dästomgen med skonsamhet; ty en storm blir
vanligen afslagen med alla krafter, och Dina
planer äro för evigt strandade. Uthungra hennes
hjerta, så gifver det sig på nåd och onåd. Men
var framför allt artig och galant, om Du vill
vinna en Wienska; ty efter dessa egenskaper
:söker hon ofta lange förgäfves. Hon gifver of-
ta hela månaden eld med sitt hjertas artilleri,
än på en karl, än på en annan; men denna
eld släckes nästan lika ofta af likgiltighet eller
råhet ; den öma qvinligheten drar sig antingen
förnärmad tillbaka, och utropar, om än oger-
na, silt noli me trangere, eller blifver hon sjelf
rå under råa händer.
Hvem är det väl, som har en ädel åsigt af
qvinnan och icke blir förskräckt, när han
ser de unga karlarne i Wien i sälskap med flic-
kor aller fruar? Hvilken kan icke förfåras, när
han hör samtal, hvari blott de entydigaste tve-
tydigheter utbreda munterhet och löje, hvem har
det icke gått djupt till sinnes, när han hört
ett fruntimmer uttala ord, som förgifta heanes
rosenläppar och det finare behaget af hennes
skönhet? Jag älskar Wienskorna, men justdet-
ta föranleder mig, att angripa dem hårdt ifrån
den sidan. Jag är ingen pedeant, mea hysar
likväl den tankan, att en viss poesi måste ega
rum i umgänget mellan de båda könen, om ic-
ke de ädlaste känslor skola qvåfvas, qvinnaorna
blifva Hetårer och menniskan förvandlas till djur.
Qvinnan är vek och varm och antager hvad
form som helst; under en ädel mans kär!ek
öppna sig hennes holigaste och skönaste kän-
slor, och hela hennes gudanatur uppenbarar sig
då; ander råa händer blifver hon ett gement
väsende, som filosofer och satirister med rätta
förakta. Verlden skall blifva ännu låsgt sköna-
re, så snart vi läre oss att på ett riktigt sätt
uppfatta, och med detsamma förädla qvinnan
Forotiden öfversåg helt och hållet hennes inre
skönhet, och gjorde henne till slafvinna; medel-
tiden med sin romantik var halfgalen och gjor-
de äfven qvinnan sådan, och den nya tiden
som reformerar allt, går måhända för långt med
sin emancipation. Den som vill frånröfra qvin-
nan hennes herrligaste prydnad och göra ett
fruktträd af hvarje blomma, den förkastar sjelf-
va äktenskapet och vill älska öfveralli!
Det är visst smärtande att se hvarje smäktan-
de blondin, med den öfvertygelsen att aldrig vå-
ga kyssa henne, för detjag vet mig fänglad hela
hfvet igenom . vid min brunetta engel. Men
denna verlden är, man må taga dan hur man
vill, nu en gång icke fullkomlig, och Jtillintet-
gören med äkienskapets upphäfvande mycken
skönhet och dygd. Alsken blott en gång sant
och innerhgt; kannen eder sälla och lyckliga
genom egandet af en flicka, hos hvilken hvarje
fiber endast lefver för er; och detta är en känsla,
med hvilken intet annat kan jemföras.
Jag blir helt varm när jag tänker på, huru
älskvårda Wienmskorna skuile blifva, om de från
ungdomen behandlades med grannlagenhet och
aktning, om deras qvinlighets poesi icke för-
stördes af råa tungor. Deras tillgifvenbet skul-
le erhålla ännu mera behag, deras mnaturlighet
blifva lifligare, deras älskande lynne ännu ljuf-
vare; deras själar skulle andas friare 1 den rena
och milda luften; de skulle blifva änglar på jor-
den, hvilka mången till och med torde finna sö-
tare och mindre enformiga än de himmelska.
Wienskorma äro icke så husliga som Engel-
skorna, ty de hafva mera lefnadslust. De äro
icke så bildade som damerna i Paris och Ber-
lin; men icke heller så ofverbildade. De älska
männerna, naturen och sina barn; men veten-
skapen är dem för kall, för käaslolös. Apollo
anstår dem väl när de icke hafva någon annan
kavaljer; men Minerva är ett fruptimmer och!
inger dem intet intresse. De öfverkloka Nord-
tyska damerna göra sig lika ofta löjliga i karl-
sällskap, som Wienskorna behaga; och hellre
än dessa tala om filosofi och lärdom, låta del
trycka hundrade kyssar på sina varma läppar.
De äro icke heller exalterade för forntidens sto-
ra män, och råka icke 1 lärda hänryekningar,
när de höra talas om Herodot, Homer, Euri-
pides eller till och med sjelfva Plato; hvad
skulle de göra med alla dessa Herrar, som län-:
gesedan äro förvandlade till stoft! För dem är
Alexander lika likgiltig som Cesar, Hannibal
som Napoleon, Fredrik den Store som en Preus-
sisk Löjtnant på 14 år. Desse män hafva al-
la blifvit store i krig, och krig hata Wienskor-
na öfver allting för det så oändligt många kar-
lar stupat deri. Stael, Rahel och Bellina
. T1 I 2 RR AA AAA