Införes på begäran.) Till bedrifvaren af Varu-Klass-Lotteriets angelägenheter i Sverge. Alven i spel är ej oklokt att iakttaga en viss grad af anständighet wot de i alla fall till slut i sina förhoppningar bedragne trafikerande vid spelet. Huru flat har icke hvar och en spelande på Danska VaruklassLo!teriet blifvit, då han jemnfört den erhållne niten eller vinsten med de pompösa beskrifningarne, som inlockade så många spelare. Men det är ju gammalt: Narr, som låter narra sig — och då de spelande utfå någorlunda hvad man förbundit sig lemna för deras penningar, är ej något vidare derom att orda. Men då unga Hr E. Bruzelius genom tidningarna tillkännagifvit ait fallande vinster och niter skulle hos honom få afhemtas i Upsala, och då långväga resande, innehafvare ai lottsedlarne, infirna sig att afsemta dem, så finnes Hr Bruzelins icke der, utan man blir hänvisad till Berglunds boklåds, der man svarar, att de pretiösa varorna med nästa ångfartyg skola komma från Stockholm; men då den utsatta dagen infalle:, äro de ännu icke anlända, och icke en månad derefter; så öfverskrider sådant all anständighet, och man bör ursägtas om man frågar, om det är Danska Klasslotteriets intressenter eller Hr Bruzelius, som så bedrager allmänheten. Hr Elis Bruzelius, i händelse han önskar bibehå!la något förtroende, gjorde väl om han öfvertygade publiken, att lika litet slarf, som oärlighet föranledt detta sätt att uppfylla åtagna förbindelser. f.d. Spelande på Varukl. Loi.