RE nn SR sa nn a
hvilka ej hafva någon grund i folkets historia,
som gifvit oss en ökad anledning att i detta
ögonblick meddela en kort öfversigt af Spaniens
politiska:historia, hufvudsakligen hemtad ifrån år
1823 utkomna uppsatser häröfver af 3ne fran-
ska författare: Dufau, Duvergier och Gaudet.
Då man nemligen, om äfven blott ytligt, stu-
derat Spaniens politiska öden, visar det sig
snart, att de sednaste revolutionära tilldragelserna
i detta land ingalunda äro följder endast af
nyare tiders politiska läror, eller dess sednare
samhällsinrätningar några förmätna och vådliga
innovationer. 13je Spanska Cortes myndighet är
lika så gammal som Konungarnes, och har ofta
varit vidsträcktare; elementerna för dessa na-
tional-församlingar hafva alltid erbjudit lika
nånga garantier åt folkens frihet som åt thro-
nens bestånd, och den oinskränkta makten, som
Furstarne af Österrikiska huset infört, har lik-
väl aldrig kunnat förmå Spanska folket, att
glömma sina fordna rättigheter, och den frihet
det alltifrån sitt ursprung åtnjutit.
Man kan ej bestrida, att de rättigheter, Span-
ska folket så nyligen åter erofrat, från sekler be-
kräftats detsamma genom en mängd akter, och
alt de församlingar, som i början voro kända un-
der namn af Concilier och sedermera under det
af Cortes, tjena till mönster för de nuvarande
Cortes. Det är omotsägligen bevisadt, att ko-
nungamakten var underordnad vissa vilkor och
föreskrifter, och redan den helhge Isidorus säger:
reges å recte agendo vocati sunt, tilläggande:
derföre bibehålles konunganamnet genom att
göra rätt, och förloras genom att icke göra det;
och det var således ett ordspråk hos de gamle:
du skall vara konung om du gör det rätta,
men om du ej gör det,skall du ej eller vara det.
Om för öfrigt: dessa titlars ålder bidrager att
göra dem vördnadsvärda, så torde det mod,
hvarmed Spaniorerne försvarat sin sjelfstähdighet
mot hela Europas beherskare, och midt under
den fruktansvärda striden åter tillägnat sig ver-
keligen nationella institutioner, gifva dem någan
rätt, att skörda frukterne af sina bemödanden
och sitt blod. Om man påminner sig, att
Cortes återföddes i Europa vid samma tid, som
Saragossas innevånare stupade till sista man un-
der ruinerna af sina hns, så torde man dera f
kunna sluta om denna institution verkeligen
har, något värde i Spaniorernes ögon, och om
det blir så lätt, att åter fråntaga dem den samma.
De folk, som i den aflägsnaste forntid
bebodde Spanien, äro oss föga kända, och
ingifva ej något intresse; det är först un-
der krigen emellan Rom och Carthago,
som ett sådant uppkommer för Spanien, hvilket
då redan beboddes af sjelfständiga stammar, styr-
da efier urgamla lagar och plagseder, och obe-
kante med sjelfva namnet af konung eller furste.
Spanien en gång kändt af Romarna, blef snart
deras byte, och dess historia är från den tiden
bloit ett allegat till den Romerska.
Vid början af femte seklet öfversvämmades
landet af Vandsaler, Suever oeh Alaner, samt
ändtligen af Götherre, hvilkas anförare, klokare
än deras föregår gare, röjde mindre begär att för-
härja det eröfrade riket, än att der grundlägga
varaktiga besittningar. De förra inkraktarne
släppte likväl icke godvilligt sitt byte, och först
år 587 lyckades det Leovigild, Göthernes Ko-
nung, att förena hela Spanien under sin styrel-
se, sedan han förstört Suevernes välde i Gali-
cien och slagit Cantsbrerne, som nödgades dra-
ga sig undan till bergstrakien.
Bisnd Leovigilds efterträdare är Vamba o-
,nekligen den märkvärdigaste. Kenungavardig-
heten var hos Götherne valbar, och då detta
val föll på Vamba, vägrade ban att emottaga
kronan, under åberopande af sin höga ålder och
sin bräcklighet; men en af de förnäraste i för-
samlingen satte sitt svärd på hans hals, ropan-
de: thronen eller döden? Yemba antog nu
det vilkor, som fralste bans lif, och kröntes
med mycken högtidlighet i Toledos kyrka af
erkebiskop: Quiricus. Han var den förste Gö-
thiske komung, hvars val sålunda bekräftades af
kyrkans magt; men det bör anmärkas, att krö-
ningsceremonien icke sedermera bibehållits af
Spanska konungarze.
Sedan Vamba med sercr slutat eit krig mot
Gascognarne och kufvat et uppror, som e2 af
hans fäleheriar, hertig Paul cvstiftat, återvär de
han triumfeiande till Toledo. Ungefärligen vid
. : 1
cam ma sd 8 Oo äver Gihlraltaee