na verksamhet. Om man genomgår de Kongl
kommunikationerne rörande prolongation fö
Storthinuget, allt ifrån 1815 till 1833, så skal
man finna, ett de i allmänhet innehålla er-
kännande deraf, att göromålen icke kunn:
medhinnas på de af grundlagen bestämd:
3:ne månader. Statsministern kunde dock
alla fall, på sätt Statsråderne Fasting och Hol
gjort, hafva rådt att en viss tid måtte blifvi
Storthinget förelagd, inom hvilken budgeten och
lagen om skatterne borde hefva varit utfärdade
Statsministerns förhållande har föranledt at
Storthinget och Konungen blifvit ställda i 1
opposition , som ej kan annat än vara skad-
lig; beslutet om Storthingets upplösning va
förenadt med stora pekuniära förluster för de
allmänna, och stora uppoffringar för Storthin-
gets medlemmar, då ett utomordentligt Storthing
skall sammankallas.
Nu öfvergick aktor till bestämmande af det
ansvar , som i hans tanka borde drabba Herr
Statsministern. Med åberopande af serskilda
SS i ansvarighetslagen och grundlagen yrkade
han: 1) Ått Statsminister m. m. Löwenskjold
måtte dömas sitt embete förlustig. 2) Åläggas
att ersätta statskassan, antingen efter riksrättens
eget skön eller efter opartiska mäns utslag, den
summa, som kan antagas hafva blifvit förspild
genom Storthingets olampliga upplösning den
8 sistl. Juli, samt att hålla representanterne ska-
deslösa för deras resekostnader till och i-
från det utomordentliga Stortbing, som i an-
ledning deraf måst sammankallas, och slutligen
3) Tillförbindas att betala rättegångskostnader-
ne.
Vi skola i morgon likaledes upptaga det huf-
vudsakliga, som från svarande sidan anfördes
mot aktors påstående.