att i sinom tid intaga statens ledigblifvande plat-
ser, tillika med begge dessa kategoriers så frän-
der och vänner som gunstlingar, jemte dem som
fikade att blifva det. Om författaren skulle in-
vecklat sig i det fruktlösa besväret att till be-
svarande upptaga alla de utbrott från en upp-
jagad skrämsel, från en sårad egenkärlek, från
en blottad blygsel, från ett uppskakadt samvete,
från en retad ilska, hvarmedelst man snart sagdt
från alla håll och på alla sätt vinnlade sig att
näpsa och afskräcka bonom; så hade ej någon
tid blifvit öfrig att fortsätta behandlingen af de
ämnen, dem man till hvad pris som helst ville
begrafva under mossan at de 50 år, hvilka ut-
göra våra nerfsvaga statsmäns tröst och hugsva-
lelse. Skenheligheten — alla sektvänners karak-
tersdrag — som länge förgafves sträfvat efter
fast fot i kyrka, stat och umgängeslif, hastade
nu att röra upp himmel och jord, för det man
understod sig att uppteckna och offentliggöra
muntliga berättelser, i dagsljuset framdraga skrift-
liga meddelanden och — hvad naturligtvis minst
kunde förlåtas — af dessa så till sägandes er-
tappade, å bar gerning gripna facta, draga slut-
satser och bilda omdömen: en illbragd (i sken-
helighetens ögon) i samma mån oförlåtlig, som
slutsatserna voro följdrktiga och omdömena kla-
ra. Under det våra Tartuffer på scenen ej vil-
le veta af annat, än sens moral i styfkjort-
lar eller allongeperuk, låtsade de en helig alsky
för alla andra historiska källor, än bulletiner
och officiella artiklar. Men ryck endast larfven
från hycklarens anlete, och det skall ligga öp-
pet för hela verlden, att han ser sakerna red
samma ögon som de, mot hvilkas förfarande han
förifrat sig. Läs för ro skull Sveriges Stats-
Tidning N:o 66, Onsdagen den 19 Mars 1836,
uppsatsen: Litteratur, der, i Fru Campans
brefvexling med H. K. H. Kronvprinssans Fa-
ster, M:lle Beauharnais, sedermera någon tid
Hennes Mej:t, nu f. d. Drottning Hortensia,
Första Artikeln, brefvet af den 19 Augusti 1798,
det heter: Använd mera omsorg på edra bref,
äfven på dem till edra bästa vänner. Be-
sinnay, att hvar gång man skrifver, skickar man
långt ifrån sig ett slags värdemätare af sin ta-
lang, sitt förstånd, sin uppfostran. En frun-
timmersbiljeit, vore den blott till hennes mod-
handlerska, kan ju falla i en kunnig per-
sons händer; och denne dömmer . ....
Nå väl! En fruntimmersbiljett till en mod-
handlerska är en värdemätare, såsom så-
dan erkänd af Svenska Regeringens officiella
blad, i en uppsats, som angår Thronföljarens
Gemåils nära anförvandt: och bref och biljetter
från statsmän och verkande personer i samhäl-
let skulle ej vara berättigade till samma upp-
mårksamhet, samma afseende, samma vitsord,
samma värde?. .......e..
En kunnig persons domsrätt erkännes öf-
ver en fruntimmersbiljett : och man skulle
jäfva bedömandet , af offentlige mäns bref-
vexling?. ......
Den andra och sista omständigheten, för hvil-
ken författaren vågar utbedja sig läsarens upp-
märksamhet, är: fenderna3 till hans skrifier
SS OT F I Ah aa FAR RT