men vinden sådan att han alldeles icke aåfven
då behöfde komma ur rigtningen af sin kurs,
frågas härmed skepparen Marius af mig, om ic-
ke det Helsingfors han sökte, ändå var och bhf-
ver Nåtterön, det han ej utan kryssning och
ansträngning kunde uppnå, emedan , och efter
hvad förut är nämuadt och hvilket här ånyo up-
repas, han till det rätta Helsingfors alltid hade
god vind, men till :Nåtterör motvind? Den
strömsättning han åberopar låg honom emot,
blifver så till vida äfven falsk , som erfarenhe-
ten utvisar, att strömmen visserligen ofta är
rakt emot den vind som blåser, men ock att
så snart en och samma vind kontinuerat i fle-
sa dagar, (här är fråga om hufvudvinden , inte
hela och balfva streck), blifva både ström och
vind vilkorligen förenade. Skepparen Marius
har således utan mnödivång, besynnerligt nog,
kämpat emot både vind oeb ström, för att er-
nå Nåtterön, då han i förra fallet, eller om han
ämnat sig till Helsingfors, haft både vind och
stöm med six.
Vidare får jag i ödmjukhet förtälja , att för-
sigtigheten bjöd mig, under uppseglingen ifrån
Härhamra tilt Dalarö, i vitinens närvaro fråga
skepparen Marius (då hans fader . Wolfsen atöd
bredvid), om de förde någon dagjournal öfver
sin resa i sjön? då svaret utföll, såsom bifoga-
de vittnesattest Lit. D utvisar. -
Hvad åter det bref angår, som af. mig
emottagits till öfverlemnande åt Danske Konsuln,
kunde det så mycket mindre, hafva blifvit mig
lemnadt i Härhamra, som det först skrefs. vid
ankomsten under Dalarö fästning , af Wolfsen,
icke af skepparen, och emottogs af mig ej förr
än i Dalarö, endast under påskrift till Danske
Konsuln. — Ifrån Dalarö blef jag beordrad att
vara skepparea Marius landvägen följaktig till
Stockholm, hvarifrån jag fick ordres att ånyo
genast med skepparen Marius till Dalarö åter-
vända, för att till Stockholm uppbringa fartyget,
då jag vid min afresa ifrån Stockholm, Lörda-
gen den 27, lemnade brefvet till en vaktmästare
under tillfrågan om han kände, hvilken som var
Dansk Konsul? hvilket han ej visste, men rod-
de sig derom snart vinna upplysning , hvarefter
brefvet genast skulle blifva aflemnadt.
Dagen derpå eller Söndagen den 28 återkom
jag på Stockholms ström med fartyget, och då
jag vid landstigningen fick veta, av brefyet ej
ännu blifvit aflemnadt, gjorde jag mig genast
underrättad om, hvem som var Dansk Konsul,
men, i anseende till Söndagen var ej kontoret
hos Herrar Vennberg öppet; men omkring KL
5 eftermiddagen råkade jag den af Herrar Venn-
berg, som icke är Dansk Konsul, då jag till
honom aflemnade brefvet, och lofvade han ati
det sxulle samma afton komma i hans broders
händer. Om nu detia icke förr än andra
dagen om morgonen skett, är sådant icke
mitt fel.
Äfven får nämnas att den klippa, som skep-
paren Marius säger sig ankrat under, ingalunda
är obebodd, utan tvärtom utgör en större skog-
beväxt holme, som, i falljag ej missminner mig,
är circa en knapp mil i omkrets och blott ge-
nom ett sund skiljd ifrån Utölandet. Afven
har Skapparen Marius i sina besvär yttrat , att
han, af okunnighet om förbudet, rott i land på
Nåtterön och att han icke sådant behöft upp-
gifva, som ingen kunde det veta om han ej!
sjelf i sin oskuld denna omständighet berättat.
Detta har han visserligen icke eller någonsin
vidgått, emedan i början, på tilifrågan om land- i
gång, han helt och hållet nekade, men då mi-l
na vittnen gjorde honom uppmärksam på leran,
som ännu satt qvar på årbladet efter rodden vid
strand, och jullen ännu låg på vattnet med sina
åror i tullarne, sade han slutligen sig hafva varit
iland tvänne gånger, för att söka ved och
vatten.
På min tillfrågan vid beslagstillfället, om vat-
tenbrist yppat sig, svarade Wolfsen: vi kun-
de väl möjligen hjelpa oss fram med både ved
och vatten, men då viligga så här under lan-
det och ingenting bafva att göra, må man dock
förse sig med något mera. De klippor som
skepparen Marius åberopar såsom farliga att
drifva på, finnas icke vid hans iäge, som var
vid öppna hafsbandet, åtminstone aldeles icke åt
den östra sidan , som var hans kurs ; hvilket
tydligen kan ses på kartan.
Hvad åter yxen beträffar, som visserligen och
det med allt skäl kan få sitt läge hvar som heldst
Hå ett fartvo. Utan att man deraf bör tacsa sig