VV RO Pn sig ena liberal mine af en tidens man och ger sig hin i våld, att man skall kullkasta och uppbygga, med eit ord reformera. Sålunda ger man sig ut på det hala och experimenterar med närimgsfrihet, som genast hånligen tillbakadrifves af skråna, med correctionsinrättningar, som corI rumpera i stället för att corrigera, och — med nya stafaingsläror, dem man icke kan i allo följa, utan måste öfverträda, om man icke vill blifva alldeles befängd. Af dessa liberala experimenter kunna tivaggehanda fördelar vinnas: man får namn, heder cch 3 j värdighet af en libersl ;eformvän, eller ock, oin man skulle misslyckas och få skämmas för hela upptåget, har man den rena vinsten att kunna säga — eller låta såga —: se, så står det till med de der omskrikna nyheterna och reformerna; de duga ju till ingenting! — man begynner i bakändau och fortgår utan förstånd om saken, utan allmän öfversigt och — framför allt — utan sant och lefvande mit; man gör sitt så kallade liberala arbete såsom ett dagsverke, hvilket man, då aftonen kommer, tackar Gud att hafva undanstökat. Någon egeniligen annan liberalitet ligger väl icke 1 Akademiens stafningslära, än just föresatsen att med all gevalt göra något nytt — förändra — reformera. En annan liberalitet är blott skenbar: den ait tillåta imförsel och mnaturalisation af utländska ord i allmänhet. Det är licke så menadt, som det låter; det är blott Franska ord, som man velat skänka borgarerätten, ehuru författningen lyder om alla. Icke ett enda Engelskt, Tyskt eller Danskt ord har man visat lust att erkänna; tvärtom hånade man högst föraktligt de försök, som en och annan, isynnerhet de så kallade fosforisterna, gjorde att rikta språket ur dess slägtinge Tyskan. Imedlertid vilja vi för vår del visst icke neka, att lån af ord kan vara tillbörhgt äfven ur språk af en annan stam, eller, om man så fär säga, ur vill främmande språk. Sjelfva Tyskarne, som annars åaro stränga purister, hafva någon gang tillåtit sig sådane lån. Men de tyckkas hafva tänkt så här: skola vi nödvändigt låna ur förråd, som icke äro slägt med våra egna, så låtom oss då häldre taga ur ett gammalt utdödt, allmänt kändt, en gång för alltid bestämdt och för vetenskapsmän i långliga tider gemensamt språk, än ur något lefvande, som dagligen varierar. Sålunda har Tyskan, som för mera än et halft sekel tillbaka äfven höll! I på att öfversvämmas af franska ord, numera då lån oundgängligen behöfts, våndt sig till latinet och grekiskan. Det franska genie tt. ex. bar I blifvit återlemnadt och detlatinska genius blifvit : upptaget. Man må icke kalla detta en barnslighet! det har verkligen en ganska god grund: Det lefvande spraket förändras, och således skola vi, med våra lånta ord, antingen olösligt ; isläpas hit och dit, såsom de siamesiska tvillingarne, och tvingas att oupphörligt för vårt språk! taga ordres utifrån, eller ock slutligen blifva öfverhopade med frauska ord, som ega en annan! betydelse än i Frankrike. Verba valent ut! nummi, säger ett ordspråk ganska sant; och vår belägenhet blifver således fullkomligt enahanda med Finnarnas,iså länge en stor del af deras rörel!sekapital bestod af den ännu ebe-) stämda svenska bankens sedlar: deras förn ögenhet och alla penningeförhållanden reglerades af ett frammande tolk, utan att de sjelfve hade j, något ord med i besluten derom; de släpades omedvetet i spåren af vår handel, var beskattning, vår klokhet eller oklokhet, våra fiuanci-! ella hugskott. Icke annorlunda miste ett språk, som ur ett annat iI:fvande språk lånat en sior del af sitt ordförrad, Jagligen löpa som en betjent bakom dess vagu och göra alla krokvägar, som dess nycker föreskriiva; eller ock måste det hafva fickorna fula af ett Omisskänneligen I fämmande mynt, tom längesedan är aflyst i det I land, der det prägli.vs och åtminstone icke sanera har der samma . v, som det hade då lånet gjordes. Dessa olsgenheter finnas : e, om lånen ske antingen ur ett utdödt och saledes för slla tider bestämdi språk, eller ock ur ett slägtspråk. Ett lån ur ett dylikt an agcr SPArt fulik omiig I nationalitet och liknar så v-a ev nföding, al alla förändringar i det sprok. varur lånet skedde, blifva oskadliga; den nye medborgaren har snart sammarsmältat med älven den stora hoo o . pens språk, der nägra hans nära blodsförvandform Åunac Af gammalt