OO AR Ar nn (bindande omständigheter och liknelser ät en dertill finnas i detta mål till öfverflod) så har lagstiftaren, hvad man icke ens kan förmoda, förbisett det vigtiga stadgandet af någon lämplig bestraffning för den som till hälften bryter edsöre, ty det måste för hvilken som helst finnas i högsta måtto rättsvidrigt, att den, som i bråd skilnad, utan att ens tänka på föregångne händelser, råkar i vredesmod — en följd af tillfälligt gräl, — tillfoga sin nästa en blånad eller två, skulle straffas lika hårdt som den, hvilken med bjertat fullt af flerårigt inrotadt agg, söker tillfälle att få hämnas och våld i denna sinnesstämning utöfvar — eller alldeles så, som Herr Grefve Löwen i omtvistade fall uppenbarligen handlat, i det han, som icke gittat uppgifva beskaffenheten af de förolämpningar mot Corpsen, Grefven och den ännu sullatigande Grefve Hamilton, man tillvitat mig — mindre ådagalägga att jag förfördelat någon enda af heJa OfficersCorpsen, likväl affordrat mig afbön inför en större folksamling såsom upprättelse åt en frånvarande person, och dermed påtagligen åsyftat att erhålla, icke hvad han visste vara en omöjlighet att få, eller den äskade oskäga afbönen, utan blott tillfälle att få begagna mitt väntade nekande såsom svepskäl för egentliga afsigten med uppmaningen, den, att tillfredsställa den länge närda hämdelusten genom våld. j I ( ( Det är med afseende på dessa, genom Herr : t ; j ÅA ÅA -— -— VV LE ÄR än Grefve Löwens eget erkännande, afhörde vittnens utsago och förekomne omständigheter vits: ordade förhållanden, som jag med stöd af stadgandet i högstberörde Kongl. Bref, icke kanji undgå att anse Herr Grefven hafva i den mot mig öfvade våldsgerning edsöre brutit, och jag bör ej föreställa mig att den högt upplysta domaremakt, hvars pröfoing målet nu underställes, skall med ogillande af mitt härigenom förnyade yrkande om Herr Grefve S. R. Löwens fallande till ansvar såsom edsörebrytare, gifva en allt för uppenbar dementi åt de lagstadganden, jag till stöd derför åberopat. Att nödvändigheten påkallar Herr Grefvens tillrättavisande genom allvarligare straff än några lumpna Riksdalers böter, visar sig väl temligen tydligt af det försvar han i målet skriftligen afgifvit, i en ton, såsom föraktade den erfarme, och så ofta för våldsgerningar bötfällde slagskämpen all påföljd utaf hans otyglade lynne, blott för att ådagalägga, det feghet icke är hufvuddraget i hans karakter — men här gifvas ännu wvigtigare skäl för vidtagandet af allvarsamma medel mot våldet, och jag bör ej underlåta att i korhet äfven antyda dessa. Det är nemligen, åtminstone här i orten, nästan allmänt kändt, att SekundChefen för LifRegementets HusarCorps, Herr Ofversten m. m. Baron Fr. von Essen, redan efter det han inträdt i mannaåldern och beträdt embetsmannabanan, icke varit särdeles nogräknad vid utdelandet af en och annan örfil, äfven då föremålet för utbrottet bordt anses skyddadt mot förolämpningen af — Duellsplacatet. — Det är icke heller mindre allmänt kändt, att samma Herr Öfverste, just i denna rättegång emellan mig och hans underordnade, ådagalagt så mycken liknöjdhet för de tilltalades tillrättavisning i behörig tid, att han derigenom ådragit sig en välförtjent erinran från högre ort — och det bör ej förblifva okändt för domare och allmänhet, att Herr Öfversten, i underlåtenheten att hålla sina subaiterner inom anständighetens och ordningens gränser, hyllat den egna åsigt han för icke länge sedan, med dragen sabel, i närvaro af flere hans underordnade officerare och en ännu mera underordnad tjensteman af civilstaten m. fl., offentliggjort, den neml.: att lag och författaingar här å orten funnos, om ej helt och hållet redan slutne inom, åtminstone underordnade den blottade klingan. i Om vid sådana kända förhållanden, man i denna ort befarar uppträden af ännu grofre art än det ifrågaställde, då de tilltalades försvar för deras åtgärd uppenbarar en alltför nära frändskap med Chefens ofvannämnde åsigt, så må man derpå ieke undra — och ännu mindre illa anse, att den allmänna rösten lika med mig påkallar sträng tillämpning af lag och författningar vid bestämmelsen af de tilltalades straff, så. som måhända det enda möjliga medlet att återupprätta lagens, på ett så eftertänkligt sätt nedsatta, anseende. För det andra: Har Herr Ryttmästaren C. CRC Wedtfeldt aonarma stt tilloörande vid åtalade