Man önskade att vederbörande för sin eger skull behagade, rörande dessa frågor, begära et svar af de församlingar, som haft eller hafva er önskan att framföra i detta hänseende, så kunde de erhålla tillräckliga upplysningar. Elle är det ej ett kringgående af författningar, rättigheter och intressen , som närmast röra medborgare , att låta Consistorier uppsåtta förslag, och sedan affärda altsammans på det sättet, at alla dessa förbigås, och en främmande persor blir utnämnd, 1 synnerhet när fråga är om de förmånligare pastorater? Öm man tror att stif tens presterskap och församlingarne ej äro yt terst känslige för detta sätt att behandla sakerva, så känner man tänkesättet i landet ganska litet. Konungamaktens vänner svara — vi veta det mycket väl: — det är Konungens rätt alt nämna hvem han behsgar. Presterskapet och församlingarne svara tillbaka: men vi hafva också några rättigheter. Vi hafva åtminstone några önskningar, dem det ligger oss nära om hjertat att ej se lemnade utan all uppmärksamhet — och en klok och välviljand2 regering går 1 det längsta folkets önskningar till mötes. Det är också vår innerhga öfvertygelse, att en vis Konung icke gör annat än rätt, så långt han blir upplyst om lagens fordringar. Hans känsla och intresse bjuder honom lika mycket som hans pligt, att befordra rätt och rättvisa. Det är icke heller för att hålla föreläsningai häröfver som vi gjort dessa snmärkningar, men det är för att såga ett ord i förtroende till dem, som, med eller utan rättighet, lägga sig i presterliga befordringar, som vi fattat pennan.