus derom som inför lagen tvistas! — Och oför skämdt är att så yttra sig, då de enda dom: slut, som i målet ännu finnas, säga motsat sen. Sådant skrifsätt och sådan tilltagsenhet a! gå domaren i förväg är värdigt Kongl. Krigskol legii värda ombud och Advukatfiskal Nicola Lindbergs samt den sak, han nu förer, (för a! nyttja hans egna uttryck) emot den individ z hvilkens hand, på Kongl. Maj:ts nådig befallning, makten förflyttades från Riket första Kollegium. Detta uttryck förklarar, hvarföre sadelaffärei slutligen blifvit sådan den pu är —! Stockholm den 13 September 1836. Åkerstein.