AA AP a
bestämde till och med genom en särskild akt,jlt
den framtida thronföljden. En spansk författa-
re yttrar sig härom:
Då successions-kriget var slutadt, utmärkte
Filip V sitt upträde på thronen genom en hand-
ling af despotism, som ingen föregående regent
vågat; det var en rubbning af grundlagarna rö-
rande arfsrätten till thronen, genom utfärdandet
af en ny lag derom, hvari han , utan att göra
något afseende på nationcus vilja, uttryckt ge-
nom dess Cortes, gjorde arfsrätten helt och hål-
lit agnatisk. Statsrådet, vunnet af Drottningen
till förmån för den nya lagen, föreställde Ko-1
nungen nödvändigheten att förelägga den till det
stora rådets afgörande.
Här väckte frågan starka debatter , och de
flesta af rådet vägrade, att förändra rikets gam-
la lagar i detta hänseende. Presidenten Ranquil-
lo gjord- i synnerhet det aktningsvärdaste mot-
stånd och föll deröre i Konungeus onåd , som
genom en förvisning vedergällde hans mod och
patriotism, Genom sitt utlåtande förklararade
slutligen rådet, att det vore nödigt, för att gif-
va den nya lagen mera gällande kraft , att in-
hemta nationens tanka, uttryckt geaom dess
Cortes.
Man kunde då ieke undgå detta steg, i an-
seende till omständigheternas vigt; men Cortes
höllos likväl icke i laglig form ; man utfärdade
ingen offentlig kallelse, och inga deputerade
vaides af municipsliteterna. Man nöjde sig med
ait underrätta kommunerna, det de hade skic-
kat tillräckliga fullmakter till de deputerade, som
då befunno sig i Madrid, och af hvilka man
kunde vänta en slafvisk undergifveuhet för sty-
relsens wija.
De deputerade afgåfvo också sjelfva verket
en anhållan till konungen, att han måtte ut-
fårda ett nytt reglemente för den successions-
ordning, som framdeles borde iakttagas i riket,
och afskaffa de deremot stridande bruken och
författningarna. I anledning häraf utfärdade
konungen följande förklaring :
Jag vill och befaller, att med successionen
hädanefter skall tillgå i den form, som den
nya lagen föreskrifver, och att besagde lag må
anses som grundlag i dessa riken, och alla dem
nu och framdeles uuderlydande provinser, u-
tan hinder af Partidas-lagen , och alla andra
lagar, statuter, sedvanor och föreskrifter af
konungarne mina företrädare, och upphäfver
jag härmedelst allt det, som kan strida mot
närvarande lag, ty sådan är min vilja.
Ifrån Filip V:s anträde till regeringen för-
blef Spanien ander ett helt århundrade i ett
tillstånd af domning och obetydlighet, hvars
orsaker det föregående tillräckligt ådagalägger.
Märkeligt är likväl, att, ehuru Spanien eller rät-
tare dess hof var igenom fämiljförbindelser så nä-
ra fåstadt vid Frankrike, blef dess kabinett likval
ett af de första, som erkände Franska republiken
och underhandlade med henne. Fråa denna
tid voro båda staterna förenade genom ett vän-
skaps- och allians-förhållande, som ingenting
syntes kunaa rubba, till dess tvistigheterna in-
om dea Kongl. familjen gåfvo Napoleon en fö-
revåndning att skilja hela denna familj från
thronen och derpå intränga sin egen. Till
följe af en rättvis vedergällning undergräfde
han likväl derigenom hela sit välde, och den
källa till ny makt, han trodda sig hafva funnit
i Spanien, blef tvertom en källa till olyckor
och förderf för honom och hans Slägt.
Ifrån denna epok äro Spaniens öden så tillräck-
ligt kända, att någon framställning deraf icke
behöfves. Man vet, hvilket ädelt motsiånd dess
folk gjorde mot verldseröfrarens vapen, huru Fe:-
dinand vid: sin återkomst belönade dess mod och
uppoffringar, huru Kan, sex år-senare, vikande
för nödvändigheten, antog konstitutionen, som
hen år 1814 afskaffat, och tre år derefter, stödd
å Franska vapnen, åter afskedade henne, samt
förföljde, fängslade, afrättade och landsförviste
dem, hvilka han kort förut förklarat för sina
bästa vänner och högst förtjente om fåderneslan-
det. Man finner emedlertid af denaa ofverblick
af Spaniens historia, att hvad Cortes i Cadiz
1812, hvad Spanska folket gjorde 1820, och
hvad det gör i denna stund, icke är införandet af
någon nyhet, en härmning af tidens förändrings-
begär, en ingifvelse af den föregifna stora: pro-
pagandan, utan ett återupplifvande af sin forn-
tid, ett reklamerande af sina urgamla rättigheter,
och ett förjagande af despotism och godtycke,
hvilka äro de enda och egentliga innovationer i
Då TR PES JT Ve
- DA kr -