ofver detta arende, som upptog en förmiddag.
Klagan öfver denna debatt har måhända föran-
ledts deraf, att tidningsredaktörerne ansågo hen-
ue för så vigtig, att de meddelade den med
mycken fullständighet, hvarpå måhända någon
läsare stötte sig.
Ah) Beslutet om barnmorskereglementet. An-
vändandet af den rätt, grundlagens 79 I gifver
Storthinget, bör ske med varsamhet och blott
under serdeles vigtiga och bjudande omständig-
heter, men icke der det bloit gäller enskilda
intressen. Detta har mången trott vara en af
de största stötestenarne emot Storthinget.
Svar. T detta fall hänvisa vi till Morgen
bladet Nr 224. Vi yttrade oss i sinom
I
emot det oförändrade upprepandet af förra Stor-
thingets beslut i detta fall, utan att vi likväl
funno tillräcklig grund till det skrik deremot,
som hördes från andra håll. Stötestenarne mot
Storthinget äro, enligt vår tanka, i sanning gan-
ska små, när det enkla begagnandet af dess o-
bestridliga rätt anses som en af de största.
7) Den måhända till orättvisa gränsande
småaktighetsanda, som man trodde hafva ledt
Storthinget vid revisionen af pensionslistorna
och debatterna om de redan upphörda pensio-
nernas revision.
Svar. Vi bestrida att något småsinne här-
vid ledde Storthinget. Debatterna i anledning
häraf vände sig alltid omkring frågan, att få
pensionerna beviljade, hvarpå .Komiteen. pro-
jekterat afslag, eller att få ett högre belopp be-
viljadt, än det föreslagna. Båda delarna lyckades
ofta nog, hvarföre pensionsbevillningarne icke
böra bedömas endast efter budgett-kommissio-
nens betänkande, hvilket var författadt efter
i principer, som i allmänhet äro, om icke ab-
solut rigtiga, likväl så grundade, att det kan
anses ganska tvifvelaktigt, huruvida andra prin-
ciper vero bättre. Men när en allmän regel skall
göras gällande i enskilda fall, uppstår icke sällan
den obehagliga striden emellan rätt och billig-
het. Man bör likväl hoppas, det Storthinget i
framtiden skall söka undgå denna strid, som
blottställer detsamiwa för så mycket, ofta ensi-
digt misseöje. — Debatterna om de upphörda
Pensionernes revision : voro föröfrigt till Regerin-
gens fördel, ty Storthinget beslöt med stor plu-
ralitet, att frångå ett, troligen felaktigt, och i
alla fall emot regeringens önskan, afförra Stor-
thinget fattadt beslut.
) Behandlinger af militär-budgetten, hvar-
vid man tror att Storthinget inlåtit sig i detal-
jer, hvaraf en stor del endast tillhör Konungen,
som högste befälhafvare öfver rikets land- och
sjömakt, dels beröfvat några individer emolumen-
ter, som de tyckas hafva det rättmäligaste an-
språk på att få bibehålla för tiden af deras
embetsutöfning.
Svar. Ofvannämnde budgett har funnit en
ganska talangfull och skicklig motståndare i den
Konstitutionell: Nr 201. Denne författare är
densamme, som skrifvit det bekanta stycket i
samma blad Nr 162. Han har gifvit mången
vink om en annan arbetsordning inom Storthin-
get, hvilken kunde bli gagnelig i framtiden, och
som, om den meddelats thinget, t. ex. i den
Kongl. resolutionen om dess prorogation, kunnat
anförts som skäl för dess upplösning. Han har
äfven, hvilket vi otvunget erkänna, skrifvit en
i flera hänseenden ganska förtjenstfull afhand-!
ling, ehuru vi i andra punkter icke kunna in-
stämma med honom. Vi tillåta oss rörande!
detta ämne blott ett par anmärkningar. De
betydliga summorna för armeen hafva hittills:
af de fleste Storthingsmän beviljats nästan en-
dast på god tro. Många hafva trott, att mycket
på denna titel kunde och borde besparas, och för
att få reda derpå, samt för att lätta budgettkommis-
sionens många och vigtiga arbeten, beslöts bland
annat, att militärstaternas budgetter skulle be-
handlas af miltär-komiten. Sådant bevisar Stor-
thingets bemödande, att påskynda budgettens i
ordniog bringande, hvilket Storihingets motstån-
dare behaga anmärka. Vi medgifva gerna, att
Komiten måhända gek för långt i detaljer ; men
hon leddes dervid endast af nit, att tydligen
adagalägga hvad som verklisen behöfdes och
hvad som kunde besparas, äfvensom hon hop-
pades, att en sådan detaljerad uppgift, en gång
affattad, sedan skulle kunna undvikas i framti-
den. Vi kunna icke försvara några punkter af
betänkandet och ett eller måhända två af Stor-
thiagets beslut; men der Storthinget, enligt vår
tanka, misstog sig, var dels saken högst obetyd-
lig, dels beslutet sådant, att det ick. kunde haf-
Ya annan fölld mn tt ev förra Str lhinakntae Lo