terna efter bemälte årens missväxter, samt de!
mot förra tider så obetydligt ökade executoria-
len och dermed förknippade krångel, äro det!
som hufvudsakligen och troligen i dubbel mon
ökat deras besvärligheter, men icke krono-
uppbörden; helst som kronofogdarne icke på
sätt för Kongl. Statskontoret blifvit föregifvet,
sjelfva hemsöka de skattskyldige, utan låta
räntegifvarne sjelfva, som för året bestrida
fjerdingsmanna- eller socknerättaretjensten, alla
restantier uttaga och krenolänsmännen re-
dovisa, samt desse sedmaare medlen tll
uppbördsmannen eller kronofogden aflem-
na. Huru detta för uppbördsmannen kan
vara afventyrligt, synes vara för tidigt att bedö-
ma, som ännu intet sådant exempel kunnat för
Kongl. Statskontoret förevisas, icke ens förebäras,
att genom desse underordnade tjenstemän dylika
medel förlorats, utan blott farhåga att sådant ske
kan. Men att räntegifvarne (sedan Kongl. Maj:t
i nåder fastställt Koagl. Statskontorets förslag
att uppbördsmannenms qvitto utan behörigt kon-
troll icke gäller) mycket riskera vid sådana
efter stämmorna skeende betalningar, är oveder-
sägligt, som Häradsskrifvarens annotatien å såda-
na betaluingar aldrig kan erhållas, emedan icke
kronofogdens qvitto erhålles; och synes detta
äfventyr vara tillräckligt och ett för stort
straff för dem, som icke betala på upp-
bördsstämmorna. Det synes vara af behofvet
påkalladt, att någon lag stadgas, som älven
forsvarar dessas rått som icke kunna på stäm-
modagarne betala, emedan det icke är ensamt
den liknöjde som sådant händer, utan mera den
vanräktige; ja en tillfällighet i rörelse och för-
tjenster orsakar ofta att icke pemningar förr än ef-
ter stämmodagen kan förskaffas, och således
med bästa vilja icke förr än efteråt betalas.
Skall nu denne icke allenast vara utsatt för att
åter betala, då han icke kunde erhålla veder-
börandes påskrift å qvittot, utan derjemte plik-
ta en betydlig del, synes som vanmagten skul-
ie kunna stärkas derigenom, att en portion gåf-
ves till dess ytterligare försvagande, ett sätt all-
deles hka som om en varelse, hvilken vore il-
la slagen, sargad eller förgiftad, tilldelades yt-.
torligare sleg, hugg, eiler förgiftning, för att
återställa honom, eller som om någon
del å ett machineri vore utnött eller bräckt,
och man gåfve det ett hugg med yxan, för att få
den att ytterligare göra sin tjenst.
Det visar icke heller fullt skäl för liknöjdhet
med skattemedlens betalande på uppbördsstäm-
ma, att penningar kunnat hos en eller annan
ligga tillhands då de skolat uttagas efter stam-
modagarne, utan som sagdt är, har oförmåga
eiler en tillfällighet kunnat gjort att medlen
icke förr än efter stämmodagen kunnat förvärf-
vats, då det visar motsatsen, att penningarne
när de erhöllos, icke användes till andra förnö-
denheter, utan qvarhöllos till skattemedlens
godtgörande.
Det synes ock som ännu ingen anran nöd
hos kronouppbördsmännen påträngde, än bere-
dandet af större beqvämligheter, då ännu i
hela riket icke försports när någon deras plats
blifvit ledig, att brist på tjenliga efterträdare
sig företedt, icke eller att någon sökt nedlägga
en sådan befattning, om icke för vinnande af ena
högre, utan tvertom der vakans inträffar, är all-
tid flerfalldiga tjenliga kandidater, som tvista om
lägenheten och ofta med ansenliga summor få
betala företrädet.
RR AA