Ull KA VILL Upp r9HIR0g, VER SEE ER 0
ger djupare än anledningen, det inse få, om
också många börja att ana det. Annu några
försök till, och man skall småningom lära sig
att begripa det. Hr Thiers förvaltning var sä-
kerligen en af de minst betydande Frankrike
varit vittne till sedan revolutionen, och en
homme desprit par excellence kan. blott fin-
na en förebild dertill i Ludvig XV:s tid. I de
inre angelägenheterne har under Hr Thers pre-
sidentskap ingenting blifvit uträttadt, som är
värdt att nämna.- I deyttre förhållanderne der-
emot har mycket skett; men Hr Thiers har i
sanning just icke mycket skäl att berömma sig
deraf. Alliansen med England undergräfdes,
Spanien lemnades åt sitt öde, Frankrike stötte
sig med Schweitz. Man säger deremot, attre-
geringen närmat sig de nordiska hofven. Prin-
sarne hafva gjort en resa till Wien och Berlin,
konungen af Neapel har besökt vårt hof. Må-
hända ser man i allt detta händelser; men om
så är, om det är något annat än höflighetsbe-
tygelser, om det är följden at ett system, som,
utan afseende på Hr Thiers bortgång, kommer
att bibehålla sig, så skulle dessa följder vara
ännu större motsägelser än de, hvari man redan
invecklat sig och Frankrike. Nu är frågan: i.
hvar skola de nya ministrarne tagas, bland dok- !
trinärerne eller ur den dynastiska oppositionen? )
Det är möjligt att doktrinärerne åter blifva in-j-
kallade i ministeren , och detta är den enda ;
förnuftiga kombination, såvida ej konungen är
sinnad, att utan förbehåll öfvergifva det system, 1
han hittills följt. Men om doktrinärerne åter inga
i mimståren, så beredes derigenom en ny inveck-
ling. Doktrinärerne äro icke älskade af folket, till !f
och med borgarklassen är emot dem, och majorite- !
teni kammaren harredan en gång störtat dem. De- !
ras kraft hvilar på de få, som omfatta doktrinen
af öfvertygelse, på embetsmännen, en del af
de stora köpmännen och slutligen armgen. Om
doktrinärerne blifva ministrar, så blir en upp-
lösning af Kammaren nödvändig) En doktrinär
minister skulle leda till ett prof med allmänna:
-tänkesättet i Frankrike, hvilket visserligen, il
fall det utföll lyckligt, kunde gifva regeringen;
trygghet och varaktighet för ling tid. Men
hvem wil gå i borgen för opinionen i Frankri-
ke, i synnerhet för den i Paris, ens för mor-
gondagen? Ni ser att vår ställning är inveck-
lad nog, för att gifva våra statsmän fullt upp
att tänka på, och att taga sig ännu längre be-
tänketid, hvilket lätteligen kunde leda till den
vanskapliga sammansättningen af en minister,
som vore hälften doktrinär och hälften oppo-
sitiom. Den som vinner tid, vinner ailt, sä-
ga våra statsmän, och de tro sig göra ett gan-
ska visligt bruk af detta ordspråk, när de för
ett par månader uppskjuta hvad som blott kan
lyckas, då det göres raskt och fort. Verlden
är underbarligen förvirrad, och då man här an-
vänder detta ordspråk, förekoramer det mig all-
tid som om det hette: Tid förlorad, allt för-
loradt.
Paris den 27 Augusti 1886. Hr Guizot
var i dag vid middagstiden ännu icke ankom-
men till Paris, och innan han kommer, kan in-
genting med visshet förutses om ministerens
sammansättning. Herr Mold hade verkligen ett
sammanträde meå Hans Maj:t; men han fick,
efter hvad som af trqvärdiga personer försäkras,
icke något uppdrag att sammansätta en mini
stör, utan blef blott såsom vän frågad om råd,
såsom fallet varit vid alla kabinetts-föråndrin-
gar de sednaste tiderne. Vid hofvet och i de.
kretsar, der man är väl underrättad, anses det
för tillförlitligt, att Herr Mold är af samma tan-
ka som konungen i den fråga, som nu är å
bane, och att han förklarar sig emot interven-
tionen i Spanien. Herr Mold synes vara af den
åsigten, att det öfverhufvud icke för gvärvarande
finnes någon regering i Madrid; Drottningen är
fången; för hvem skulle man då intervenera?
Herr Mold tyckes i hufvudsaken också vara
ense med Guizot, och Guizots mening är allt-
för väl känd af Herr Bertin, att man ej skulle
anse artikeln i dag i Journal des Debats så-
som ett troget uttryck deraf. Grefve Mol har
personligt anseende hos diplomatien, och be-
tydligt inflytande i Pärskammaren; är hos de
högre klasserne aktad såsom en statsman, den
Napoleonaframdrog till de högsta platserne; han
är också högaktad för sin personliga redlighet,
och för en social ställning, som utestänger all
tanka på möjligheten af oredliga försök att för-
kofra sin förmögenhet; på börsen prisas han så-
som motståndare af en olämplig intervention,
nm. JT OT va i rn .