AA AP a bestämde till och med genom en särskild akt,jlt den framtida thronföljden. En spansk författare yttrar sig härom: Då successions-kriget var slutadt, utmärkte Filip V sitt upträde på thronen genom en handling af despotism, som ingen föregående regent vågat; det var en rubbning af grundlagarna rörande arfsrätten till thronen, genom utfärdandet af en ny lag derom, hvari han , utan att göra något afseende på nationcus vilja, uttryckt genom dess Cortes, gjorde arfsrätten helt och hållit agnatisk. Statsrådet, vunnet af Drottningen till förmån för den nya lagen, föreställde Ko-1 nungen nödvändigheten att förelägga den till det stora rådets afgörande. Här väckte frågan starka debatter , och de flesta af rådet vägrade, att förändra rikets gamla lagar i detta hänseende. Presidenten Ranquillo gjordi synnerhet det aktningsvärdaste motstånd och föll deröre i Konungeus onåd , som genom en förvisning vedergällde hans mod och patriotism, Genom sitt utlåtande förklararade slutligen rådet, att det vore nödigt, för att gifva den nya lagen mera gällande kraft , att inhemta nationens tanka, uttryckt geaom dess Cortes. Man kunde då ieke undgå detta steg, i anseende till omständigheternas vigt; men Cortes höllos likväl icke i laglig form ; man utfärdade ingen offentlig kallelse, och inga deputerade vaides af municipsliteterna. Man nöjde sig med ait underrätta kommunerna, det de hade skickat tillräckliga fullmakter till de deputerade, som då befunno sig i Madrid, och af hvilka man kunde vänta en slafvisk undergifveuhet för styrelsens wija. De deputerade afgåfvo också sjelfva verket en anhållan till konungen, att han måtte utfårda ett nytt reglemente för den successionsordning, som framdeles borde iakttagas i riket, och afskaffa de deremot stridande bruken och författningarna. I anledning häraf utfärdade konungen följande förklaring : Jag vill och befaller, att med successionen hädanefter skall tillgå i den form, som den nya lagen föreskrifver, och att besagde lag må anses som grundlag i dessa riken, och alla dem nu och framdeles uuderlydande provinser, utan hinder af Partidas-lagen , och alla andra lagar, statuter, sedvanor och föreskrifter af konungarne mina företrädare, och upphäfver jag härmedelst allt det, som kan strida mot närvarande lag, ty sådan är min vilja. Ifrån Filip V:s anträde till regeringen förblef Spanien ander ett helt århundrade i ett tillstånd af domning och obetydlighet, hvars orsaker det föregående tillräckligt ådagalägger. Märkeligt är likväl, att, ehuru Spanien eller rättare dess hof var igenom fämiljförbindelser så nära fåstadt vid Frankrike, blef dess kabinett likval ett af de första, som erkände Franska republiken och underhandlade med henne. Fråa denna tid voro båda staterna förenade genom ett vänskapsoch allians-förhållande, som ingenting syntes kunaa rubba, till dess tvistigheterna inom dea Kongl. familjen gåfvo Napoleon en förevåndning att skilja hela denna familj från thronen och derpå intränga sin egen. Till följe af en rättvis vedergällning undergräfde han likväl derigenom hela sit välde, och den källa till ny makt, han trodda sig hafva funnit i Spanien, blef tvertom en källa till olyckor och förderf för honom och hans Slägt. Ifrån denna epok äro Spaniens öden så tillräckligt kända, att någon framställning deraf icke behöfves. Man vet, hvilket ädelt motsiånd dess folk gjorde mot verldseröfrarens vapen, huru Fe:dinand vid: sin återkomst belönade dess mod och uppoffringar, huru Kan, sex år-senare, vikande för nödvändigheten, antog konstitutionen, som hen år 1814 afskaffat, och tre år derefter, stödd å Franska vapnen, åter afskedade henne, samt förföljde, fängslade, afrättade och landsförviste dem, hvilka han kort förut förklarat för sina bästa vänner och högst förtjente om fåderneslandet. Man finner emedlertid af denaa ofverblick af Spaniens historia, att hvad Cortes i Cadiz 1812, hvad Spanska folket gjorde 1820, och hvad det gör i denna stund, icke är införandet af någon nyhet, en härmning af tidens förändringsbegär, en ingifvelse af den föregifna stora: propagandan, utan ett återupplifvande af sin forntid, ett reklamerande af sina urgamla rättigheter, och ett förjagande af despotism och godtycke, hvilka äro de enda och egentliga innovationer i Då TR PES JT Ve DA kr