vapnet i sitt, !såsom vi nu göra med dera;, må det vara Dagligt Allehanda förbehållet att förklara. Sak samma är det med frågan om Konungens ordningsnumer i Norge. Om Norrmännen vilja hafva Konungen att heta Carl den 2:dra i Norge i stället för Carl XIV, så låt oss bevisa de:n att de hafva orätt i sjelfva saken; men om han verkligen är den Andre i Norge, kan det då egentligen sägas utgöra någon barnslighet eller otacksamhet, att nationen danskar så kalla honom, om det också icke är nödvändigt, som vi visserligen ej anse det? Upphörde konungen väl aerföre att vara Carl Johan? innebure det någon missaktning eller förringande af hans egenskaper, eller vore Han icke i alla fall den Fjortonde i Sverge? Sedan vi genom denna lilla analys tydligt torde hafva ådagalagt, att den Svenska nationalkänslan i intet fall kan såras af det som Norrmännen framställt angående tecknen, om än alltsammaas vore aldrig så överflödigt, och att således inga andra, än de som äts uu vurma på amalgamation och supremati, och väl medgifva Norrmännens juridiska rättigheter, men tycka att desse än tå böra cedera dem i yttre tecken, kunna komma att Larmas häröfver, hvilket man gör, när man kallar det otacksamhet mot Svenskarne: — då Allehanda icke kunnat framdraga något annat till bevis på den så mycket upprepade barnsligheten och pösande högfärden, och derjemte för klarat sig fiende till alla amalgamations-ideer och älska att Norrmännen taga sina nationella rättigheter i akt; så lärer hela tvisten reducera sig derhän, att Dagligt Allehanda icke sjelf rätt vet, hvaröfvec det så mycket gronderat. Må Dagligt Allehanda derföre också icke misstaga sig om naturen af den opinion, på hvilken dei tyckes stödja sig, Det är sannt att en sådan opinion här gifves, icke blott hos den stora, utan äfven hos den Zilla byråkratien, om vi så få uttrycka oss, det vill säga hos en del äfven af yngre embetsmän i hufvudstaden, som högligen rosat Allehanda tör det försvar det i denna sak egnat åt nationaläran, samt för öfrigt ho: alla, som icke kunna frångå att betrakta Norge såsom en ersättning för Finland och tycka att Norrmännen icke fått nog stryk. Men vi tillåta oss påstå, att denna opinion är er kotterijargon , alstrad af förvillelse och passion, och icke af nationalkänsla; men af en falsk och illa beräknad nationalfåfänga, hvilken Allehanda i sin lilla mån bjudit till att uppspela genom det ordkram, hvars rätta innehåll och betydelse man af det ofvanstående kan inse. Att vi ansett den sansade och tänkande delen af allmänheten icke kunna vara blind för sådant joller, tro vi icke vara något misstag, likasom vi anse den rätta natiomaläran bestå i att göra full rättvisa åt andra och handla efter regela: Hvad J viljen att andra skola göra Eder, det görer JI ock dem.