skal, tor ac ulramarlinsKa HDesttningarne, ANVvilkas deputerade alla fall icke kunna infinna sig i rättan tid. De år 1820 använda medlet, då man lät välja de i Spanien vistande kolonisterna, under presumtif fullmakt af deras landsmän i kolonierna, berodde på en fiktion, hvilken torde vara för mycket farlig, vid fråga om en ny grundlags upprättande; det vore kanhända således bäst att ej begagna det, utan söka komplettera Cortes-ledamöternas antal på annat sätt (nemligen g-nom en deputerads utnämnande af 50,000 menniskor, i stället för 70,000). En annan afvikelse från förfarandet år 1820 var rörande de deputerades arfvoden. Konstitutionen föreskrifver, att Cortes den ena sessionen bestämma deras belopp för den följande. År 1820 hade man på höft antagit en bestämd summa för första sessionen; men nu,.då d2 förra Cortes utan arfvode förrättat sina fumktioner, torde det vara bäst att låta det tills vidare dervid bero, till dess den nya församlingen fått besluta derom. Ministrarne ingå derefter i en expos af de ärender, som åligga nästa Cortes, och hvilka hufvudsakhgen äro en granskning af 1812 års konstitution. Det är tydligt, att modifikationer deri behöfvas, och dess föreskrift, att en revision deraf ej får ske, förrän konstitutionen egt bestånd i 8 år, torde svårligen böra verka något hinder, enär å ena sidan en mängd då alldele3 oerhörda tilldragelser inträffat, och å den andra 24 år verkligen förflutit, sedan konstitutionen först antogs. Som emellertid de :nästa Cortes tillkommer att antaga en ny författning, så torde några ändringar i deras fullmakter och i eds-formuläret vara nödvändiga. Slutligen anmärka ministrarne, att nästa Cortes-församling hvarken kan kallas lagtima eller urtima, utan vore, olik alla andra, en konstituerande national-församling. Programmet är dateradt d. 21 Augusti och underskrifvet af de sex ministrarne. : Samma dag är Cortes-kallelsen utfärdad, i enlighet med ofyannämnde program. Den består af 20 artiklar och innehåller hufvudsakligen, att halföns och de nära liggande öarnes provinser välja en deputerad på hvarje 50,000 menniskor, att de, som voro deputerade vid 1822 och 1823 års Cortes, äfven nu kunna blifva det, o. s. Vv. Drottningens proklamation till Spanska folket är af den 22, men hvilken vi, i anseende till dess längd, ej hinna meddela förr än i morgon. Tvänne andra ganska vigtiga åtgärder af ministeren och som visa den riktning, hvari hon ärnar gå till väga, är: tryckfrihetens återställande enligt Cortess dekret af den 22 Oktober 1820 (hvarigenom alla Spaniorer erhålla rättigtighet att offentliggöra sina tankar, endast med undantag af sådana verk, som röra den Heliga Skrift och katolska religionens dogmer), samt de embetsmäns återinsättande i sina platser, som Isturitz förafskedade i massa, för det de röstat emot honom i Cortes I den half-officiella FEspannol förekommer en artikel, hvilken anses vara af den nya ministeren och innehålla dess trosbekännelse, hvilken vi äfvenledes i morgon skola meddela. En åtgärd, som, bland många andra, fullkomligt karakteriserar den nu mera upplösta regefingen, var, att den ärnade från Madrid förvisa Timess ganska väl underrättade korrespondent, men hvarifrån dess eget fall likväl hindrade henne. Några segernyheter hafva inlupit från krigstbeatern. Divisionen Soria af Central-armeen har vid Villarluengo slagit Carlisterna, som dervid förlorade 35000gevär, 500 hästar och en mängd ammunition. Den från Belgiska revolutionen bekanta Generalen van Halen har i Gamla Castilien äfvenledes slagit Carlisterne under Basilio. Dessutom har General Irribbarrens seger, som förra posten omtalade, fullkomligt bekräftat sig. Fångarnes antal var till och med större, än det först uppgifvits, och steg till 1014, hvilka för öfrigt nästan allesammans öfvergått i sina besegrares leder och tagit tjenst mot sina fordna kamrater. Det säges till och med, att den slagna korpsens Chef General Ituralde sjelf gifvit sig till fånga. Det vigtigaste, och som troligen kommer att gifva det egeniligaste slaget i saken, är nationens återväckta enthusiasm för frihetens sak. Den har redam derigenom gifvit sig tillkånna, att en mängd frivillige på åtskilliga ställen erbjudit sig att kämpa mot rebellerna. I Navarra skola till och med 12,000 sådane redan hafva gripit till vapen, anfallit 8 Carlistiska bataljoner och så fullständigt slagit