Kp EE nn An -
de emot statsformen , att detsamma i sina följ-lz
der: oundvikligen råker i- motsägelse dermed,
hvarföre upplösningen måste anses såsom ögon-
skenligen skadlig för riket. A:t beslutet att upplösa
Storthinget, på sätt nu skett, stod i strid mot grund-
lagetis ända, sökte aktor att bevisa deraf, att grund-
lagen nedlagt de vigtigaste till statsbestyret höran-
de funktioner i Storthingets händer, i förening.
dermed, att de i 80 S. bestämda 3:ne minader
äro för knappt tilltegna; och påståendet, att
beslatet stridde mot statsformen, grundade hau
derpå, att Stortinget i följd af grundlagens 75
S. äger att bestämma statens inkomster och ut-
gifter, hvilka dock blott gälla till den 1 Juli
det år ett nytt Storting är samladt, såvida icke
Stortinget uttryckligen förnyar budgetea. Att
nu, vid Stortingets upplösning, endast tullen
var reglerad, kan medföra den verkan, att re-
geringen fortfar att utkräfva de skatter och ut-
gifter, som voro påbjudna, men upphörde med
den 1 Juli detta år; i hvilket fall ingrepp sker.
i ett Stortinget tillkommande prerogatif. Väljes!.
åter det motsatta sättet att gå tillväga, nemligen
att icke utkräfva skatter och afgifter, så upp-!
kominer derigenom en betydlig statsbrist — be-.
slutet blifver således ögonskenligen skadligt förj!
riket. Man säger väl att detta tillstånd blott är!
iatermistiskt, intill nästa utomordentliga Storthing, !
men derigenom bevises ej att ett sådant tillstånd
icke äger rum, och det är lika abnormt och .
stridande mot grändlagen, så länge det varar. :
Vidare har man invändt, att det är Storthingets
egen skuld att det ej haft budgeten och skattereg- :
leringen färdiga till den 1 Juli; men det låter
sig icke gora att företaga den egentliga budgeten
till slutlig behandling, förrän mångfalldiga saker,
som stå i förbindelse med densamma, blifvit!
utredda i komitgerne och bragta till slut. De
Kongl. propositioner öch meddelanden till sista!
Storthinget utgjorde inalles 61, och af dem sto-
do 16 i oskiljaktigt sammanhang med budgeten
och skatteväsendet, och måste således först va-
ra afgjorda, innan budgeten kunde voteras. Man
kunde icke neka att hos Stortinget och den
komite, som haft de sistnämnde Kongl. propo-
sitionerna under behandling, en mindre vaulig
arbetsamhet visat sig, och man kunde således
icke påstå, att man, liksom med afsigt, upp-
sköt budgetens utfärdande, för att tilltvinga sig
prolongation. Ännu den 26 Maj kommo tven-
ne propositioner från regermgen rörande budge-
ten, ja, till och med ännu senare, en den 23
Juni daterad proposition om eftergift af några
enskiltas skuld till statskassan. I afseende på
militärbadgeten hade Stortinget visserligen fö-
retågit en noggrann och detaljerad granskning
af alla dess särskilta delar; men regeringen ha-
de sjelf gifvit anledning dertill, derigenom att den
tillställt Storthinget planer och beräkningar i den
yttersta detalj. Militär-komiten upptäckte också
straxt i början en bespard behållning på anslaget för
armän af 111,410 Sp. 41 s., hvaraf 98;874 Sp.
voro disponibla, utan att hvarken finans-departe-
mentet hade någon kunskap om tillvaron af en så-
dän besparing, ej heller statsrevisionen derom gjort
anmälan ; — deita måste föranleda till detalje-
rad granskning. — Det finnes många mellan-
stunder mellan behandlingen af de vigtigaste
ämnena vid ett Stortbing, under hvilka de min-
dre vigtiga kunna och böra. ändamålsenligt be-
handlas. Men om också Storthinget förtjente
tillrättavisning (hvaremot aktor högtidligt pro-
testerade), så förtjente folket dock icke en så-
dan, och derpå gick likväl alltsammans ut. De
Kongl. beslutet kunde möjligen i ett eller anna
hänseende hafva några gagneliga följder; mer
dess värde kunde icke bedömas efter sådan:
möjliga verkningar , och det skadliga deraf va
-uppenobart och föll i ögonen. Statsråden Fa-
;sting och Holst hafva fästat uppmärksamheter
på, att Hans Mej:t funnit sig vid hvad som ej kar
vara annorlunda, neml. att Storthinget uppskju-
tit budgeten och skatteväsendet till slutet af des:
sammanvaro ; och Storthinget kunde icke hel-
ler försvara, om det uteslutande använde tider
för särskildta delar af den Storthinget föreskrif-
fn mem AG
me dk de - JA
4 mA KK LS AK RR KK
) Nämnde är af följande lydelse:
Storthinget förblifver samladt sålänge de
finner nodigt, dock icke öfver trenne måna-
der, utan Kovungens tillåtelse.
När. det, efter. att hafva slutat sina förhand-
lingar, eller sedan det varit samladt den be-
stämda tiden,- upplöses af Kohungen; medde-
lar Han tillika: sin resolution på de icke re:
