na verksamhet. Om man genomgår de Kongl kommunikationerne rörande prolongation fö Storthinuget, allt ifrån 1815 till 1833, så skal man finna, ett de i allmänhet innehålla erkännande deraf, att göromålen icke kunn: medhinnas på de af grundlagen bestämd: 3:ne månader. Statsministern kunde dock alla fall, på sätt Statsråderne Fasting och Hol gjort, hafva rådt att en viss tid måtte blifvi Storthinget förelagd, inom hvilken budgeten och lagen om skatterne borde hefva varit utfärdade Statsministerns förhållande har föranledt at Storthinget och Konungen blifvit ställda i 1 opposition , som ej kan annat än vara skadlig; beslutet om Storthingets upplösning va förenadt med stora pekuniära förluster för de allmänna, och stora uppoffringar för Storthingets medlemmar, då ett utomordentligt Storthing skall sammankallas. Nu öfvergick aktor till bestämmande af det ansvar , som i hans tanka borde drabba Herr Statsministern. Med åberopande af serskilda SS i ansvarighetslagen och grundlagen yrkade han: 1) Ått Statsminister m. m. Löwenskjold måtte dömas sitt embete förlustig. 2) Åläggas att ersätta statskassan, antingen efter riksrättens eget skön eller efter opartiska mäns utslag, den summa, som kan antagas hafva blifvit förspild genom Storthingets olampliga upplösning den 8 sistl. Juli, samt att hålla representanterne skadeslösa för deras resekostnader till och ifrån det utomordentliga Stortbing, som i anledning deraf måst sammankallas, och slutligen 3) Tillförbindas att betala rättegångskostnaderne. Vi skola i morgon likaledes upptaga det hufvudsakliga, som från svarande sidan anfördes mot aktors påstående.