Kp EE nn An de emot statsformen , att detsamma i sina följ-lz der: oundvikligen råker imotsägelse dermed, hvarföre upplösningen måste anses såsom ögonskenligen skadlig för riket. A:t beslutet att upplösa Storthinget, på sätt nu skett, stod i strid mot grundlagetis ända, sökte aktor att bevisa deraf, att grundlagen nedlagt de vigtigaste till statsbestyret hörande funktioner i Storthingets händer, i förening. dermed, att de i 80 S. bestämda 3:ne minader äro för knappt tilltegna; och påståendet, att beslatet stridde mot statsformen, grundade hau derpå, att Stortinget i följd af grundlagens 75 S. äger att bestämma statens inkomster och utgifter, hvilka dock blott gälla till den 1 Juli det år ett nytt Storting är samladt, såvida icke Stortinget uttryckligen förnyar budgetea. Att nu, vid Stortingets upplösning, endast tullen var reglerad, kan medföra den verkan, att regeringen fortfar att utkräfva de skatter och utgifter, som voro påbjudna, men upphörde med den 1 Juli detta år; i hvilket fall ingrepp sker. i ett Stortinget tillkommande prerogatif. Väljes!. åter det motsatta sättet att gå tillväga, nemligen att icke utkräfva skatter och afgifter, så upp-! kominer derigenom en betydlig statsbrist — be-. slutet blifver således ögonskenligen skadligt förj! riket. Man säger väl att detta tillstånd blott är! iatermistiskt, intill nästa utomordentliga Storthing, ! men derigenom bevises ej att ett sådant tillstånd icke äger rum, och det är lika abnormt och . stridande mot grändlagen, så länge det varar. : Vidare har man invändt, att det är Storthingets egen skuld att det ej haft budgeten och skattereg: leringen färdiga till den 1 Juli; men det låter sig icke gora att företaga den egentliga budgeten till slutlig behandling, förrän mångfalldiga saker, som stå i förbindelse med densamma, blifvit! utredda i komitgerne och bragta till slut. De Kongl. propositioner öch meddelanden till sista! Storthinget utgjorde inalles 61, och af dem stodo 16 i oskiljaktigt sammanhang med budgeten och skatteväsendet, och måste således först vara afgjorda, innan budgeten kunde voteras. Man kunde icke neka att hos Stortinget och den komite, som haft de sistnämnde Kongl. propositionerna under behandling, en mindre vaulig arbetsamhet visat sig, och man kunde således icke påstå, att man, liksom med afsigt, uppsköt budgetens utfärdande, för att tilltvinga sig prolongation. Ännu den 26 Maj kommo tvenne propositioner från regermgen rörande budgeten, ja, till och med ännu senare, en den 23 Juni daterad proposition om eftergift af några enskiltas skuld till statskassan. I afseende på militärbadgeten hade Stortinget visserligen företågit en noggrann och detaljerad granskning af alla dess särskilta delar; men regeringen hade sjelf gifvit anledning dertill, derigenom att den tillställt Storthinget planer och beräkningar i den yttersta detalj. Militär-komiten upptäckte också straxt i början en bespard behållning på anslaget för armän af 111,410 Sp. 41 s., hvaraf 98;874 Sp. voro disponibla, utan att hvarken finans-departementet hade någon kunskap om tillvaron af en sådän besparing, ej heller statsrevisionen derom gjort anmälan ; — deita måste föranleda till detaljerad granskning. — Det finnes många mellanstunder mellan behandlingen af de vigtigaste ämnena vid ett Stortbing, under hvilka de mindre vigtiga kunna och böra. ändamålsenligt behandlas. Men om också Storthinget förtjente tillrättavisning (hvaremot aktor högtidligt protesterade), så förtjente folket dock icke en sådan, och derpå gick likväl alltsammans ut. De Kongl. beslutet kunde möjligen i ett eller anna hänseende hafva några gagneliga följder; mer dess värde kunde icke bedömas efter sådan: möjliga verkningar , och det skadliga deraf va -uppenobart och föll i ögonen. Statsråden Fa;sting och Holst hafva fästat uppmärksamheter på, att Hans Mej:t funnit sig vid hvad som ej kar vara annorlunda, neml. att Storthinget uppskjutit budgeten och skatteväsendet till slutet af des: sammanvaro ; och Storthinget kunde icke heller försvara, om det uteslutande använde tider för särskildta delar af den Storthinget föreskriffn mem AG me dk de JA 4 mA KK LS AK RR KK ) Nämnde är af följande lydelse: Storthinget förblifver samladt sålänge de finner nodigt, dock icke öfver trenne månader, utan Kovungens tillåtelse. När. det, efter. att hafva slutat sina förhandlingar, eller sedan det varit samladt den bestämda tiden,upplöses af Kohungen; meddelar Han tillika: sin resolution på de icke re: