och sonhnstru säkerligen ej skulle upphöra med
lyckats dem.
Hans Nilsson ej åtlydt denna varning, för hvil-
med händerna liksom taga för sig. Då mör-
daren nu ansåg den fallne utzn hopp att kun-
na vederfås, hade han med samma mordinstru-
ment tillfogat honom flera slag, dels i hufvu-
det och dels på bröstet, tills ingen gnista af
lit mera förspordes, hvarpå han med tömmar-
ne begifvit sig på återvägen till Håby för att
afgifva rapport om fullgörandet af sitt bedröfli-
ga uppprag; men pressjernet hade han på
ätervägen kastat ifrån sig. Nu erinrade han sig
likväl det han glömt, att ur den mördades fic-
ka medtaga nycklarne till dess kammare och
pulpet, hvarom han äfven af dess sonhustru er-
hållit tillsägelse: han icåste derföre vända åter
till den lönmördades lik, för att fullgöra äfven
denna del af sin kommission. Återkommen till
Håby hade han, efter aftal, stuckit armen in
genom en utslagen fönsierruta till det rum, hvar-
est Mathias Hansson och dess hustru samt pi-
ga och dräng redan gått till hvila, samt var-
samt knackat på bordet, för att ej väcka pigan,
som ej egde någon vetskap om merdot, då Cathari-
na Lars dotter stigit upp och genom rutan moitagit
tömmarne och nycklarne, sarat derpålemnat Honom
32 sk. rgs i afräkning på 20 Rdr samma mynt,
som voro de blodspenzingar han som belöning
för brottet skulle erhålla, men af hvilka han
vid häktandet ännu ej bekommit mer än 7 Rdr
24 sk. och det förut! omnämnda musi-
kaliska instrument, som i Tingsrättens proto-
koll naivt nog benämndes speldosa.
Mathias Hansson eeh dess hustru, hvilka väl
ej voro häktade, men allt sedan den mördades
döda kropp återfanns, Tisdagen i förra veckan,
varit hemma i sitt hus bevakade, Lonfrontera-
des först hvar och em för sig oeh sedan ge-!
mensamt med mördseren; men kunde ej förmås
till den ringaste bekännelse af delaktighet i
brottet, utan förklarade de alla Christian Jo-
hanssons uppgifier rörande dem, för falska och!
osanna. — Dock beträddes de i så måtto med
tvetalan, att de, på Domhafvaundens tillfrågan er-
kände riktigheten af tvenne, för dem besväran-
de vittnens utsago.
Innan mordet nu på förenämnde sätt lyckats,
skall, likaledes efter mördarens frivilliga upgift,
Mathias Hansson och dess bustru för omkring
en månad sedan hafva öfvertalt honom att be-
gilva sig i väg, för att möta den nu af honom
mördade Hans Nilsson, som hemväntades, och
traktera honom med bränvin, som han medför-
de i en flaska, med hvilket han likväl af Ca-
tharina Larsdotter erhållit uppdrag att först till--
blanda, af henne meddelad, pulveriserad arsenik,
och skulle ett, med en stark dosis af detta gift
försatt, gorå bjudas som bräuvinsbröd. Christ.
Johansson begaf sig äfven åstad och anträffade
Hans Nilsson; men i stället att bjuda honom den
tillämnade välfägnaden, upptäckte han för ho-
nom mordplanen och varnade honom, att han
skuile taga sig 1illvara och flytta ifrån sitt då-
varande hemvist, emedan hans dervarande son
sina stämplingar mot hans lif, förr än detsamma
Besynnerligt förefaller det visserligen, att
ken han tackat Christian Johansson; i synner-
het, som genom afhörda vittnen bhfvit styrkt,
att han den 7 Juni om aftonen, och således
omkring en månad tidigare, tillika med
2:ne husets pigor varit nära att tillsätta
lifvet efter förtärandet af till aftonmåltid förtärd
våtling, hvilken han, så snart han kände sig
illamående, misstänkte vara förgiftad, och så-
som motgift fortärt söt mjölk, hvilket medel
troligen räddade både honom och de öfriga från
döden.
Såsom bevis att vällingen verkligen varit med
arsenik förgiftad, blef äfven vid ransaknidgen
styrkt, att en hund, hvilken bjöds af samma rätt,
men deraf endast läppjade obetydligt, anfölls af
kräkningar och konvulsioner.
Af de, såsom upphofsmän till mordet miss-
ltänkte och af mördaren derföre angifne, är
lImannen 28 år gammal, af ett vaulotiadt och
obehagligt yttre; hustrun deremot endast 22 år;
att döma efter den delaktighet, hon tycks haf-
va haft i sin svärfaders mord, i ondska och
förhärdelse jemgod med, om ej öfverträffande
sin man; men till sitt yttre en rak motsats mot
henom, af ett hyggligt, nara skönt ut.eende, så att
det förefaller besynnerligt, att så mycken elak-
het kan bo i ett qvinmohjerta, utan att något
Cains märke stämplat själens spegel:sansigtet.
(Uddevalla Veckobl.)
—-,se—ÄÅr rr ——— — --—— 7—A—!
