ofver detta arende, som upptog en förmiddag. Klagan öfver denna debatt har måhända föranledts deraf, att tidningsredaktörerne ansågo henue för så vigtig, att de meddelade den med mycken fullständighet, hvarpå måhända någon läsare stötte sig. Ah) Beslutet om barnmorskereglementet. Användandet af den rätt, grundlagens 79 I gifver Storthinget, bör ske med varsamhet och blott under serdeles vigtiga och bjudande omständigheter, men icke der det bloit gäller enskilda intressen. Detta har mången trott vara en af de största stötestenarne emot Storthinget. Svar. T detta fall hänvisa vi till Morgen bladet Nr 224. Vi yttrade oss i sinom I emot det oförändrade upprepandet af förra Storthingets beslut i detta fall, utan att vi likväl funno tillräcklig grund till det skrik deremot, som hördes från andra håll. Stötestenarne mot Storthinget äro, enligt vår tanka, i sanning ganska små, när det enkla begagnandet af dess obestridliga rätt anses som en af de största. 7) Den måhända till orättvisa gränsande småaktighetsanda, som man trodde hafva ledt Storthinget vid revisionen af pensionslistorna och debatterna om de redan upphörda pensionernas revision. Svar. Vi bestrida att något småsinne härvid ledde Storthinget. Debatterna i anledning häraf vände sig alltid omkring frågan, att få pensionerna beviljade, hvarpå .Komiteen. projekterat afslag, eller att få ett högre belopp beviljadt, än det föreslagna. Båda delarna lyckades ofta nog, hvarföre pensionsbevillningarne icke böra bedömas endast efter budgett-kommissionens betänkande, hvilket var författadt efter i principer, som i allmänhet äro, om icke absolut rigtiga, likväl så grundade, att det kan anses ganska tvifvelaktigt, huruvida andra principer vero bättre. Men när en allmän regel skall göras gällande i enskilda fall, uppstår icke sällan den obehagliga striden emellan rätt och billighet. Man bör likväl hoppas, det Storthinget i framtiden skall söka undgå denna strid, som blottställer detsamiwa för så mycket, ofta ensidigt misseöje. — Debatterna om de upphörda Pensionernes revision : voro föröfrigt till Regeringens fördel, ty Storthinget beslöt med stor pluralitet, att frångå ett, troligen felaktigt, och i alla fall emot regeringens önskan, afförra Storthinget fattadt beslut. ) Behandlinger af militär-budgetten, hvarvid man tror att Storthinget inlåtit sig i detaljer, hvaraf en stor del endast tillhör Konungen, som högste befälhafvare öfver rikets landoch sjömakt, dels beröfvat några individer emolumenter, som de tyckas hafva det rättmäligaste anspråk på att få bibehålla för tiden af deras embetsutöfning. Svar. Ofvannämnde budgett har funnit en ganska talangfull och skicklig motståndare i den Konstitutionell: Nr 201. Denne författare är densamme, som skrifvit det bekanta stycket i samma blad Nr 162. Han har gifvit mången vink om en annan arbetsordning inom Storthinget, hvilken kunde bli gagnelig i framtiden, och som, om den meddelats thinget, t. ex. i den Kongl. resolutionen om dess prorogation, kunnat anförts som skäl för dess upplösning. Han har äfven, hvilket vi otvunget erkänna, skrifvit en i flera hänseenden ganska förtjenstfull afhand-! ling, ehuru vi i andra punkter icke kunna instämma med honom. Vi tillåta oss rörande! detta ämne blott ett par anmärkningar. De betydliga summorna för armeen hafva hittills: af de fleste Storthingsmän beviljats nästan endast på god tro. Många hafva trott, att mycket på denna titel kunde och borde besparas, och för att få reda derpå, samt för att lätta budgettkommissionens många och vigtiga arbeten, beslöts bland annat, att militärstaternas budgetter skulle behandlas af miltär-komiten. Sådant bevisar Storthingets bemödande, att påskynda budgettens i ordniog bringande, hvilket Storihingets motståndare behaga anmärka. Vi medgifva gerna, att Komiten måhända gek för långt i detaljer ; men hon leddes dervid endast af nit, att tydligen adagalägga hvad som verklisen behöfdes och hvad som kunde besparas, äfvensom hon hoppades, att en sådan detaljerad uppgift, en gång affattad, sedan skulle kunna undvikas i framtiden. Vi kunna icke försvara några punkter af betänkandet och ett eller måhända två af Storthiagets beslut; men der Storthinget, enligt vår tanka, misstog sig, var dels saken högst obetydlig, dels beslutet sådant, att det ick. kunde hafYa annan fölld mn tt ev förra Str lhinakntae Lo