Man önskade att vederbörande för sin eger
skull behagade, rörande dessa frågor, begära et
svar af de församlingar, som haft eller hafva er
önskan att framföra i detta hänseende, så kun-
de de erhålla tillräckliga upplysningar. Elle
är det ej ett kringgående af författningar, rät-
tigheter och intressen , som närmast röra med-
borgare , att låta Consistorier uppsåtta förslag,
och sedan affärda altsammans på det sättet, at
alla dessa förbigås, och en främmande persor
blir utnämnd, 1 synnerhet när fråga är om de
förmånligare pastorater? Öm man tror att stif
tens presterskap och församlingarne ej äro yt
terst känslige för detta sätt att behandla saker-
va, så känner man tänkesättet i landet ganska
litet. Konungamaktens vänner svara — vi ve-
ta det mycket väl: — det är Konungens rätt
alt nämna hvem han behsgar. Presterskapet
och församlingarne svara tillbaka: men vi hafva
också några rättigheter. Vi hafva åtminstone
några önskningar, dem det ligger oss nära om
hjertat att ej se lemnade utan all uppmärksam-
het — och en klok och välviljand2 regering
går 1 det längsta folkets önskningar till mötes.
Det är också vår innerhga öfvertygelse, att en
vis Konung icke gör annat än rätt, så långt han
blir upplyst om lagens fordringar. Hans kän-
sla och intresse bjuder honom lika mycket som
hans pligt, att befordra rätt och rättvisa.
Det är icke heller för att hålla föreläsningai
häröfver som vi gjort dessa snmärkningar, men
det är för att såga ett ord i förtroende till dem,
som, med eller utan rättighet, lägga sig i pre-
sterliga befordringar, som vi fattat pennan.