RE nn SR sa nn a hvilka ej hafva någon grund i folkets historia, som gifvit oss en ökad anledning att i detta ögonblick meddela en kort öfversigt af Spaniens politiska:historia, hufvudsakligen hemtad ifrån år 1823 utkomna uppsatser häröfver af 3ne franska författare: Dufau, Duvergier och Gaudet. Då man nemligen, om äfven blott ytligt, studerat Spaniens politiska öden, visar det sig snart, att de sednaste revolutionära tilldragelserna i detta land ingalunda äro följder endast af nyare tiders politiska läror, eller dess sednare samhällsinrätningar några förmätna och vådliga innovationer. 13je Spanska Cortes myndighet är lika så gammal som Konungarnes, och har ofta varit vidsträcktare; elementerna för dessa national-församlingar hafva alltid erbjudit lika nånga garantier åt folkens frihet som åt thronens bestånd, och den oinskränkta makten, som Furstarne af Österrikiska huset infört, har likväl aldrig kunnat förmå Spanska folket, att glömma sina fordna rättigheter, och den frihet det alltifrån sitt ursprung åtnjutit. Man kan ej bestrida, att de rättigheter, Spanska folket så nyligen åter erofrat, från sekler bekräftats detsamma genom en mängd akter, och alt de församlingar, som i början voro kända under namn af Concilier och sedermera under det af Cortes, tjena till mönster för de nuvarande Cortes. Det är omotsägligen bevisadt, att konungamakten var underordnad vissa vilkor och föreskrifter, och redan den helhge Isidorus säger: reges å recte agendo vocati sunt, tilläggande: derföre bibehålles konunganamnet genom att göra rätt, och förloras genom att icke göra det; och det var således ett ordspråk hos de gamle: du skall vara konung om du gör det rätta, men om du ej gör det,skall du ej eller vara det. Om för öfrigt: dessa titlars ålder bidrager att göra dem vördnadsvärda, så torde det mod, hvarmed Spaniorerne försvarat sin sjelfstähdighet mot hela Europas beherskare, och midt under den fruktansvärda striden åter tillägnat sig verkeligen nationella institutioner, gifva dem någan rätt, att skörda frukterne af sina bemödanden och sitt blod. Om man påminner sig, att Cortes återföddes i Europa vid samma tid, som Saragossas innevånare stupade till sista man under ruinerna af sina hns, så torde man dera f kunna sluta om denna institution verkeligen har, något värde i Spaniorernes ögon, och om det blir så lätt, att åter fråntaga dem den samma. De folk, som i den aflägsnaste forntid bebodde Spanien, äro oss föga kända, och ingifva ej något intresse; det är först under krigen emellan Rom och Carthago, som ett sådant uppkommer för Spanien, hvilket då redan beboddes af sjelfständiga stammar, styrda efier urgamla lagar och plagseder, och obekante med sjelfva namnet af konung eller furste. Spanien en gång kändt af Romarna, blef snart deras byte, och dess historia är från den tiden bloit ett allegat till den Romerska. Vid början af femte seklet öfversvämmades landet af Vandsaler, Suever oeh Alaner, samt ändtligen af Götherre, hvilkas anförare, klokare än deras föregår gare, röjde mindre begär att förhärja det eröfrade riket, än att der grundlägga varaktiga besittningar. De förra inkraktarne släppte likväl icke godvilligt sitt byte, och först år 587 lyckades det Leovigild, Göthernes Konung, att förena hela Spanien under sin styrelse, sedan han förstört Suevernes välde i Galicien och slagit Cantsbrerne, som nödgades draga sig undan till bergstrakien. Bisnd Leovigilds efterträdare är Vamba o,nekligen den märkvärdigaste. Kenungavardigheten var hos Götherne valbar, och då detta val föll på Vamba, vägrade ban att emottaga kronan, under åberopande af sin höga ålder och sin bräcklighet; men en af de förnäraste i församlingen satte sitt svärd på hans hals, ropande: thronen eller döden? Yemba antog nu det vilkor, som fralste bans lif, och kröntes med mycken högtidlighet i Toledos kyrka af erkebiskop: Quiricus. Han var den förste Göthiske komung, hvars val sålunda bekräftades af kyrkans magt; men det bör anmärkas, att kröningsceremonien icke sedermera bibehållits af Spanska konungarze. Sedan Vamba med sercr slutat eit krig mot Gascognarne och kufvat et uppror, som e2 af hans fäleheriar, hertig Paul cvstiftat, återvär de han triumfeiande till Toledo. Ungefärligen vid . : 1 cam ma sd 8 Oo äver Gihlraltaee