all UIIVYVE YC denn MV BV a ULL I LILLY UMRUVARLTAR döma; och alldenstund Herr Löjtnanten Grefve. 5. R. Löwen, hvilken såsom huvudman är anklagad för det å Brukspatronen och Boktryckaren Pp, M. Lindh den 11 sistledne Mars föröfvade våld å Societetsvärdshuset här i staden, då icke var kommenderad eller stadd i tjenstgörimg, bör Hr Löjtnanten för thy, enligt 14 Kapitlet 19 4f i Kongl. Maj:ts Krigsartiklar d. 31 Mars 1798, vid allmän Domstol stånda ansvar för den emot käranden föröfvade gerning, som är ansedd vara af så svår beskaffenhet, att han yrkat det Herr Löjtnanten för edsörebrott måtte straffas med ett års fästning och böta Etithundrade Daler; hvaraf följer att Rådstufvurätten bör saken, såsom underställningsmål , behandla; och emedan Herr Ryttmästaren Westfeldt, som vid ullfället var kommenderad , är tilltalad för delaktighet i förbrytelsen, bör jemväl öfver Hr Ryttmästaren , på grund af 14 Kapitlet 17 ;4. i nyss åberopade Artiklar, och Kongl. Förordningen den 6 Mars 1751, här vid Rätten dömas, så vidt målet angår den för Brukspatronen Lindh störde friden. Hvad nu angår hufvudsaken, så finner Rådstufvurätten af vittnesmålen och svarandernpas erkännande upplyst vara, att Herr Löjtnanten Grefve; Löwen, som jemte Brukspatronen Lindh inkommit uti inre gästrummet, der de på en gång vid dörren blifvit synlige, öfverfallit Brukspatronen med grofva oqvädinsord och under hotelse uppfordrat honom att bedja om förlåtelse för, till beskaffenhet icke uppgifne, förolämpningar mot korpsen, samt att, efter det Hr Ryttmästaren Westfeldt jemväl oqvädat och med knuten hand hotat Brukspatroner Lindh under yttrande att han borde hafva stryk, har Hr Lojtnanten Greive Löwen tilldelat Lindh, som från ena till andra stället i rummet sökte undkomma, flere slag med blånader och blodviten; och ehuru, ej :mindre af yttranden, som föregått händelsen, att Brukspatronen Lindh, flere gånger gjort sig förtjent af stryk och borde det erhålla för att få respekt för korpsen, än äfven af Hr Löjtnanten Löwens uppgift, att Brukspatronen Lindh under lång tid korpsen och enskilde medlemmar deraf förolämpat, otvifvelaktigt är, att ofredandet skett i afsigt att hämnas förmenta oförrätter; kan gerningen Jikväl icke hänföras till de i lagen bestämda fall, då! edsöre brutet är; ithy att hämnandet icke blifvit beredt genom någon sådan våldsam eller försåtlig handling, der i dylika fall bestämmes; och är derjemte påtagligt att öfverfallandet skett, icke för någon bekönnelses aftvingande, utan ! fast mer i afsigt att hämnas och, såsom svaranderne förmenmat, alt tillvinna korpsen aktning; vid hvilka förhållanden RådstufvuRätten saknar stöd af lag, att straff för bruten edsörefrid här ådöma, och finner af hvad nu yttradt är frågan ! om edgång förfalla. Ordningen leder nu till utlåtande öfver det ansvar, som för de föröfvade förbrytelserna följa bör; och hvad först Hr Löjtnanten Grefve Löwen angår, så alldenstund ingendera parten kunnat bestämma huru många slag och blodviten Hr Löjtnanteu under slagsmålet zz tronen Lindh tilldelat, har Domstolen med ledning och sammanjemkning af derom gjorde upgifter ansett för fast kunna antagas, att Hr Lojtnanten Löwen tillfogat Brukspetronen Lindh sex slag utan åkomma, och lika många med blånader och bladviten, samt pröfvar fördenskull i förmågo af 35 kap. 2 och 3 46f., 60 kap. 6 G. Missgerningsbalken och Kongl. förordningen den 27 November 17352, rättvist falla Hr Löjtnanten Löwen, för desse å värdshus uidelade slag, blånader och blodviten samt för oqvädmsord å samma ställe, att plikta dubbelt emot hvad lag eljest stadgar, och förthy att i böter utgifva Femton Riksdaler banko, till treskiftes. Hvarförutan Hr Löjtnanten Grefve Löwen, enligt 39 kap. samma balk, ålägges att ersätta Brukspatronen Lindh, för sveda och värk, läkarelön och hinder, med femtio Riksdaler banko, hvartill det fordrade beloppet skä i H ligen nedsättes. Hvad derefter Hr Ryttmästaren Westfeldt angår, så är han icke förvunnen att annorledes hafva i kärandens ofredande deltagit, än att Hr Ryttmästaren i vredesmod oqrädat och hotat honom, derföre Hr Ryttmästaren, jemlikt 60 kapitlet 6 Missgerningsbalken och Kongl. förordningen den 27 November 1732, fälles att i tveböte plikta 40 sk. med 1 Rdr 32 sk banko; nverjemte Hr Ryttmästaren Westfeldt och