vapnet i sitt, !såsom vi nu göra med dera;,
må det vara Dagligt Allehanda förbehållet att
förklara. Sak samma är det med frågan om Ko-
nungens ordningsnumer i Norge. Om Norrmännen
vilja hafva Konungen att heta Carl den 2:dra
i Norge i stället för Carl XIV, så låt oss bevisa
de:n att de hafva orätt i sjelfva saken; men om han
verkligen är den Andre i Norge, kan det då
egentligen sägas utgöra någon barnslighet el-
ler otacksamhet, att nationen danskar så kalla
honom, om det också icke är nödvändigt, som
vi visserligen ej anse det? Upphörde konun-
gen väl aerföre att vara Carl Johan? innebure
det någon missaktning eller förringande af hans
egenskaper, eller vore Han icke i alla fall den
Fjortonde i Sverge?
Sedan vi genom denna lilla analys tydligt
torde hafva ådagalagt, att den Svenska national-
känslan i intet fall kan såras af det som Norrmän-
nen framställt angående tecknen, om än alltsam-
maas vore aldrig så överflödigt, och att således
inga andra, än de som äts uu vurma på amalgamation
och supremati, och väl medgifva Norrmännens
juridiska rättigheter, men tycka att desse än tå
böra cedera dem i yttre tecken, kunna komma
att Larmas häröfver, hvilket man gör, när man
kallar det otacksamhet mot Svenskarne: — då Al-
lehanda icke kunnat framdraga något annat till
bevis på den så mycket upprepade barnslighe-
ten och pösande högfärden, och derjemte för
klarat sig fiende till alla amalgamations-ideer och
älska att Norrmännen taga sina nationella rät-
tigheter i akt; så lärer hela tvisten reducera sig
derhän, att Dagligt Allehanda icke sjelf rätt vet,
hvaröfvec det så mycket gronderat.
Må Dagligt Allehanda derföre också icke missta-
ga sig om naturen af den opinion, på hvilken dei
tyckes stödja sig, Det är sannt att en sådan
opinion här gifves, icke blott hos den stora, u-
tan äfven hos den Zilla byråkratien, om vi så
få uttrycka oss, det vill säga hos en del äfven
af yngre embetsmän i hufvudstaden, som hög-
ligen rosat Allehanda tör det försvar det i den-
na sak egnat åt nationaläran, samt för öfrigt ho:
alla, som icke kunna frångå att betrakta Norge
såsom en ersättning för Finland och tycka
att Norrmännen icke fått nog stryk. Men
vi tillåta oss påstå, att denna opinion är er
kotterijargon , alstrad af förvillelse och passion,
och icke af nationalkänsla; men af en falsk och il-
la beräknad nationalfåfänga, hvilken Allehanda i
sin lilla mån bjudit till att uppspela genom det
ordkram, hvars rätta innehåll och betydelse man
af det ofvanstående kan inse. Att vi ansett den
sansade och tänkande delen af allmänheten ic-
ke kunna vara blind för sådant joller, tro vi ic-
ke vara något misstag, likasom vi anse den rät-
ta natiomaläran bestå i att göra full rättvisa åt
andra och handla efter regela: Hvad J viljen
att andra skola göra Eder, det görer JI ock
dem.
