all UIIVYVE YC denn MV BV a ULL I LILLY UMRUVARLTAR
döma; och alldenstund Herr Löjtnanten Grefve. 5.
R. Löwen, hvilken såsom huvudman är anklagad
för det å Brukspatronen och Boktryckaren Pp,
M. Lindh den 11 sistledne Mars föröfvade våld
å Societetsvärdshuset här i staden, då icke var
kommenderad eller stadd i tjenstgörimg, bör Hr
Löjtnanten för thy, enligt 14 Kapitlet 19 4f
i Kongl. Maj:ts Krigsartiklar d. 31 Mars 1798,
vid allmän Domstol stånda ansvar för den emot
käranden föröfvade gerning, som är ansedd va-
ra af så svår beskaffenhet, att han yrkat det
Herr Löjtnanten för edsörebrott måtte straffas
med ett års fästning och böta Etithundrade Da-
ler; hvaraf följer att Rådstufvurätten bör saken,
såsom underställningsmål , behandla; och e-
medan Herr Ryttmästaren Westfeldt, som
vid ullfället var kommenderad , är tilltalad för
delaktighet i förbrytelsen, bör jemväl öfver Hr
Ryttmästaren , på grund af 14 Kapitlet 17 ;4.
i nyss åberopade Artiklar, och Kongl. Förord-
ningen den 6 Mars 1751, här vid Rätten dö-
mas, så vidt målet angår den för Brukspatronen
Lindh störde friden.
Hvad nu angår hufvudsaken, så finner Råd-
stufvurätten af vittnesmålen och svarandernpas
erkännande upplyst vara, att Herr Löjtnanten
Grefve; Löwen, som jemte Brukspatronen Lindh
inkommit uti inre gästrummet, der de på en
gång vid dörren blifvit synlige, öfverfallit Bruks-
patronen med grofva oqvädinsord och under
hotelse uppfordrat honom att bedja om för-
låtelse för, till beskaffenhet icke uppgifne,
förolämpningar mot korpsen, samt att, efter det
Hr Ryttmästaren Westfeldt jemväl oqvädat och
med knuten hand hotat Brukspatroner Lindh
under yttrande att han borde hafva stryk, har
Hr Lojtnanten Greive Löwen tilldelat Lindh,
som från ena till andra stället i rummet sökte
undkomma, flere slag med blånader och blod-
viten; och ehuru, ej :mindre af yttranden, som
föregått händelsen, att Brukspatronen Lindh,
flere gånger gjort sig förtjent af stryk och bor-
de det erhålla för att få respekt för korpsen,
än äfven af Hr Löjtnanten Löwens uppgift, att
Brukspatronen Lindh under lång tid korpsen
och enskilde medlemmar deraf förolämpat, o-
tvifvelaktigt är, att ofredandet skett i afsigt att
hämnas förmenta oförrätter; kan gerningen Jik-
väl icke hänföras till de i lagen bestämda fall,
då! edsöre brutet är; ithy att hämnandet icke
blifvit beredt genom någon sådan våldsam eller
försåtlig handling, der i dylika fall bestämmes;
och är derjemte påtagligt att öfverfallandet skett,
icke för någon bekönnelses aftvingande, utan !
fast mer i afsigt att hämnas och, såsom svaran-
derne förmenmat, alt tillvinna korpsen aktning;
vid hvilka förhållanden RådstufvuRätten saknar
stöd af lag, att straff för bruten edsörefrid här
ådöma, och finner af hvad nu yttradt är frågan !
om edgång förfalla.
Ordningen leder nu till utlåtande öfver det
ansvar, som för de föröfvade förbrytelserna föl-
ja bör; och hvad först Hr Löjtnanten Grefve
Löwen angår, så alldenstund ingendera parten
kunnat bestämma huru många slag och blod-
viten Hr Löjtnanteu under slagsmålet zz
tronen Lindh tilldelat, har Domstolen med led-
ning och sammanjemkning af derom gjorde up-
gifter ansett för fast kunna antagas, att Hr Lojt-
nanten Löwen tillfogat Brukspetronen Lindh
sex slag utan åkomma, och lika många med
blånader och bladviten, samt pröfvar fördenskull
i förmågo af 35 kap. 2 och 3 46f., 60 kap.
6 G. Missgerningsbalken och Kongl. förordnin-
gen den 27 November 17352, rättvist falla Hr
Löjtnanten Löwen, för desse å värdshus uide-
lade slag, blånader och blodviten samt för o-
qvädmsord å samma ställe, att plikta dubbelt
emot hvad lag eljest stadgar, och förthy att i
böter utgifva Femton Riksdaler banko, till tre-
skiftes. Hvarförutan Hr Löjtnanten Grefve Lö-
wen, enligt 39 kap. samma balk, ålägges
att ersätta Brukspatronen Lindh, för sveda och
värk, läkarelön och hinder, med femtio Riks-
daler banko, hvartill det fordrade beloppet skä
i
H
ligen nedsättes.
Hvad derefter Hr Ryttmästaren Westfeldt an-
går, så är han icke förvunnen att annorledes
hafva i kärandens ofredande deltagit, än att Hr
Ryttmästaren i vredesmod oqrädat och hotat
honom, derföre Hr Ryttmästaren, jemlikt 60
kapitlet 6 Missgerningsbalken och Kongl. för-
ordningen den 27 November 1732, fälles att
i tveböte plikta 40 sk. med 1 Rdr 32 sk ban-
ko; nverjemte Hr Ryttmästaren Westfeldt och