att i sinom tid intaga statens ledigblifvande platser, tillika med begge dessa kategoriers så fränder och vänner som gunstlingar, jemte dem som fikade att blifva det. Om författaren skulle invecklat sig i det fruktlösa besväret att till besvarande upptaga alla de utbrott från en uppjagad skrämsel, från en sårad egenkärlek, från en blottad blygsel, från ett uppskakadt samvete, från en retad ilska, hvarmedelst man snart sagdt från alla håll och på alla sätt vinnlade sig att näpsa och afskräcka bonom; så hade ej någon tid blifvit öfrig att fortsätta behandlingen af de ämnen, dem man till hvad pris som helst ville begrafva under mossan at de 50 år, hvilka utgöra våra nerfsvaga statsmäns tröst och hugsvalelse. Skenheligheten — alla sektvänners karaktersdrag — som länge förgafves sträfvat efter fast fot i kyrka, stat och umgängeslif, hastade nu att röra upp himmel och jord, för det man understod sig att uppteckna och offentliggöra muntliga berättelser, i dagsljuset framdraga skriftliga meddelanden och — hvad naturligtvis minst kunde förlåtas — af dessa så till sägandes ertappade, å bar gerning gripna facta, draga slutsatser och bilda omdömen: en illbragd (i skenhelighetens ögon) i samma mån oförlåtlig, som slutsatserna voro följdrktiga och omdömena klara. Under det våra Tartuffer på scenen ej ville veta af annat, än sens moral i styfkjortlar eller allongeperuk, låtsade de en helig alsky för alla andra historiska källor, än bulletiner och officiella artiklar. Men ryck endast larfven från hycklarens anlete, och det skall ligga öppet för hela verlden, att han ser sakerna red samma ögon som de, mot hvilkas förfarande han förifrat sig. Läs för ro skull Sveriges StatsTidning N:o 66, Onsdagen den 19 Mars 1836, uppsatsen: Litteratur, der, i Fru Campans brefvexling med H. K. H. Kronvprinssans Faster, M:lle Beauharnais, sedermera någon tid Hennes Mej:t, nu f. d. Drottning Hortensia, Första Artikeln, brefvet af den 19 Augusti 1798, det heter: Använd mera omsorg på edra bref, äfven på dem till edra bästa vänner. Besinnay, att hvar gång man skrifver, skickar man långt ifrån sig ett slags värdemätare af sin talang, sitt förstånd, sin uppfostran. En fruntimmersbiljeit, vore den blott till hennes modhandlerska, kan ju falla i en kunnig persons händer; och denne dömmer . .... Nå väl! En fruntimmersbiljett till en modhandlerska är en värdemätare, såsom sådan erkänd af Svenska Regeringens officiella blad, i en uppsats, som angår Thronföljarens Gemåils nära anförvandt: och bref och biljetter från statsmän och verkande personer i samhället skulle ej vara berättigade till samma uppmårksamhet, samma afseende, samma vitsord, samma värde?. .......e.. En kunnig persons domsrätt erkännes öfver en fruntimmersbiljett : och man skulle jäfva bedömandet , af offentlige mäns brefvexling?. ...... Den andra och sista omständigheten, för hvilken författaren vågar utbedja sig läsarens uppmärksamhet, är: fenderna3 till hans skrifier SS OT F I Ah aa FAR RT